Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Nicolinn Törnmalm

Är dags att kliva ner från de höga hästarna

Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / PATRIK C ÖSTERBERG / IBL/IBL PATRIK C ÖSTERBERG /
Foto: ALEXANDER LARSSON VIERTH/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: YLWA YNGVESSON

Sverige åker till VM utan någon tydlig målsättning. 

Efter två misslyckade mästerskap har Henrik Signell ändrat approach. 

Nu talas det inte längre om semifinal.

Nu vill den bortslarvade generationen bara ta sig vidare från gruppen.  

Ett år på tronen har gjort Henrik Signell ödmjuk. När han bjöd in till pressträff i Svenska Spels lokaler vågade han inte spekulera om framtiden. Något VM-tips kunde sponsorn bara drömma om.

Likt en politiker slingrade sig Signell när frågan kom på tal. Lagets målsättning är ingenting han vill tala om. 

Budskapet är tydligt: Sverige ska fokusera på gruppen och skaffa sig ett bra utgångsläge inför en eventuell åttondelsfinal. Längre än så vill Signell inte blicka.

Det kan tyckas rimligt, att ta en match i taget. 

Samtidigt säger det en hel del om Henrik Signells nya approach. 

När han tillträdde som förbundskapten i fjol tyckte han att semifial var ett rimligt mål på OS. Några månader senare var det lika rimligt att ha semifinal som målsättning på EM. 

Nu vågar samma Signell inte ens säga att kvartsfinal vore en rimlig målsättning på VM. 

Ödmjukheten klär honom efter fjolårets tuffa start. Samtidigt ger det perspektiv. 

Det är dags att svensk handboll kliver ner från sina höga hästar. Damerna har nämligen aldrig tagit någon VM-medalj. 

Ska vi vara ärliga har de inte ens kvalat in till hälften av alla världsmästerskap. Och det främsta resultat genom tiderna är 24 år gammalt. 1993 slutade Sverige 6:a på VM.

För två år sedan blev det en 9:e plats i Danmark. Dessförinnan, 2013, var Sverige inte ens kvalificerat. 

Med den historiska återblicken - och fjolårets misslyckande i bagaget - är det sunt att ta ett kliv tillbaka och leverera innan drömmarna tar vid. 

För medaljer serveras inte på silverfat.

Det fick landslaget lära sig den hårda vägen i fjol. Med tunga huvuden lämnade de Göteborg och hemma-EM innan medaljerna började delas ut. 

Då brast det i försvarsspelet. Målvakterna underpresterade och högerniorna fick utstå hård kritik. 

Nu skickar Henrik Signell i princip samma trupp till VM. Han säger att många delar har förbättrats, att spelare har förädlats. 

Men ingen vet egentligen var svensk damhandboll står. 

Isabelle Gulldén, Nathalie Hagman och Sabina Jacobsen har länge utmålats som stjärnor i den gyllene generationen. Tanken var att EM-bronset 2014 skulle vara starten på en svensk framgångsvåg. 

Två förbundskaptener senare står spelarna fortsatt och stampar på tröskeln.  De har vunnit internationella ligor - och Champions League - med sina klubblag. Men de väntar fortsatt på det stora genombrottet i blågult. 

Under tre veckor i december har den bortslarvade generationen möjlighet att börja om och bygga nytt. 

Och vem vet. 

När målsättningen är som lägst kanske vi kan tro som mest. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!