Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Det är faktiskt synd om Robin Quaison

Robin Quaison gjorde ett av Sveriges mål mot Finland.
Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
Quaison och Emil Forsberg i diskussion med domaren.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

Ikväll gjorde han sitt nionde mål i landslagströjan på 25 matcher.

Men Robin Quaison kommer sannolikt inte att starta mot Spanien.

Det är faktiskt synd om honom.

Till och med i en match som den här kom han med något till bordet, Quaison, och det säger någonting.

Vilken match jag talar om? Den som småtrevligt avhandlats framför våra ögon på Friends utan att speciellt många spelare flåsade i onödan.

Ingen kan vara förvånad. Ingen publik, två landslag som inte vill skada sig inför ett mästerskap och vad det än slutade skulle vi inte minnas det som annat än ett obetydligt resultat. Sveriges startelva? Inga stora ledtrådar inför EM-premiären, ett hopkok av tilltänkta startspelare och reserver som fick speltid. Finland å sin sida spelade med en elva av liknande karaktär.

Bland insatserna går det att plussa för en energisk Emil Forsberg, Mattias Svanbergs stora påverkan på spelet och Joakim Nilssons tydlighet i backlinjen, medan en passningsmässigt småskakig Marcus Danielson säkerligen vill visa sig från en bättre sida om han får sköta uppspelen även mot Armenien.

Men själv tänker jag mest på Robin Quaison.

Var en smärre sensation 2019

Efter 20 lågintensiva och händelselösa minuter bröt den inflytelserike Svanberg dödläget med en högklassig genomskärare till honom. Quaisons självklara avslut har vi hunnit vänja oss vid, och här gav det Sverige ledningen.

Mål. Igen. Quaisons nionde i landslagströjan på 25 framträdanden. Det var längesedan han gjorde så mycket som en tveksam aktion här, men inte mycket talar för att han kommer att starta mot Spanien eller ingår i den elva som angriper EM-slutspelet. 

Sedan sin Janne Andersson-debut i en träningsmatch borta mot Österrike för tre år sedan har han varit en av landslagets absolut bästa spelare. Hade EM spelats som planerat förra sommaren hade han varit självskriven från start, när laget kvalificerade sig i Bukarest var han en smärre sensation, med avslutet på ett av de bästa målen det här landslaget har gjort som crescendo. 

Quaison erbjuder mycket av det förbundskaptenen vill ha. Han arbetar hårt, löper smart och attackerar straffområdet med fart hela tiden. 

Så vad är problemet? Det satt på bänken här: Alexander Isak och Dejan Kulusevski har rört sig framåt på andra håll, alla förstår varför det är tilltalande att lansera dem tillsammans om några veckor. På sin sista presskonferens i Båstad nästan medgav Andersson att deras utveckling bortanför landslaget har fått honom att tänka nya tankar om hur han ska, eller kan, formera sitt anfallspar. Med andra ord har Quaison inte spelat bort sig själv från elvan, han har blivit bortspelad.

Går inte att blunda för

Här fick han och parhästen Berg – som kan känna på ett liknande sätt med tanke på hur starkt hans avslut på 2019 var – möjligheten att spela. 

Mycket tyder på att det var backup-duon längst fram. I träning har Isak och Kulusevski matchats mer. I vissa övningar har man till och med kunnat skönja inslag av centrala uppspel längs marken mot Isak, som ofta möter bollen i Real Sociedad medan yttrarna Portu och Oyarzabal erbjuder djupledsalternativ. Om inte Berg spelar behöver någon annan vara uppspelspunkt. 

Jag tror därför att anfallslinjen är Isaks och Kulusevskis i både genrepet mot Armenien och Sevilla. Det var längesedan Sverige hade ett lika bra anfallspar i reserv, och Robin Quaison har fortfarande en stor roll att spela i sommar. Samtidigt går det inte att blunda för det faktum att den kunde varit ännu större.