Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Det är svårt att komma på några bra förklaringar

Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Är det AIK som är svåra att spela mot eller Hammarby som har svårt att spela?

Under 90 minuter skrumpen derbyfotboll såg svaret ut att vara båda.

En kylslagen, knölig kamp för att få ordning på grejerna senare är det nämligen svårt att tänka mycket annat.

Derbymatcher brukar innehålla sidospår, men det närmsta vi kom den sortens inslag var när en funktionär i orange väst såg ut att ”ta ett snack” med de åtta hemmasupportrar som släppts in och studsade av glädje runt när klockan tickade in på tilläggstid.

De hade anledning att vara glada. 

I AIK:s startelva var Henok Goitoms återinstallation det som stod ut. Det är svårt att komma ihåg den senaste säsongen som han inte bänkades inledningsvis för att sakta men säkert simma tillbaka in i bild och så småningom avsluta året som AIK:s praktiskt taget enda målskytt. Min gissning är att han får avlastning på den fronten i år, men nog är han på väg tillbaka in i synfältet även 2021.

Många fler svar än så fick vi kanske inte från hans AIK den här eftermiddagen, segern till trots. Däremot finns en fråga till att fundera på. Bartosz Grzelaks lag hade släpat sig genom en blek insats i Göteborg och behövde hitta en formel för att skapa chanser, men under första halvlek av säsongens första allsvenska Stockholmsderby var vare sig Goitoms eller någon annans närvaro tillräcklig för att få fart på grejerna. 

Behöver AIK det? Få fart på grejerna alltså.

Kanske inte. Inte nödvändigtvis, inte av det här att döma. Kanske är det här deras modus, deras disciplinerade, trubbiga, arbetsamma, svårspelade väg framåt, utan att flyga allt för högt, men med tillräckligt mycket i repertoaren för att tvinga sig till poängen.

Spelet skrumpnade

Stefan Billborns lag hade det i alla fall knepigt med mycket den här kvällen, inte minst uppspelen. Dels för att AIK låste deras positioner bra, dels för att spelarna i grönvitt turades om att slå slappa kortpassningar en eller flera centimeter fel. Man droppade ned med Andersen, sedan Bojanic, sedan Khalili och försökte bygga, men stängdes gång på gång och gick sedan över till hoppfulla, diagonala höjdbollar mot Selmani. 

Hemmalaget å sin sida såg som piggast ut när man bjöds ytor och dålig organisation att attackera efter bollvinster, men i deras fall var det Stefanelli, Ylätupa och Goitom som avlöste varandra med oprecisa genomskärare eller konstiga beslut. 

Två lag utan flyt gjorde att öppningsakten förlorade gnistan fort. En eländig och energilös tendens spred sig i stället över planen. Stefan Billborn kastade en boll i halsen på Nabil Bahoui (av misstag) som inte ens orkade bli arg. Amoo, effektivt bortplockad av Otieno, tjongade en improviserad krossboll i gapet på Ylätupa och Bilal Hussein gick runt och såg ut att ha blivit dumpad efter att ha blivit avskärmad vid tio raka uppspel. 

Spelet skrumpnade. Vid ett tillfälle stod Sebastian Larsson stilla med bollen på egen planhalva och vinklade kroppen åt olika håll i fyra minuter utan att någon gjorde en ansats att vare sig visa sig för honom eller sätta press. För varje minut som gick påminde det mer och mer om att vänta sig igenom en gruppspelslottning inför ett mästerskap där man till slut inte förstår vad man tittar på. Är Sverige ens med?

Tillbaka i första halvleks hafs

Var Hammarby med? Var AIK? 

”Gör det svårt för dem!” skrek Bartosz Grzelak strax innan Glenn Nyberg blåste för halvtid, och som på beställning ritades matchen om. Ylätupas inlägg landade perfekt vid Nicolas Stefanellis panna, bollen tog i stolpen och en lika sprattlande som hjälplös Ousted kunde bara se på när argentinaren rakade in den i öppet mål. 

Målet satte lite fart på Bajen, i alla fall en stund. Ludwigson var en centimeter från att stöta in Selmanis inspel strax efter vilan, Selmani och Khalili (ganska bra matchen igenom) väggade fram Selmani till ett bra läge som Janošević parerade – men vi var snart tillbaka i den första halvlekens hafs.

Minut 70: Gustav Ludwigson gör en bra aktion och peta-spring-rundar Lustig, men passningen är svag och rakt på Milošević, som ändå får bollen på benskyddet och jagar ikapp den, spelar hem till Janošević som rensar till inkast under press.

Så såg det ut, de grönvita försöken att forcera fram målchanser avbröts hela tiden av en misslyckad mottagning, passning, ett konstigt beslut eller utebliven löpning medan AIK mest bidrog till att göra det ännu krångligare. 

Svårt att komma på bra förklaringar

Utan förvarning gick Nabil Bahoui obehindrat till väders och knoppade in 2-0 på en hörna från Larsson. För AIK innebar målet punkteringen på en mödosam men i slutändan stabil seger som passar utmärkt med tanke på var man befinner sig och på det som hände i Göteborg. Nu finns både en poängbädd och meriterande seger att jobba vidare från, men för Hammarby är situationen en annan. 

Billborns lag har tagit sig till cupfinal och besegrat Mjällby utan att spraka. De föll på målsnöret borta mot Malmö FF, även där utan att se fullfjädrade ut. Det har hela tiden funnits nyanserande omständigheter: Coronautbrott, spelschema, motståndets kvalitet. Här kom en dålig insats och ett dåligt resultat vid ett dåligt tillfälle. 

Varför? 

Det är svårt att komma på speciellt många bra förklaringar.