Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Bara en full person kommer på det här

Uefa-presidenten Aleksander Ceferin, i mitten.Foto: HEKTOR PUSTINA / AP TT NYHETSBYRÅN
Janne AnderssonFoto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Allt, hela tiden, överallt, för alla.

Om det finns en röd tråd i Uefa och Fifa:s idéer för fotbollen så är det att den alltid saknas.

Deras sport håller på att spåra ur fullständigt.

Bollen rinner ut för inkast och signalen går. Det är halvtid i EM-finalen 2028. Spelarna skyndar ned i omklädningsrummen och publiken spänner fast sig. Ljudet när arenan dockas loss från Atens hamn är öronbedövande, men det är det värt. 

När publiken på den amerikanska kontinenten vaknar har den mobila Uefa-arenan hunnit dit: Andra halvan av matchen mellan Tyskland och Italien ska spelas i New York. Hur det ska gå till? Den mobila stadion som Gazprom har byggt åt det europeiska fotbollsorganet hinner dit med sina supermotorer. Skepp ohoj!

Det är dit vi är på väg. Låter det överdrivet? Det tycker inte jag. 

Föreställ dig själv att för tjugo år sedan berätta om hur fotbollen kommer se ut 2019. Sekvenser av spel som hackas sönder av en totalt underutvecklad videodomarassistans, med spelare som har slutat fira mål i väntan på att tre minuters uppehåll ska resultera i en upptäckt av en lillfingernagel som eventuellt var offside, vilket bara tv-tittarna förstår eftersom publiken på plats får vänta och undra vad som händer och inte ser reprisbilderna. 

Berätta att den spanska ligan ska spelas i USA. 

Berätta att europeiska avsparkstider ska tillgodose den östasiatiska tv-publiken och förläggas till midnatt.

Berätta att någon på allvar föreslog en 39:e omgång i England. Berätta varför.

Berätta att nästa VM ska spelas på vintern för att det var för varmt i det diktatoriska och konstgjorda fotbollslandet Qatar. Gången därefter är det 48 lag som åker med. Du och jag kan förmodligen starta ett eget land och anmäla oss 2030. 

Conference League ska proppa veckorna överfulla med internationell cupfotboll. Bara namnet. Conference League. Det finns företagsturneringar som spelas mellan säljavdelningen och HR med mer inspirerande namn.

Världens dummaste mästerskap

Berätta även om EM 2020, själva kronjuvelen i den internationella fotbollens urspårade renoveringsprojekt. 

Nästa sommar ska Sverige spela sig igenom världens dummaste mästerskap.

– Jag hade en föreläsning förra året när jag skulle förklara Nations League för spelarna. Jag tror inte att någon förstod, suckade Janne Andersson inför matchen mot Färöarna.

– Haha, nej, jag förstår fortfarande inte, fortsatte Pontus Jansson.

Det är själva kvalspelshaveriet. Kvalifikationsprocessen har varit i stort sett omöjlig att följa för publiken. Spelarna fattar ingenting. Förbundskaptenerna har behövt plugga på nätterna. Även vi journalister som i vårt yrke lagt mycket tid på att reda ut allt har problem. För att förstå när och hur ett landslag kan kvalificera sig har man behövt ägna betydande tid åt att räkna poäng, redogöra för tre olika turneringsstrukturer och samla ihop rankningspoäng. 

Kan man gå till EM genom Karjala Cup? Ingen vet.

Oacceptabelt val av spelplats

Upplägget för själva huvudakten, slutspelet nästa sommar, är något en väldigt full person kommer på. Eller, de flesta dumma idéer som föds under berusning är faktiskt bättre. ”We should start a bar” vinner mot det här.

Skälen är många. Det ska spelas i tolv städer, elva länder. Först kan man ägna en tanke åt hur logistiskt krävande det är för ett land att husera ett mästerskap. Man kan sedan föreställa sig den måttliga insats som vi nu kommer att få av alla som ska halv-arrangera det här. Kollektivtrafik, flygplatser, hotell, supporterarrangemang på barer och torg, polisresurser. Listan kan göras lång. Lycka till med koordinationen. 

Det andra är hur en grupp skickliga lag kommer att njuta av hemmaplansfördel, men inte andra. Att det finns en värdnation gör turneringen hyfsat öppen, att det finns flera gör den snedviktad. 

Det tredje är publiken. För oss som såg Sverige spela åttondelsfinal mot Schweiz i Sankt Petersburg, en kort flygresa från Stockholm, inför en halvfull arena förra sommaren var det nog ett smakprov på vad som kan uppstå i Baku (ett fullständigt oacceptabelt val av spelplats), Bukarest (ska alltså få en chans till) och andra platser som enkelt väljs bort när supportrar ska kuska över kontinenten.

Båda måste nyktra till

Det fjärde tog Sveriges förbundskapten upp själv här om dagen: Miljöpåverkan. Han fick med tillägget att landslaget ”förvisso” flög mycket i Ryssland, men så brukar vara fallet under vissa världsmästerskap. EM däremot brukar ju förläggas i ett europeiskt land och således göra det förhållandevis enkelt för besökare att ta sig runt med tåg eller bil. Inte den här gången.

Jag vet att jag låter gnällig, men det är som vanligt nu för tiden. Fifa eller Uefa gör något helt bisarrt, ingen tycker att det är riktigt klokt, men alla tvingas följa med på dåraktigheten. Man bara sitter där, smått förstenad inför idérikedomen och den självbelåtna gruppen farbröder som kommer på allt det här. 

Är Fifa och Uefa organisationer som ska förändra världen? Eller bara fotbollens organisatoriska organ? Det beror i vanliga fall på vilken dag i veckan du frågar.

Svaret den här måndagen i november, med blicken flyttad till nästa sommars mästerskap, i väntan på att VAR ska döma bort nästa mål för att någon nyser på läktaren, är att vi inte kommer få ens ett dåligt svar innan båda har nyktrat till.

Guidettis ord om framtiden

Petad i klubblaget – som inte heller vill sälja honom