Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Berg släpas genom en dyster tradition

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN
Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN

Ett kvalspel kan börja bättre än ett hackigt beställningsjobb mot Rumänien.

Det kan sannerligen börja sämre också.

Men om Sverige söker svar på ett par punkter står en sak mer klar än andra: Marcus Berg behöver en efterträdare som målskytt, inte hackkyckling.

Det har kanske inte märkts i den utsträckning man brukar märka när fotbollslag förändras, men det är på många sätt ett nytt svenskt landslag som har vuxit fram efter VM i Ryssland, bit för bit, men med en utmaning som består: Det är hela tiden på spaning efter den målskytt som flytt. 

Sökandet har – sedan ett par år tillbaka – fokuserats till ett ganska begränsat område: Marcus Berg.

När kvalet till VM 2018 började här och Holland stod för motståndet var diskussionen densamma. Den mattades av i takt med att Sveriges nummer 9 petade in målen som behövdes och dog nästan ut helt när han vräkte in fyra mot Luxemburg och alla var glada. Vi har sett honom frustrera sig genom ett VM sedan dess, plågas genom ett självförtroendefattigt Nations League och hamna här, med den där diskussionen upphöjd till fem och högafflarna i högsta hugg, lagom till Rumäniens besök på Friends.

Här började nästa kval med en lite osammanhängande och knackig svensk prestation. Samma diskussion bubblande under ytan, men nu med tre splitternya anfallare flåsande i nacken. 

Sverige vann, Robin Quaison gjorde mål och Alexander Isak spelade några minuter men kom ändå svindlande nära att noteras han också. Marcus Berg gjorde det inte. Det var en kväll som knuffade honom närmare ett slutdatum i den svenska startelvan, men att vi talar om en 32-åring som varit det närmaste Sverige har kommit en målskytt sedan Zlatan Ibrahimovic tackade för sig, det märks inte. 

En dyster landslagstradition

Nej, just nu släpas Berg genom i en ganska dyster landslagstradition där det tycks råda en uppfattning om att han valt startelva, konkurrenssituationen och sin ålder själv. Spelare som närmar sig landslagspension ska enligt sed liknas vid gammal mat och till varje pris hållas ansvariga för sina egna och de kollektiva brister som syns där ute. Det kommer ett datum, och när det är passerat tycks man bli skoningslöst förvandlad till ett jätteproblem. Sebastian Larsson har varit där, men nu när ingen lyckas efterträda Berg tillräckligt snabbt är han bortglömd.

Bergs form i landslaget har sviktat sedan VM i Ryssland. Det fanns en tid då han tog sig till många chanser och missade, det har funnits tider då han mest gått runt och undrat var självförtroendet ska komma ifrån, och det har funnits perioder då han precis som resten av laget saknat förmåga att hota motståndarnas mål överhuvudtaget. Målskyttet har allt som allt inte varit vad det borde vara, men att han skulle vara roten till landslagets offensiva halt är inte sant, heller inte den underförstådda tanken att de självklara alternativen ratats utan skäl.

Nu händer det däremot grejer, de flesta med ögonen riktade mot det svenska landslaget ser nog det. Kvällens match var en förstärkning av det pågående generationsskiftet i flera lagdelar. Kristoffer Olsson gjorde sin patenterade förflyttning av bollen och rumänerna sprang bort sig. Robin Quaison och Viktor Claesson ångade på som två lok. Alexander Isak kom in och fick en annars sömning nationalarena att kippa efter andan.

Ring in den nya epoken, skäll inte ut den gamla.

Såg ut som ett skakigt korthus

Den svenska startelvan hade fått sig en omgång från höstens matcher i Nations League. Albin Ekdals frånvaro var framtvingad av en skada, Nilsson-Lindelöfs av personliga skäl. 

Det var ingen spikrak historia vi bjöds på. Robin Quaison, som imponerade, var både påpasslig och stark när han slet åt sig bollen och gav Sverige ledningen, men ledningsmålet kom ur inte speciellt mycket alls. Sverige saknade tålamod med bollen, lät den sällan gå i sidled för att flytta på gästerna utan sökte raka lösningar som fastnade. Ett skott på 32 minuter var en rättvisande bild av vad som pågått fram tills det small, men Rumänien begränsades samtidigt till distansskott som blockerades av den mänskliga skölden framför Robin Olsen, som skopade in de få gånger skotten ramlade igenom. I ögonvrån syntes en överarbetande Emil Forsberg som såg benägen ut att hämta bollen nere hos sin målvakt om det så behövdes för att involvera sig själv.

Trots Sveriges bekymmer hade Rumäniens försvar sett ut som ett skakigt korthus, redo att blåsas omkull, och efter 1-0 började det blågula spelet präglas mer av den insikten. Fler spelare följde med upp i anfallen, fler mål separerade lagen när Viktor Claesson snappade upp Quaisons avstyrda inspel och placerade in 2-0.

Men det var trots allt ett resultat som smickrade Janne Anderssons landslag. När man gick till halvtidsvila var det med ett intryck av att ha ett par växlar till att lägga i. 

Isak i truppen för att stanna

Istället kom man ut en stund senare och spelade semesterfotboll. Mot ett uppeldat Rumänien var det ingen bra idé. Man kände stanken av 1-2 en stund innan det språngnickades in av Claudiu Keseru och såg hur ett scenario som kändes igen från höstens traumatiska kollaps mot Turkiet började torna upp sig i horisonten. Plötsligt befolkades Friends av den där sortens riktningslöshet som man inbillat sig själv att Janne Anderssons landslag skulle vara immunt mot, och som snabbt behövde bli något annat. Att det såg ut som det gjorde berodde dels på ett klart bättre strukturerat bortalag, men även ett svenskt mittfält som gick upp i rök. 

Lösningen kändes...laddad. 

Emil Forsberg har gjort oändligt mycket bättre landskamper än den han lämnade efter sig 65 minuter in här på Friends. Det gjorde inte att atmosfären kändes speciellt lättsam när han lämnade planen med sänkt huvud till förmån för Gustav Svensson. Blicken synade varje grässtrå i synfältet hela vägen till bänken där han satte sig, omgiven av en hinna av frustration. Fortsättning följer.

Bytet gav hursomhelst stadga till det svenska mittfältet, och matchen slutade till toner av dur när Alexander Isak gjorde sina första tävlingsminuter. Upphetsningen på läktarna fick bensin av den blixtrande vändningen innan skottet som var centimeter från att rinna in till 3-1. Det är en hel del som tyder på att Isak är i landslagstruppen för att stanna och kommer att banka med båda nävarna på dörren till startelvan ganska snart.

När han väl gör bokslut en dag känns det heller inte helt otänkbart att han har uträttat en hel del inne på den här arenan, men jag hoppas att han fasas ut till andra toner än Marcus Berg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!