Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Den frågan väntar på att besvaras

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Det tog 20 avslut och tio hörnor innan IFK Norrköping betvingades.

Effektiviteten går att ställa sig frågande till när det gäller Djurgården – men inte mycket annat.

Det finns värre problem.

Man kan slita med olika saker. Ett mittfält som är för enkelt att spela igenom, en försvarslinje som inte ser ut att hänga ihop eller forwards som turas om att fatta konstiga beslut.

Djurgården och Norrköping har olika besvär, helt enkelt. Kim Bergstrands och Thomas Lagerlöfs lag ser, vilket många redan konstaterat, ut att bemästra det allra mesta. Det syntes även denna eftermiddag, trots att man behövde vänta på Haris Radetinac innan det reflekterades på resultattavlan. 

Det var inte det besynnerliga målet som fastnade på näthinnan, utan löpningen och beslutsamheten i situationen som föranledde det. Hans lagkamrater hade skjutit 19 gånger, nio gånger på mål, slagit 10 hörnor, pressat Norrköping till tårar i perioder – men inte fått betalt i samband med någon av sina fullt dugliga målchanser.

Med en kvart kvar var matchen därför på väg mot osäkra trakter. Gästerna hade i långa perioder sett svarslösa ut inför hemmalagets frenesi, men duckat den värsta anstormningen och skapat ett gäng egna möjligheter.

Kom ut i våldsam press

Rikard Norling hade genomlidit en konstig premiär mot Sirius. Vädret, spelet, resultatet, det mesta lämnade en hel del i övrigt att önska. I vårluften på Tele 2 fanns inga yttre omständigheter att bekymra sig om, men väl en motståndare att fundera noga på hur man bäst marginaliserar. 

Vad planen än var fungerade den inte. IFK Norrköpings tränare började matchen med händerna karaktäristiskt på höfterna och rak i ryggen och ett lag uppställt för att hålla stånd. Labbarna åkte ned i byxfickorna efter fem minuter, pannan rynkades och hans Norrköping var...överallt. 

Djurgården hade rusat ut i våldsam press och var totalt överlägsna. Norrköping fick inte låna bollen, inte andas, inte göra mer än att desperat flänga efter blårandiga spelare som passade och pressade dem på ett sätt som påminde om hemmalagets överkörning av ett reservbetonat Umeå, från division ett, i Svenska cupen.

Nej, Peking hade nästan ingenting. Inget konstruktivt passningsspel, inga spelare som hotade i djupled. Mittfältarna hamnade långt ifrån varandra, nyckelspelare som Johannesson sökte förtvivlat efter en väg in i matchbilden, men till ingen lycka. Trots det skapade man eftermiddagens så långt bästa chans när Aslak Witry blindpassade i gapet på Levi som serverade Haksabanovic, men avslutet gick utanför Vasyutins stolpe. 

Djurgården återupptog sin dominans, om än inte med samma bitande frenesi, innan trycket mattades av mot halvlekens slut. Var det något deras insats saknade, då var det hundraprocentiga målchanser. Chilufya krutade ett semifriläge utanför, Finndell bombade en andraboll strax över ribban och därtill blockerades ett gäng försök i samband med hörnor och inlägg – men någon kavalkad av lägen var det inte tal om.

Djurgården tappade tempo med Schüller

Om expected goals är något att gå på – vilket det ju är ibland – var det värt att notera hur Discovery meddelade att ställningen var 1,12 mot 0,08 i halvtid. Med andra ord behövde Norrköping göra något annorlunda i andra halvlek för att inte gå i sömnen mot förlust.

Annorlunda blev det, åtminstone till viss del.

Finndell fick ett nästan identiskt läge som i första men den här gången blockerades avslutet – men sedan blixtrade gästerna till. Först kombinerade man sig fram på högerkanten och var nära två gånger om i samma situation. Kort därefter skickade en alltmer livlig Adegbenro in ett inspel som Haksabanovic störtade mot men föll när han skulle attackera (till halvhjärtade protester).

Vem ska omvandla övertagen i segrar?

Djurgården hade tappat Rasmus Schüller till skada i paus, och med det tappade man under en period både tempo och fokus.

Det fanns trots det en väg tillbaka. Hemmalaget mobiliserade med ny kraft när det började dra ihop sig, men det var först med Radetinac inbjuden i handlingen som det rättvisa segermålet föll. Med allsvenskans längsta ben (ingen aning, det ser ut så i alla fall) och blicken maniskt fäst på bollen stormade han in i straffområdet för att möta ännu ett inlägg. Han vann inte duellen, men kryssade den till den grad att anfallet levde vidare, och när chansen dök upp några sekunder senare kunde han styra in ett mål som låtit vänta på sig.

En del av Djurgårdens insats handlar om det där med effektiviteten, det faktum att laget inte har någon lika naturlig ”killer” på det sätt man hade exempelvis Buya Turay när det gick vägen för två år sedan, eller att den till synes hälsosamma konkurrenssituation man har med Bärkroth, Ademi, Asoro, Chilufya och Radetinac som alternativ också kan medföra viss osäkerhet och press på spelarna som faktiskt spelar. Till saken hör det här: Djurgården kommer att koppla kompakta grepp om fler matcher, men vem ska omvandla övertagen i segrar? Den frågan väntar på sitt svar.

Men. 

Om den aspekten lämnade en del frågetecken efter sig – vilket även var fallet efter derbyförlusten mot Hammarby – finns en annan som troligen väger tyngre i längden. Den handlar om hur Djurgården kom till tjugo avslut mot IFK Norrköping, har inlett serien med två raka segrar mot förmodade toppkonkurrenter, inte släppt in ett mål och fortfarande har mer att ta av. 

ANNONS: Se alla matcher från allsvenskan och superettan på discoveryplus.se.