Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Noa Bachner

Bachner: Spanjorerna fick sig en uppläxning

Foto: ROBERT HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ROBERT HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ROBERT HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

ÖSTERSUND. Med 100 års erfarenhet av att göra på ett annat sätt kom Athletic Club de Bilbao till Jämtland och en klubb som följt samma devis.

De fick sig en uppläxning.

Graham Potters Östersund är före sin tid.

I en av 2017:s mest intressanta fotbollsböcker skriver den engelske journalisten Ben Lyttleton om något han kallar ”edge” (som även är bokens titel). Boken handlar om vad företag kan lära sig av fotbollsklubbar. Lyttleton tar sig över hela världen och träffar olika spelare, ledare och klubbar för att hitta unika arbetssätt.

Första kapitel tillbringas i Bilbao, det andra i Östersunds FK.

Han skildrar scenerna från ett konferenscenter i Frösö och ser Graham Potter uppträda med Svansjön. Curtis Edwards sjunger George Michael. Sotiris Papagiannopolous och Saman Ghodds rappar till Ison & Fille. Han går igenom kulturprojekten och allt annat vi har hört om hundra gånger – men han bottnar i Graham Potter och Östersunds viktigaste insikt: Att göra annorlunda.

I kväll spelade Potters lag bättre än jag någonsin sett det göra förut. Av alla gånger deras prestationer imponerat under 2017 var ingen som den här. Mer än en timmes total, fullständig överlägsenhet mot förra säsongens ligasjua i La Liga som såg helt paralyserade ut.

Bara en poäng. Bara. Det låter sjukt, men så är det.

Bilbao kom undan

Trots Aly Keitas olyckliga tabbe och 0-1 var första halvlek bättre än båda mot Hertha Berlin. Pressen satt där den skulle mot ett trögrörligt Athletic som lämnat storstjärnan Inaki Williams på bänken och inriktade sig på chansartade långbollar mot åldermannen Aritz Aduriz.

Östersund hade underläget, men målchanserna, spelövertaget och känslan av att det individuella kvalitetsglappet minskade i betydelse för varje minut.

Var börjar man med höjdpunkterna? Saman Ghoddos kunde gjort två, borde gjort ett. Curtis Edwards missade ett halvvolleyläge från två meter. Hade han gjort mål på friläget som följde ett brutalt vackert anfall efter en halvtimme hade hans marknadsvärde höjts med 10 miljoner av ren YouTube-hysteri – men Bilbao…kom undan.

Så många saker att ta med sig in i andra halvlek, där en till målvaktstavla väntade och Alhaji Gero kunde hugga in en alldeles för välförtjänt kvittering. 

Att Tom Pettersson inte gjorde 2-1 några minuter senare tillhörde kvällens missa-jättechanser-tema.

Ryckte på axlarna

Östersund höll sig till sin spets, sin ”edge”: Det perfekt programmerade passningsspelet, den mekaniskt precisa rörelsen och den koordinerade pressen, allt det där man har framställt själva, inte köpt.

Till slut bröt huvudförbrytaren i chansbränning, Curtis Edwards, trenden och dunkade in 2-1 på volley.

Här satt man och ryckte på axlarna. Vem hade väntat sig något annat?

Gästerna fick mer ytor, ÖFK backade hem, men där lås och bom har räckt till tidigare (de borde ha gjort 3-1 innan) brast det nu. Inaki Williams byttes in och skakade liv i det rigida anfallsspelet, och med två minuter kvar kvitterade han.

Pyspunka för nattens jubel, men glöm inte insatsen.

Östersunds vansinniga 2017 har varit omskakande. Hyllningskörerna har varit rättmätiga men så ihärdiga att de retat upp motståndarsupportrar. Det går att förstå, men samtidigt kan få ställa sig frågande till att det som händer här placerar Graham Potter i ett alldeles eget fack. 

Nu börjar hans hantverk ge avtryck även utanför Sveriges gränser på allvar.

En oerhörd siffra

I slutet av Lyttletons kapitel om ÖFK får Potter punkta upp tre nycklar för att åstadkomma den miljö han arbetar i. En av dem: Hitta en unik konkurrensfördel som skiljer dig från de andra på samma marknad.

I Bilbao började invandrade engelska hamnarbetare spela fotboll på det som skulle kallas Campa de los Ingelses. Klubbens namn bär spår av engelska, tröjorna ser ut som de gör för att Juan Elorduy, som seglade till England för att hämta 50 Blackburn-tröjor men kom hem med Southamptons rödvita. 25 till Athletic, 25 till Atletico Madrid. Dess första fyra tränare var engelska, den mest betydande hette Fred Pentland, en helgonförklarad missionär där nere.

Ni hör själva: Baskisk och norrländsk connection UK – men det är inte den stora likheten.

Foto: ROBERT HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Redan 1919 spikade Athletic en policy som gjort klubben världsberömd: Bara spelare från Baskien. Den är omstridd och går att föra många resonemang om, men försvaras så här av förra klubbordföranden José Maria Arrate: 

”Athletic är en känsla. Vi är unika och det definierar oss, men vi är inte bättre eller sämre, bara annorlunda. Vår enda önskan är att våra söner ska representera klubben för att vi ska framstå som en fotbollsklubb, inte ett företagskoncept. Vi gör människor av spelare. Varje gång någon av våra gör debut når vi vårt mål.”

Som konsekvens har klubben medvetet reducerat sitt urval till tre miljoner spelare. I fotbollens globala industri låter det som att spela med händerna bakbundna, men nej.

Åtta ligatitlar, 24 cuper. Athletic har aldrig åkt ur La Liga, något man är ensamma om tillsammans med Real Madrid och Barcelona. Ingen klubb har producerat fler spanska landslagsspelare. Ingen region har producerat fler landslagsspelare än den baskiska. Varje år får 20 spelare plats i klubbens akademi, eller ”cantera” som det heter. I snitt tar sig två, alltså 10 procent, upp till A-laget. 

En alldeles oerhörd siffra.

Det här är Östersunds framgång

Klubbens sportchef José Maria Amorrortus avslutande råd i boken lyder: Ha ett mål och ha idéer. Vilken framgång är din framgång?

I avsaknaden av fotbollens växande rikedomar eller möjligheten att spendera dessa fritt, som i Bilbaos fall, behövs andra koncept. Där förenas den här kvällens lag. Athletic har tvingats bli världens bästa fotbollsskola, ett självförsörjande unikum.

En klubb som ÖFK skulle aldrig kunna spendera sig i närheten av Malmö FF utan har sysslat med en spelmässig innovation som heter duga. Förutsatt att Potter stannar vid spakarna blir deras jakt på ytterligare mark i den allsvenska tabellen den här fotbollsnationens kanske mest intressanta följetong de kommande åren.

Slutspelet är några poäng bort, men mest av allt: Få insatser har befäst nycklarna till Östersunds framfart som den mot Athletic, klubben som kom hit med hundra års erfarenhet av egenhet men lämnade med nya lärdomar snarare än skänkte bort kunskap.

I kväll såg de vilken framgång som är Östersunds.