Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

De kan ha tagit tre av årets tyngsta poäng

Foto: JOHAN VALKONEN / STELLA PICTURES/JOHAN VALKONEN JOHAN VALKONEN
Foto: JOHAN VALKONEN / STELLA PICTURES/JOHAN VALKONEN JOHAN VALKONEN

Två av allsvenskans mest välcoachade lag visade upp sig i Borås.

Elfsborg förlorade slaget men såg redo ut för det 30 omgångar långa kriget.

Därför kan Djurgården ha tagit tre av säsongens tyngsta poäng.

En premiärförlust kan verkligen skicka obehagliga signaler, knyckla ihop en hel vinter av förväntningar och lyckliga framtidsvisioner på nolltid. Jaha, det var det. Vem ska göra mål? Var ska segrarna komma ifrån? Det blir inget i år heller. Sälj alla.

Men en premiärförlust kan – och ska helst – se ut så här. Jimmy Thelin förfogar över ett på många sätt färdigt fotbollslag. Under två tredjedelar av det snöslaskiga nederlaget mot Djurgården var det tydligt att tre års arbete och fjolårets utväxling betyder saker. Lagdelarna satt ihop, Elfsborg spelade sig ur egen tredjedel, tog sig igenom mittfältet och framåt med tydliga linjer i både passningsspel och löpningar. Man vann dessutom tillbaka bollen fort och visade upp ett utdrag av sin mittbacksbesättning. Den ser otäckt välbeställd ut.

Allt som allt syntes hela den egenskapsbank ett fotbollslag behöver för att göra en bra säsong, men det fanns ett problem: Även Djurgården är färdiga och välcoachade. 

Under vintern och våren har man malt ned motståndare med sina spelvändningar och sitt pulserande passningsspel på ett sätt som ekat bekant från 2019. Faktum är att vi har sett de breda penseldragen i två års tid, men vi har också sett Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf hitta vägar ut ur matcher som inte blivit som man tänkt sig, och att den egenskapen lever vidare, det är dåliga nyheter för inte bara Elfsborg, utan alla andra som vill sluta högt upp i tabellen.

Elfsborg kunde gott haft en kvittering med sig

Den där förmågan att slingra sig från obekväma matchbilder, den behövdes i dag. 

Elfsborg var planens bättre lag från och med att Aslak Witry bredsidade in en volley i nättaket bakom Tim Rönning efter tolv minuter. Kalle Holmbergs finurliga duckning, Nicklas Bärkroths inlägg, Witrys generella kompetens – Djurgårdens feel-good-start.

Men sedan blev det till att sätta sig i baksätet. Framåt hade gästerna svårt att komma loss. Elfsborgs mittbacksduo Jarjué och Okumu (fem getingar i 80 procent av sitt agerande, svaga två i resterande 20 procent) avväpnade det mesta effektivt, och åt andra hållet var det små marginaler som gjorde att gulsvart inte lyckades kvittera. 

Det var ett Elfsborg vi lärt oss känna igen, ettrigt, programmerat, farligt. Johan Larsson pepprade inlägg, Rasmus Alm terroriserade med sin snabbhet och initiativrikedom, Per Frick var en tånagel från att göra mål både en och två gånger. I normala fall är Djurgården ett av seriens bästa lag på att ”gömma bollen”, men Thelins spelare lyckades vinna tillbaka den snabbt och styrde matchens riktning när vi gick till halvtidsvila. De kunde gott haft en kvittering med sig.

Ekdal bäst på plan

Det var Djurgårdens mittbackar och den spelare som ser ut att bli en av lagets viktigaste 2021, det defensiva mittfältsankaret Rasmus Schüller som knappt satte en fot fel här, som höll ihop det hela. 

Hjalmar Ekdal (planens bästa spelare) och Jacob Une Larsson turades om att läsa attackerna, men Elfsborg kom hela vägen fram till sista hindret så pass ofta att man undrade hur länge det skulle hålla ihop, kanske än mer så med tanke på att Aleksandr Vasyutin tycktes vettskrämd av den frusna nederbörden och smiskade bort bollen som om den vore en bålgeting varje gång den kom nära honom.

Ungefär samtidigt som Elfsborgs press började kännas lite för omfattande gjorde Djurgården 0-2. Omställningen gick på nolltid, den krävde en liten, liten acceleration av Kalle Holmberg och en liten, liten djupledslöpning av den så långt bortplockade Chilufya, som avslutade med löjlig övertygelse.

Matchen självdog

Fram tills dess hade det funnits något lite obekvämt över Djurgårdens insats. Det initiativlösa tillståndet var ju inte planerat och det Elfsborg höll på med såg inte ut att passa dem. Men efter Chilufyas mål gick luften ur hemmalaget. Bergstrand och Lagerlöfs spelare växte in i eftermiddagen. Okumu fick ett finger i ögat av Holmberg och byttes ut. Djurgården kontrade med en manöver för att låsa resultatet, tog in Jesper Löfgren och gick över till tre mittbackar.

Matchen självdog. Djurgården lyckades topplagsskickligt transportera bort 30 minuter utan att oroa sig för en mobilisering medan ett mentalt utcheckat Elfsborg såg sig om efter goda råd.

Vad det betyder?

I normala fall är det en förtvivlad uppgift att ens hitta spår av slutsatser efter en premiärmatch, men vi vet ju redan saker om båda lagen.

Den ena är att Elfsborg inte bara såg lovande ut i dag, utan är ett bra och fungerande fotbollslag som kommer att få utdelning många andra dagar. Mycket av det som banade väg för fjolårets fina slutplacering ser intakt ut, det förvånar inte om man spelar ännu bättre än så här framgent. 

Och det är bra nyheter för Djurgården. Allsvenskan har knappt börjat, men en av säsongens bökigaste uppgifter är redan lag till handlingarna. Hit kommer det nämligen att åka andra lag i bättre form, med lika höga ambitioner, men hämta färre poäng. Vi har redan sett att Djurgården är ett lag som kommer ta planenliga segrar. Det här är tre poäng av annan sort.