Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Noa Bachner

Alla slår alla – och de flesta går bakåt

Hammarby och Djurgården spelade 1-1 i söndagens derby.Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Jo Inge Bergets Malmö FF leder serien.Foto: SUVAD MRKONJIC / BILDBYRÅN

– Man är i alla fall nära topp tre liksom, suckar en lite oengagerad Jesper Karlström innan Djurgården och Hammarby delar på missnöjet.

Allsvenskan 2020 är en lång väntan på ögonblick som aldrig kommer.

Helgens Stockholmsderby är några minuter bort. Jag ser lagen värma upp framför den grå betongen på Tele 2 arena och noterar hur en tabell fladdrar förbi. Var det ena eller andra laget har parkerat för stunden spelar ingen större roll, en poäng kastar om allt ändå.

Dplay sänder ett inslag med intervjuer från både Årsta och Kaknäs.

– Prestationerna har inte varit usla hela tiden, säger en lätt likgiltig Kim Bergstrand innan kameran klipper till Djurgårdens lagkapten, Jesper Karlström, som suckar fram något om att man ”i alla fall är nära topp tre liksom”.

Några ögonblick senare är det Hammarbys Jeppe Andersens tur att ta tempen på tillvaron.

– Det är inte många som har pratat om att Djurgården har haft en misslyckad säsong, poängterar han i en bisats efter att ha konstaterat att Hammarbys säsong är misslyckad den också.

Coronafotbollen lever sitt eget liv

Senare samma kväll vinner Aston Villa mot Liverpool med 7-2. Manchester United faller hemma mot Tottenham. Det blir 1-6 till slut. Resultaten är uppseendeväckande, men samtidigt börjar de ingå i en kategori matcher som man inte riktigt vet vad man ska tro om. Bayern München slår Barcelona med 8-2. Manchester City förlorar hemma mot Leicester med 2-5. 

Det är inte utan att jag känner en sorts misstro. Vad tittar vi på egentligen?

Coronafotbollen tycks leva ett eget liv. I Sverige är effekten en annan. Derbyt i Stockholm slutar 1-1. Matchen är krampaktig, når aldrig klimax och efteråt är båda lagen missnöjda. På flera sätt tycker jag att den ramar in hela den allsvenska säsongen: En enda lång 1-1-match inför tomma läktare. 

Man väntar på energi, på publik, på spänning, riktning, utveckling som representerar någonting, på att överraskas och fascineras, på mönster, på mer logik, på trender som håller i sig – men det enda tema som går att utkristallisera efter mer än två tredjedelar är att det inte går speciellt bra.

Berättar mer om säsongen än Elfsborg

Undantagen är några få. Östersund finns fortfarande och vinner dessutom fotbollsmatcher efter en osannolik tränarrekrytering. Sirius är ett annat exempel, årets mest förbättrade klubb. Elfsborg? Jo, både poängsaldo och tabellposition vittnar om framåtrörelse, men att det räcker med att vinna åtta av 23 matcher för att kallas succé berättar mer om den här säsongen än just Elfsborg.

Serieledarna då? 

För all del. Men inför helgens seger mot Kalmar FF hade Malmö FF bogserat sig själva mot SM-guld med ett poängsnitt på två per match. Det hade räckt till femte plats i tabellen 2019 (AIK blev 4:a på 62). MFF:s säsong är naturligtvis klart godkänd som den artar sig, men huruvida man skrider framåt är en annan fråga. Att alla andra lag knuffas ut ur europeiskt cupspel innan det roliga har börjat är en sak. För Sveriges enda pålitliga representant på kontinenten är sortin, om än mot bra motstånd, ett bakslag. 

De flesta går bakåt

Bakom serieledarna är det rörigt. Alla slår alla och de allra flesta går bakåt. 

Efter 23 omgångar ligger Häcken tvåa på 38 pinnar. Det hade räckt till åttonde plats 2019. Vid samma tidpunkt förra året hade Andreas Alms lag tagit fem poäng fler än vad man gjort nu.

Hammarbys 2020 är en enda lång falsk gryning, varje tendens till bra trend monteras ned. Fjolårets avslutande formkurva gjorde laget till en ganska naturlig titelkandidat. Nu är man 11 poäng sämre i tabellen och det dröjer längre och längre mellan Zlatans peppande inlägg i sociala medier. Deras säsong liknar Djurgårdens. Bergstrand och Lagerlöfs lag har släppt in dubbelt så många mål som förra året och guppar runt i samma regioner. Ett steg framåt följs av två eller tre bakåt. Den höga pressen, de metodiska spelvändningarna och all tyngd som banade väg för guldmedaljerna syns sporadiskt. De regerande mästarna hade tagit 50 poäng efter 23 matcher då. Vinner man sin 23:e match nu är det 36, för att jämföra. 

AIK har redan kraschat, brunnit, sparkat och panikhandlat. Trots uppryckningen nu ligger man 22 poäng back mot 2019. Norrköping är precis tillbaka från sin egen kris och ligger fyra poäng sämre till. Blåvitt, som skrotat tre års tragglande med speluppbyggnad för att resa tillbaka till den diagonala krossbollen från Mattias Bjärsmyr mot en flämtande Pontus Wernbloom, hade 20 fler poäng när vi var här förra året. 

Representerar något någonting?

Allt detta ger en säsong där det knappt finns några framgångar att förklara och där misslyckandena är så många att man inte vet var man ska börja. Örebro, som har förlorat nio av 23 matcher och flyter runt i sitt sedvanliga mittenvakuum, är bara sex poäng bakom succélaget från Borås och således även platserna som leder ut i Europa. Det hade varit något att uppehålla sig vid, men representerar det någonting? 

Representerar något någonting?

Stockholmsderbyt tar slut.

Jesper Nyholm har kvitterat efter en tilltrasslad situation i 95:e minuten, men Djurgården har svårt att glädjas. Hammarby likaså. 

Målskytten kommer gående mot sidlinjen där en reporter väntar med mikrofonen.

– Konstig match asså, säger han.