Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Det hade varit mer logiskt för Guidetti

Foto: RODRIGUEZ ALEN / CORDON PRESS BILDBYRÅN

Ett vandrande, pratande, underhållande löfte om en glimrande framtid plöjde genom ungdomslag, låneperioder och skador.

I många år pekade John Guidettis karriär uppåt.

Till slut kom han fram till Celta Vigo – och stannade upp.

Kommer han vidare genom att fortsätta stångas i världens bästa liga?

– Jag är 24 år och spelar i världens bästa liga.

John Guidetti smakade på orden. Flackade upprymt med blicken. Sökte alla andras reaktioner på det han just hade sagt.

Det var landslagssamling i katakomberna på Friends arena, hösten efter U21-EM. John Guidetti stod i fokus under lysrören, omringad av typ alla. Det låg spänning i luften, det pekade uppåt.

Genom underbarnåren, genom BP, cykelsparkar i Manchester Citys ungdomslag, snacket, självförtroendet, genom skadorna, genom utlåningarna, träningsmanin, succén i Holland, sjukdomen, comebacken i Skottland, danskutbrottet och guldet och den informella rapkarriären hade det gjort just det: Pekat uppåt.

I sommar är det tre år sedan guldet i Tjeckien.

Flytten till Celta Vigo var ett trendbrott. Guidetti var inte där på lån. Han var inte där för att stå på tillväxt. Han var inte där för att bida sin tid, för att snacka om vad som skulle komma sen eller symbolisera en framtidsvision. Han var inte där för att komma sen, han var framme. När jag satt med sportchefen Miguel Torrecilla under försäsongen i Ingolstadt och delade en flaska vatten i den tyska sommarvärmen var han nästan mer uppeldad än John själv. 

”I want to live this experience with him”, konstaterade han lite drömskt och kastade ömma blickar efter sitt nyförvärv.

Guidetti kom till Vigo för att vara där och då, för att vara spelaren han hade målat upp sig själv som, både verbalt och genom sina insatser. Förkroppsliga sig själv. Han skulle leverera i skarpt läge och cementera sin plats i landslaget. Ta, som det gärna heter, nästa steg.

 

LÄS MER: John Guidetti lämnar Celta Vigo för Alavés. 

Står och stampar i stället

I sommar är det tre år sedan. Tre år är en lång tid i fotboll.

Nu drar han vidare men står på ett sätt kvar. På 26 starter och 39 inhopp har det blivit elva ligamål. I höst har han inte startat en match. I landslaget har han förvisso förankrat sig i truppen, men med en nätkänning på 19 landskamper har föreställningen om den framträdande målskytten vi såg i Feyenoord tynat bort, och nu finns nog en VM-stress med i beräkningarna också. 

Efter sina kvalbravader är Marcus Berg och Ola Toivonen otänkbara att peta. Isaac Kiese-Thelin leder skytteligan i Belgien. Christoffer Nyman är en förbundskaptensfavorit. Carlos Strandberg kör över allt han ser i U21-landslaget. Alexander Isak kan få sitt genombrott när som helst. Mikael Ishak öser in mål i den tyska andraligan.

John Guidetti…stampar.

Kompenserar med helvetisk inställning

Den centrala frågeställningen är denna: Var Celta Vigo fel plats att leverera på, eller var det La Liga som var ett nummer för stort?

Kanske ligger sanningen någonstans däremellan. Sju mål i Spanien är något annat än 10 i Belgien, men det gör saker med en spelare att inte vara ordinarie, det hämmar utvecklingsförmåga, form och rytm. Klubbytet är en nödvändighet, att sitta kvar på bänken och varva inhopp med cupmatcher under våren är att äventyra platsen på flygplanet till Ryssland alldeles för mycket. 

Men Alavés? 

Det förutsätter att bromsen för målproduktion och framåtrörelse och speltid och allt annat som har stannat upp – som har gjort att det för första gången inte pekar uppåt – var konkurrensen i just Celta Vigo, inte La Ligas övergripande kvalitetskrav, och jag är inte säker på det.

Ställer Guidettis ekvation på prov

Få spelare i svensk landslagsfotboll har samma obevekliga övertygelse om sin egen förmåga att flytta gränser som John Guidetti. Jag bedömer den egenskapen som hans största styrka, men den betyder också något annat: Det han saknar i naturbegåvning väger han upp med helvetiskt svårforcerad inställning och flitighet (en annan sorts naturbegåvning, förvisso). 

Någon gång i karriären skulle den ekvationen ställas på prov.

Kanske är det här tillfället, för VM 2018 är ingenting han har tänkt missa.

För Guidettis egen räkning hade det känts mer logiskt om han hade sökt sig tillbaka till den sortens jaktmarker som en gång plockade fram det bästa ur honom. En variant av "ett steg bakåt, två framåt", ett halvår i Holland eller Grekland, 12 mål och en dos självförtroende – men nej. 

Valet har fallit på Alavés. Valet faller på en fortsatt kamp för att bevisa att John Guidetti kan betyda mycket i världens bästa liga. Vad han har framför sig är därmed en vår där hans medverkan i sommarens VM-slutspel kommer att hänga på den kamp som ständigt pågår både inom och runt honom: Viljan mot naturbegåvningen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!