Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Olsson

Thåström håller på Dif

TRANEKÄRR. Ibland får man vara smart.
Som här.
Thåström.
Det är en evig balansgång på den här sidan där jag, i princip, kan skriva vad jag vill. Men sidan hänger samtidigt ihop med SPORT-Expressen och även om det egentligen inte gör nåt är det bra att ha en sportdetalj att hänga upp den här texten på. Thåström håller på Djurgården. Jag fick tänka i flera minuter för att komma på den kopplingen och därmed få en ursäkt till att ha Thåström som teckning, men också få möjligheten att helt fräckt skriva om en ny bok som heter "Svensk punk 1977–81 – varför tror du vi låter som vi låter...". Boken är sammanställd av Benke Carlsson, Peter Johansson och Pär Wickholm som fick idén när de satt och kollade "...en singelback med dammiga och repiga skivor".

Svensk punk, vilken härlig tid

Själv började jag bläddra lite förstrött och medan höststormen slet i träden och regnet piskade rutorna hade jag tre timmar senare inte kunnat släppa greppet om boken. Svensk punk, vilken härlig tid. Jag var visserligen överårig, men älskade varje sekund av de här unga människornas entusiasm, energi och vilja att förändra – skitsamma vad, men det fanns en vilja och det fanns ett desperat krav om förändring. Alltså, om ni var med då...känn på namnen: Liket lever, Usch, Urban Släke, P-nissarna, Pain, Kriminella Gitarrer (bilden på en 12-årig Sticky Bomb vid trummorna är så söt). Incest Brothers, Mögel, Pink Champagne, Slobobans undergång, Bitch Boys och – fantastiska Ebba Grön. Eller alla fanzines, hemmagjorda stenciltidningar, allt från RIP till Kloak Stank, Stranded och den förträffliga Jörvars Gosskör med Jan Gradvall som redaktör. Sidan 82 var den första jag slog upp – Ebba på scen på Rock Palais och, det är väl en sak, men det jag la märke till är att Böna i Rude Kids står nästan längst fram vid scenkanten (Ebba Grön ser förresten lika bra ut på bild som Clash gjorde).

Stor skillnad mellan städerna

Boken är uppdelad i Stockholm, Malmö-Lund och Göteborg och skillnaderna mellan städerna och dess punk var betydligt större än de hade varit i dag, när allting går mot en enhetlig utslätning som bygger på att bli stjärna i en kvart och sen inte bry sig om så mycket mer. Det är med goda minnen och stor kärlek jag läser, tittar och bläddrar. Den klassiska NME-storyn där Tony Parsons (!) intervjuar Rude Kids är med. Och...just det, Thåström håller på Djurgården vilket är udda för en ung man uppvuxen i Rågsved, söder om Stockholm. Han har till exempel med låten "Kommando Gösta Knivsta" på hyllnings-cd-n "Blåränderna går aldrig ur". Trummisen i Ebba, Gurra, håller på Hammarby och Fjodor, basisten, på AIK. Fjodor jobbade förresten ett tag som vaktmästare på Råsunda. Detta var bonusinformation. En sak till: Jonas Almqvist som låg bakom Anarki & Kaos och radioprogrammet "Ny våg" och sjöng i Lädernunnan har ett förflutet i Black Army och kan vara på väg upp inom AIK. ... Nu är årstiden när alla läsare skickar mejl och berömmer oss så kallade experter. Inför allsvenskan tippade jag Malmö FF etta och Trelleborg sist och mejlboxen riktigt vibrerar av hyllningsmejl till att jag kunde tippa så bra. Detta är årets lögn. Det har inte kommit ett enda mejl i frågan. Däremot: de gånger jag tippar ett annat lag än det som verkligen vinner då jävlar. Då är det "Din idiot" och "...får du betalt för din skit..." och "ni så kallade experter begriper ingenting". Detta handlar om människor som tror att det finns experter. Ibland tippar man rätt och ibland tippar man fel. Jag har heller inte fått ett enda mejl från de Örgryte- och Örebro-fans som inför varje säsong skickar hätska mejl om att jag – naturligtvis – är en idiot som inte tippar Örgryte och/eller Örebro bland de två främsta. Det har varit väldigt tyst på den fronten de senaste veckorna.

TILL SIST

    Visste inte att Olof Persson i Malmö FF kunde sjunga så bra...
      Egentligen hatar jag band som inte vill heta nåt och kallar sig (ingenting). Men jag spelar deras "Ingenting duger" väldigt ofta. Versionen av Peter Himmelstrands Towa Carson-dänga, "Alla har glömt", är underbar. