Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mattias Ek

Mattias Ek: Pinsamt – och ovärdigt Hovet

Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN
Johan Forsberg
Foto: Andreas L Eriksson / BILDBYRÅN

Djurgårdsklacken skulle fira straffsegern mot Luleå. Och så tog den röststarka, och ofta så fantastiska supporterskaran, i från tårna.

Men ut ur deras munnar kom bara ett ynkligt: "Johan Forsberg, en hora".

Så ovärdigt Hovet. Så pinsamt för mesta mästarna.

I tisdagens SPORT-Expressen rankade jag Djurgårdens supportrar som de näst bästa i SHL efter Leksand. Att gå på hockey på Hovet är ofta en genuin höjdare och fansens sång och känsloyttringar förhöjer intrycken. Man är på topp. Helhetsupplevelsen är grym.

Eftersom jag titt som tätt är på Djurgårdens träningar inför tomma läktare blir kontrasterna desto större när det är 6 000 åskådare eller fler som lever sig in i matchen.

Och som lever rövare. Det förväntar man sig på en hockeymatch. Det bör alla palla som ger sig in i händelsernas centrum. Jag rycks med och sugs in i skådespelet.

Men allting har en gräns. Och den gränsen klampade Djurgårdsfansen över genom att på nytt ge sig på Luleåforwarden Johan Forsberg och kalla honom för "hora".


LÄS ÄVEN: Forsberg: "Största missen i min karriär – det följer med mig"


Det kan inte direkt ha varit Hjärnkaminerna som kom på något så fantasilöst. Så hö-hö roligt. Så oskönt.

Hur resonerar de där, liksom?

"Brist på kreativitet", medgav Järnkaminernas ordförande Viktor Adolfsson begåvat nog som svar på en fråga som min kollega Magnus Nyström lagt ut på Twitter.

Så är det förmodligen.

För det som gör att jag ställer mig i hyllningskören till stämningen på Hovet är att det alstras en närmast elektrisk energi på betongtrapporna innanför plåtväggarna.

Men är det för mycket att begära lite uppfinningsrikedom också?

Jag vet att det är svårt, förmodligen näst intill omöjligt, för en del Djurgårdssupportrar att förlåta Johan Forsberg för att hans fula armbågstackling faktiskt avslutade Djurgårdsbacken Daniel Fernholms karriär. Även om det har gått två år och han har klarat av den bestraffning han fick av disciplinnämnden.

Djurgårdsfansen glömmer inte. Det är Forsberg införstådd med.

– Det är största missen i min karriär. Det följer med mig och jag förstår att det följer med dem. Tyvärr är det som det är. Jag önskar att jag kunde ha det ogjort, men tyvärr inte, sa Johan Forsberg efter 3-2-förlusten mot Djurgården på Hovet.

Johan Forsberg påminns om Fernholm-incidenten med jämna mellanrum vilket i sig är en bestraffning och där är även jag medskyldig.


Men att skandera "hora" till honom är inte något jag tror att Djurgården som hockeyklubb gillar. Och knappast något som 35-årsjubilerande Järnkaminerna applåderar heller. Så gör något åt det!

Att spelare i laget ska ta avstånd från klackens hån är kanske för mycket, eller? Även om det hade vittnat om ett stort mått av civilkurage.

Det var bara dagar sedan som den moderate kommunikatören Delmon Haffo fick kickenför att ha kallat socialförsäkringsministern Annika Strandhäll för det Johan Forsberg fick utstå från Djurgårdsklacken.

Jag vet. Det är "bara" hockey. Mycket händer i stridens hetta.

Men kom igen nu, Djurgården. Visa att ni är bättre än så här.

Och hittar ni inte bättre ord än "hora" så kom ihåg att jordens jävla visselkonsert har en andemening som inte behöver förklaras ens för de allra minsta och yngsta besökarna på Hovets läktare.