Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Det är dåliga nyheter för alla utom Sverige

Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

BUKAREST. Har ni sett Dejan Kulusevski?

Har ni sett honom hantera en bortsprungen andraboll utanför eget straffområdet?

I kväll kan Sverige bli EM-klart med ett landslag som börjar befolkas av den nya generationens spelare.

Dåliga nyheter – för alla utom Sverige.

Första halvlek är inte jättegammal när Edin Dzeko bryter in i boxen. 

Roma har låst Parma ganska långt upp med aggressiv press, men någon får in en fot och skyfflar undan bollen. När den hamnar vid Dejan Kulusevskis fötter är det efter en halvdesperat rensning. En osäker, okontrollerad situation uppstår, en sådan som alla lag älskar att straffa. Det är nu man kan tvinga motståndaren till ett dåligt beslut, bryta högt och slå till. 

Aleksandar Kolarov sätter av mot Kulusevski, född 2000, som suger ned bollen. Runt sig har han totalt fyra Romaspelare. När Kolarov kommer fram håller Kulusevski bort honom med högerarmen, tar bollen inåt i planen med en touch och lockar fram Jordan Veretout, som stöter direkt för att hjälpa sin lagkamrat. Kolarov släpper Kulusevski och tar djup i tron om att svensken är låst, men Kulusevski ser Veretout och ger sig av på en ganska stor piruett med bollen klistrad vid fötterna. Veretout får jaga honom i ett helt varv, som en uppretad och gläfsig hund flänger han i fotspåren av den 19-årige yttern. När han har kommit loss helt gör Kolarov en ny framstöt, men hela Romas press är bortspelad. Kulusevski släpper bollen enkelt ned längs kanten till en lagkamrat.

Anfallet mynnade inte ut i något mål, även om det var nära, men Parma vann matchen med 2-0. Det kunde varit mer om inte dansken Andreas Cornelius missat två kanonlägen. Bakom båda chanserna och två skott som tvingade Pau Lopez, Romas målvakt, till sina svettigaste räddningar, låg samma spelare som vände ut och in på Romas press i början av matchen: Dejan Kulusevski.

Dejan Kulusevski i träning med Sverige.Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Några dagar senare dämpar han en hög boll i Bukarest och flinar i den svenska landslagsoverallen.

Det är ett bra scenario att utgå ifrån, en spelare som snappar upp en andraboll felvänd utanför eget straffområde och utsätts för press från två spelare. Vad har en svensk spelare gjort i genomsnitt om vi blickar bakåt? Haft självförtroendet att vända bort båda och sätta i gång ett anfall längs marken, eller spelat säkert, högt, med en bollkontakt, minimerat risken?

”Tränat på den sedan jag var 10 år”

En annan ögonblicksbild av svensk fotboll hösten 2019: På Friends har vi spelat 18 minuter. Sverige har inte fått låna bollen och Robin Olsen har gjort flera kvalificerade räddningar mot Spanien när insidan av Kristoffer Olssons högerfot låser upp matchen.

Passningen från Sebastian Larsson är snett bakåt, inåt i planen och Olsson har tre spanska spelare runt sig. Han låter bollen fastna på fotens insida som en magnet och på en sekund har den patenterade vändningen, mottagningen, kalla den vad du vill, lurat bort allihop.

Efter matchen torkar han svetten ur pannan. 

– Jag har gjort den länge. Den är från en spelare som heter Johan Roxström, han spelade i futsal-landslaget länge. Farsan tränade honom i Sylvia. Jag började öva på den när jag var 10-11 år. Det märktes att Spanien inte hade scoutat den, säger han och ler.

Dani Ceballos och Kristoffer Olsson på Friends.Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

Bollen går vidare via högerfotens yttersida till Marcus Berg, som vänder ut till Pierre Bengtsson. Sveriges första anfall. Svenskt självförtroende. En strålande svensk insats ser dagens ljus.

Lite senare, i andra halvlek, står Dani Ceballos över Olsson, som har vunnit bollen av honom, irrat bort honom med en snabb rörelse och kvick bollbehandling. Tillsammans med sin kollega Fabian Ruiz på mitten har han tröttnat. Olsson har knuffats omkull

– Försök inte vara Messi!, väser Ceballos och visar tänderna.

Hämtad direkt från skolgården

Vad är det för egenskapsbank som är på väg att smyga sig in i det svenska landslaget?

När Janne Andersson ska beskriva vad som förenar den yngre klungan spelare lägger han till Mattias Svanberg och Alexander Isak, båda födda 1999, och pratar om ”helheten”: Tekniskt, fysiskt och taktiskt är det spelare som är långt fram. Han menar att ”spetsegenskaper” inte är något man kan tala om när allt är bra.

