Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Bland de viktigaste segrarna han tagit

”En match som till slut blåstes sönder”, menar Noa Bachner Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
”Bland de viktigaste segrar han tagit som tränare för Hammarby”, skriver Noa Bachner Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Hälften fotbollsmatch, hälften avblåst.

Halvvägs in var årets första Stockholmsderby där i all sin prakt, men den andra akten bestod av något helt annat.

Resultatet: Hammarby tillbaka på banan, Djurgården tillbaka på jorden.

Meh? Öh? Hey! Såg du? Han då? Vad gör du? Domarn! Skämtar du!?

Jag sitter naturligtvis och gissar hur det lät, men så såg den ut, den andra halvleken, även känd som Djurgårdens kvitteringsjakt som aldrig ägde rum, eller Hammarbys defilering till årets första derbyseger om du så vill. 

Efter en välspelad, tempostark och underhållande öppning i suverän inramning och vårsol och allt man kunde önska sig övergav både de blårandiga gästerna och Hammarby sina ambitioner att spela fotboll till sin fulla förmåga för att i stället tävla i efterslängar, upprörda gester och tjat på domare Andreas Ekberg. Det gav oss en match som till slut blåstes sönder. 

Ett av dem tjänade på det.

Det var inte Djurgården, som fastnade i tillfället och känslorna när man behövde börja röra sig mot något annat, utan Hammarby, som också låste sig vid idén om att prata bort matchen, men hade en ledning i sin ägo. 

Att det skulle räcka med en halvleks konstruktiv fotbollsprestation för Stefan Billborns lag var mer generöst än många hade räknat med, men att helt byta innehåll på dagordningen är väl också att stänga en match.

Spred inget lugn

Djurgården rullade ut i vårsolen i ny förpackning. Aslak Witry och Jonathan Augustinsson skulle gå som lok på kanterna, centrallinjen var packad med Elliot Käck som vänster mittback och kaptensbindeln satt på Jesper Karlströms arm. Det såg bitskt och dynamiskt ut i tio minuter – Buya Turay tvingade Curci till en suverän enhandsparad efter en fin räd – innan Hammarby – vars startelva inte var en överdrivet dramatisk reaktion på förlusten mot MFF – började identifiera bristerna och tog över.

Mest lycka hade man på sin vänsterkant där Muamer Tankovic fick ett rejält övertag på Witry. Högerbacken i Djurgården sparkade och tacklade och gjorde allt han kunde men kom inte åt sin motståndare, som växer för varje match just nu. 

Det dröjde inte länge innan började skapa möjligheter, liksom hela Bajen, som byggde ett spelmässigt övertag och förde sig med en pondus som växte tills det att Imad Khalili frispelade Nikola Djurdjic till 1-0. 

Det låg i luften, och en större ledning hade inte kommit som en överraskning minuterna efter målet. 

Hammarby malde på och tryckte tillbaka ett både förvirrat och passivt Djurgården: Djurdjic träffade ribban från nära håll och Kjartansson var en tå från att öka på ledningen. Jacob Une Larsson hamnade fel vid flera tillfällen, PK Bråtveit spred inte mycket lugn utan såg inlägg och inspel lämnas åt sitt öde. Även framåt hade man problem: Augustinsson hade svårt att hitta rätt som vänsterytter och innermittfältet fick inte tillfälle att lugna ned någonting.

Ajdarevic slutade titta på matchen

Trendbrottet hette, som det tenderar att göra för Lagerlöf och Bergstrands lag under säsongsinledningen, Astrit Ajdarevic. 

I ungefär samma sekund som han slutade titta på matchen från sitt bortmarkerade och isolerade gömställe och i stället började spela den, då ändrades saker. Med en utflykt nedåt i planen byggde han sitt första anfall – och Djurgården kvitterade direkt. 

Ett överlångt inlägg missades av en borttappad Mohamed Buya Turay, Witry snappade påpassligt upp den förlorade bollen och skickade in ett inlägg som Buya enkelt kunde stöta in med pannan.

Nöjda med att ha ställt saker till rätta återgick gästerna överraskande nog till att ge tillbaka matchen till Hammarby, som laddade om och behöll fokus. När 2-1 föll var det lite signifikativt för ett blårandigt försvarsspel som fortsatte att inte övertyga: Bojanic skickade in en inläggsfrispark i en bra yta. Bråtveit tittade på sina utespelare, som tittade på varandra och Kjartansson tittade på bollen och gjorde mål.

Allt blev lidande

Även om ledningsmålet kom Hammarby lite till skänks var det det långt ifrån ologiskt. En halvlek till med samma matchbild och en grönvit derbyseger kändes väldigt sannolikt. Djurgården behövde en annan match.

De fick konturerna av en direkt: Hammarby bytte ut både Bojanic och Fenger medan Augustinsson lämnade för Radetinac på andra sidan mittlinjen. Efter ytterligare femton minuter: Gianluca Curci skadad, Bajen färdigbytta.

Nyheter från den här aprileftermiddagen: Hur mycket man än förändrar är det svårt att skapa målchanser genom att prata med domaren.

Kanske var det medvetet, kanske var det bara den känslomässigt uppjagade naturen som hela tiden låg och pyrde under ytan: Var man än tittade var den någon som tjuvnöp någon annan. Små axlar som stötte till, små knuffar i ryggen, händer i bröstet, NHL-gruff i cirklar runt liggande spelare, jagande efter domaren Andreas Ekberg och en allt sämre fotbollsmatch. 

Kvalitén på allt blev lidande, någonting som ens liknade rytm i passningsspel var bara att glömma, och därigenom målchanser.

Bajen? Inte överdrivet intresserade av att döda matchen, utan höll sina spelare på rätt sida och lät icke-forceringen förbli. Djurgården kom inte närmare än ett hoppfullt halvvolleyskott från Buya Turay i en smått chockerande odramatisk matchavslutning.

En påminnelse om hur det inte ska se ut

För Stefan Billborn var det inte bara säsongens tre tyngsta poäng, utan bland de viktigare segrarna han har tagit som tränare för Hammarby: En avstressande seger att lägga till handlingarna, en betydande markering mot haveriet i Malmö, ett defensivt fungerande fotbollslag, en målskytt och en kreatör i form och ett resultat som möjliggör ett startskott för en annan säsong än den som utspelat sig under hans första veckor.

På andra sidan mittlinjen? 

Det finns en bestående kärna av spelare i Djurgården som har lärt sig viktiga saker om derbymatcher de senaste åren. Det här var en påminnelse om hur balansen mellan att spela tillfället och spela matchen inte ska se ut.

 

FÅ BÄST KOLL: Följ Djurgården Fotboll – direkt i Messenger 

FÅ BÄST KOLL: Följ Hammarby – direkt i Messenger