Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

En risk som han nu får betala priset för

John Guidetti. Foto: MAGNUS LILJEGREN - STELLA PICTURES / STELLA PICTURES MAGNUS LILJEGREN
Alexander Isak. Foto: PROSHOTS / PROSHOTS BILDBYRÅN

För tidigt eller inte: Alexander Isak har anlänt till landslaget som väntat på honom.

Han gör det på bekostnad av en spelare vars plats varit utsatt ganska länge.

Finns det en väg tillbaka för John Guidetti?

Jag minns en presskonferens från hösten 2016, med en förbundskapten vars minspel brukar påminna om ett barn som provar citron för första gången varje gång han uppmuntras att spekulera. 

Inte den här gången. Frågan handlade om Alexander Isak, som precis skulle fylla 17, och Janne Andersson kunde inte hålla sig från att prata om att han hade ”fladdrat förbi” i tankarna. Det var en närmast unik guidad tur i förbundskaptenens tankevärld, men så var det också en talang utöver det vanliga.

Tiden gick, hysterin hann lägga sig, Isak förpassades till en mer undangömd tillvaro och landslagsdiskussionen som faktiskt hade bubblat upp redan där och då, den fick vänta.

Tills nu. Upptinad och redo att se dagens ljus igen, efter två år av ganska tröga diskussioner om ”hur mycket man utvecklas genom att träna med Dortmund” begav han sig nordväst till Willem II och började göra mål direkt.

Nya intryck, nya diskussioner.

Antonsson det mest populära alternativet

Den mest tröttsamma tolkningen av Isaks intåg är att förvandla den till en fråga om klubbsympatier, vilket förvisso inte kommer som en överraskning. Att bedöma Isaks aktie i relation till de främsta utmanarna är svårt, låt oss vara överens om det. Förutom Kiese-Thelin och Guidetti borde rimligen Marcus Antonsson, Mikael Ishak och ja, helt enkelt spelaren jag glömmer och som gör dig rosenrasande just nu, ha varit i närheten.

Mål för Willem II mot till exempel De Graafschap är enkla att nedvärdera och raljera om, men motståndets kaliber här är så klart inte hela underlaget för uttagningen. Man kan hamna i en frysbox av olika anledningar. Isak har misslyckats med att slå sig in i ett av Europas bästa lag mellan sin 17:e och 19:e födelsedag. Han borde nog ha lånats ut tidigare, men det betyder inte att han inte har utvecklats eller besitter för dålig förmåga för att vara med i det här landslaget. Har man slagits i en så hög viktklass måste det räknas in i bedömningen, inte kategoriseras på samma sätt som andra bänkade forwards. Med speltid på kontot och en noggrann iakttagelse av de färdigheter Isak är utrustad med var han alltid en spelare med kort startsträcka.

Isak firar ett av sina mål i helgen. Foto: TOIN DAMEN / PROSHOTS BILDBYRÅN

Det mest populära (högljudda) motförslaget tycks vara Marcus Antonsson, som rimligen har presenterat fullgoda argument för att testas här även han. 

Inte många hade nog klagat om så blev fallet, men även med Antonsson finns det nyanser. I ett försök till intrång i Janne Anderssons värderingsprocess kan man tänka sig att Antonssons succéartade återkomst till allsvenskan har varit en fördel, men att den kom efter totalt elva mål på 55 matcher i den engelska andra– och tredjedivisionen talat emot honom. Jag har själv svårt att göra en säker bedömning av vilka sorters mål som väger tyngst i sammanhanget, men jag tittar på Isaks ålder, den palett av kittlande egenskaper som fick Dortmund att köpa honom från första början, den odiskutabla potentialen och Antonsson, som blir 28 i maj, och jag förstår varför Janne Andersson tog det här beslutet till frukostkaffet.

Guidetti blev ett lätt byte

På tal om att slåss på en viss nivå: John Guidetti.

Nu är han inte med längre. Det hände inte i dag, det hände nog inte ens den här säsongen, det har nog varit på väg att hända ganska länge. Två mål på 25 landskamper, varav inget i tävlingssammanhang. Chanserna har förstås varit försvinnande få, men målsaldot är vad det är, speciellt för en anfallare som inte får fart på grejerna i klubblaget heller. Sedan starten på förra säsongen har det blivit totalt fyra mål på 44 framträdanden. I La Liga har Guidetti gjort 14 mål på 96 matcher (många inhopp) sedan flytten till Celta Vigo 2015. Det har helt enkelt inte lyft.

Å ena sidan finns det något beundransvärt med hans vilja att bevisa sig själv i vad som troligen är världens bästa liga, att han vägrade ta ett steg tillbaka utan gick till Alaves. 

Å andra sidan utsatte han sig för en risk som han nu betalar priset för.

I Grekland, Holland eller Skottland hade Guidetti med största sannolikhet både speltiden och målskyttet sett annorlunda ut. Det hade i sin tur inte gjort platsen i landslaget lika skör, för skör har den varit. Petningen skulle komma förr eller senare. Att både Sebastian Andersson och Alexander Isak går före i mars 2019 tyder på att Guidettis val att fortsätta strida i La Liga har gjort honom till ett lätt byte.

Själv tror jag att det finns en väg tillbaka, men att den kräver en annan bana. 

När väljer han annorlunda?

Är det när Alexander Isak behöver en månad på sig att ta över?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!