Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Är en djupt rotad och utbredd sjuka

Isak om rasismen under matchen: ”Det var apljud”.
Alexander Isak. Foto: VADIM GHIRDA / AP TT NYHETSBYRÅN
Matchen mellan Sverige och Rumänien stoppades tillfälligt på grund av rasism från läktarna. Foto: VADIM GHIRDA / AP TT NYHETSBYRÅN

Rasistiska incidenter urartar för ofta i ett osmakligt trixande med siffror för att få det hela att se bagatellartat ut.

Det som hände Alexander Isak i Bukarest var vare sig trivialt eller en isolerad händelse.

Bara minuter återstod när nästan alla förstod att något var fel.

Inte med den svenska insatsen, den var ju bland det bästa vi hade sett på hur många år som helst, utan något annat. 

Nej, det var när spelet stoppades och domaren kallade till sig Alexander Isak. Han hade hört något, Daniele Orsato, och nu satte han pipan i munnen. 

En stund tidigare hade Alexander Isak hört samma sak, skulle det visa sig. 

– Det var delvis apljud, men också flera olika rasistiska skrik, berättade 20-åringen som precis kvalificerat sig för sitt första mästerskap.

Nu ville domaren pausa matchen. Speakern inne på Arena Nationala läste upp en uppmaning på rumänska, det enda ordet som gick att översätta med svenska, otränade öron var ”rasism”. 

Meddelandet möttes av burop.

Isak buades ut vid varje bollkontakt tills det hela var över.

”Han är en fuskare i mina ögon”, skrev en av Rumäniens mest profilerade fotbollsjournalister på Twitter efter matchen. I en lång rad inlägg har han under timmarna sedan händelsen försökt påvisa att ingen rasism ägt rum. I alla fall inte tillräckligt mycket.

Med andra ord trodde han inte på Isak, som... ja vadå? 

Skulle ha vilseletts av en medial mytbildning om att det kunde förekomma rasism på rumänska läktare? Sagt till domaren på skoj? Ville jävlas med Rumänien?

Naturligtvis inte.

Anklagelser ingen hade riktat

Reaktionen liknar dem som kom från det rumänska fotbollförbundet, både innan och efter matchen. Under dagarna som ledde fram till Sveriges 2-0-seger försvarade man sig frekvent mot en anklagelse som ingen hade riktat: Det ”rumänska folket” och den ”rumänska fotbollspubliken” var inte rasister, menade man.

– Under inga omständigheter är det rumänska folket eller rumänska supportrar rasister, för att ta ett direkt citat från förbundskaptenen Cosmin Contra.

Cosmin Contra.Foto: ROBERT GHEMENT / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Mig veterligen hade ingen svepande påstått att rasistiska attityder är något som präglar hela det rumänska folket eller alla som går på fotboll i Rumänien. Däremot har det, med rätta, påpekats att man haft flera incidenter på sina fotbollsläktare, inklusive rasistiska sådana. Risken för att något skulle hända när Sverige kom på besök var rimlig att påtala.

”Har ingen åsikt om det”

Efter matchen var jag kvar på den rumänska presskonferensen. Jag frågade Cosmin Contra, via hans presschef och tolk, hur han upplevde det faktum att matchen stoppades mot slutet ”på grund av vad som uppenbarligen var rasistiska ramsor”.

– Du sa ”uppenbarligen”, eller hur? Uppenbarligen? Så frågan är att han ska kommentera något som du inte ens förstod, svarade presschefen på engelska, märkbart irriterad.

När jag upprepade att jag ville veta vad Cosmin Contra ansåg om det inträffade fick jag ett motvilligt svar.

– Jag har inga kommentarer och ingen åsikt om det. Det enda jag vet, vilket jag hörde från mina spelare, är att Alexander Isak gick till domaren och sa att han hade hört rasistiska ramsor på läktarna, sade han.

Ingen isolerad incident

Det som hände på Arena Nationala är oacceptabelt och måste fördömas med kraft. 

Samtidigt är det viktigt att det inte ses som en isolerad incident. 

Det som drabbade Alexander Isak är ett utflöde ur en mycket gammal, djupt rotad och utbredd sjuka. 

Rasismen manifesteras på olika sätt och i skiftande sammanhang. På flera håll har den blivit allt tydligare. Det vi allt oftare ser hända på europeiska fotbollsläktare – exemplen från det senaste året är många över hela kontinenten – är på många sätt en återspegling av ett mer intolerant politiskt klimat i Europa. England är ett talande exempel: Under säsongen 2018/19 ökade antalet rapporterade incidenter med 43 procent. Under samma period rapporterade brittiska myndigheter om en tioprocentig ökning av hatbrott.

 

”Granen” avslöjar snacket på planen efter apljuden

Föraktet och hatet vi hör skanderas på läktaren är det förakt och hat vi hör – ibland inlindat, ibland öppet – från främlingsfientliga och högernationalistiska partier och opinioner i många europeiska länder. När denna typ av budskap normaliseras i den politiska debatten bör vi inte förvånas om hämningarna i allt högre grad släpper även i fotbollsvärlden.

Drabbas särskilt hårt

Inom fotbollen drabbas svarta spelare särskilt hårt. Inte heller det bör förvåna. Rapporten ”Being Black in the EU”, som EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) publicerade 2018, bygger på intervjuer med 6 000 personer i tolv europeiska länder. Enligt resultaten hade 30 procent av de som svarade upplevt rasistiska trakasserier på grund av sin hudfärg de senaste fem åren.

Rasistiska tillmälen mot Alexander Isak är rasistiska tillmälen riktade mot svarta människor som kategori. De drabbar så klart den enskilde spelaren på ett särskilt sätt, men får djupgående, negativa konsekvenser för långt fler människor, det skapar otrygghet och rädsla i breda grupper.

Förstår man inte det, förstår man inte mycket.

Jobbade för att bortförklara

Vad som är djupt besvärande är att höra hur incidenter av det här slaget gång efter annan bagatelliseras. 

Fotbollen är inget undantag. Vi kan ta förra sommarens VM-slutspel och Jimmy Durmaz som exempel. 

Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN

Många jobbade febrilt för att minimera och bortförklara den rasism som drabbade honom. När hatet som vällt in uppmärksammades medialt raderades många inlägg samtidigt som många uttryckte sitt stöd för Durmaz. Han och resten av landslaget hade knappt slutfört sin manifestation i Gelendzjik innan det hette att Durmaz ”snarare” varit föremål för en ”kärleksvåg” än en ”hatstorm” – som om de rasistiska angreppen saknade betydelse på grund av alla hjärtan.

Rasistiska incidenter urartar för ofta i ett osmakligt trixande med siffror för att få det hela att se bagatellartat ut.

Var det bara så många kommentarer? Bara en liten apgest? Det var ju inte så farligt.

Det här var farligt. Det här var inte en bagatell. Det Alexander Isak utsattes för i Bukarest var ingen enskild incident. Ska fotbollen, likt resten av samhället, ha en chans att strida mot rasismen måste man se den för vad den är, förstå det här som ett mönster som hela tiden återkommer och sluta dribbla sig bort från problemets rot.

Emil Forsberg hårda ord mot rasismen: ”Måste finnas något straff”