I mina ögon är det en av de där tre byggstenarna som kanske saknats det svenska fotbollsbeståndet mer än de andra två. Vi har alltid fått fram mittfältare och försvarare med robust fysik och taktisk förståelse. Men ”försök inte vara Messi” är en mening hämtad direkt från den svenska skolgården. Någon trodde att den var för bra, hade för mycket självförtroende; skulle inte försöka vara Messi, utan veta sin plats.

Det sista svenska fotbollsspelare har gjort i decennier är att ”försöka vara Messi”. Zlatan Ibrahimovic har varit ett naturligt undantag och dribblat mot allt som rört sig, men det är också där undantagen i regel har funnits, längst fram i planen, hos de som tillåtits ta risker med bollen.

Inte innermittfältare, som Olsson, och gärna inte yttrar som snappar upp andrabollar utanför sitt eget straffområde heller. 

Men det går att skönja en förändring. Vi ser ett naturligt självförtroende med bollen födas hos svenska spelare på positioner där det inte funnits tidigare. Det syns i piruetter runt Kolarov i Serie A, det syns när Dani Ceballos skriker på en liggande Kristoffer Olsson, och det syns i allsvenskan.

”Inga jävla kombinationer på mitten”

Ett exempel: Pelle Olssons arbete med Gefle tillhör en av de mer imponerande tränarinsatserna i allsvenskan på 2000-talet. Hans idé om hur svensk fotboll behöver spelas och bedrivas firade länge stora framgångar, men den går också att använda för att illustrera en poäng i ljuset av den senaste tidens utveckling. Jag har vid flera tillfällen fått berättat för mig om när Olsson kom till Djurgården och torgförde ett återkommande mantra. Det handlade om att innermittfältarna inte skulle hålla på med ”några jävla kombinationer på mitten” (Olsson själv har inget minne av att han uttryckt sig på det sättet). Spelidén som kommunicerades på träningsplanen uppmuntrade att bollen snarare skulle gå ”down the channel”, alltså ned i korridoren där Amadou Jawo sprang mot hörnflaggan för att låsa fast den.

Tanken tecknar ett tydligt porträtt av det fotbollsmässiga ramverk som fostrat svenska spelare i många år: Lagets styrka ska inte ligga i spelet med bollen. I ett sådant klimat uppmuntras och värderas vissa egenskaper (fysiska och taktiska) högre än andra (tekniska).

Kulusevski och Janne Andersson.Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Själv tror jag att det finns ett underliggande budskap där, och det handlar om att säga till spelare vad de inte klarar av. Om du får höra att du ska göra dig av med bollen snabbt, skicka den långt, inte slå kortpassningar – absolut inte suga in den och försöka vända bort pressen med en piruett – då betyder det ju också att du inte bedöms som tillräckligt teknisk, eller för att tala klarspråk: Inte tillräckligt bra på fotboll.

Allsvenskan, svensk fotboll och spelarna den spottar ur sig gör annorlunda nu för tiden. 

2015 deltog ett allsvenskt lag genomsnittligen i 56 luftdueller per match. 2019 hade den siffran sjunkit till 37. I genomsnitt hade antalet passningar som ett allsvenskt lag slog per match ökat från 409 till 434. 

2015 tappade lagen i allsvenskan bollen 121 gånger per match i snitt. 2019 hade den siffran sjunkit till 98. 

2015 slog lagen i allsvenskan i snitt 59 ”långa passningar” per match. 2019: 48. 

Till den här utvecklingen hör också en annan statistisk förändring som är betydande: Snittåldern på allsvenska trupper har sjunkit från 30,11 till 27,01 på bara fem säsonger.

Bra nyheter för Sverige

Med yngre spelare har en mer tekniskt orienterad fotboll stormat fram. Här kommer en generation som har spelat fotboll på ett annat underlag, ibland i andra länder, haft tillgång till tv-sända matcher från alla världens hörn, coachats av en mer omvärldsorienterad tränarskola och ja, beundrat Zlatan Ibrahimovic. 

Den har självförtroendet att lösa situationer med bollen i behåll över hela planen, och nu galopperar den in i landslaget.

Fram träder en utmaning för Sveriges motståndare. Det har varit förtvivlat svårt att rå på det här landslaget i flera år nu, mycket på grund av det noggranna ramverk som håller det samman på planen. 

Men hur ska man hålla stånd mot samma lag som får mjukare konturer? Som klarar allt det alltid har klarat och dessutom försöker vara Messi?

Det är bra frågor för Sverige, dåliga för alla andra.

Jannes varma ord om ”nykomlingarna” i landslaget

LÄS MER: Stor guide: Så tar sig Sverige till EM 2020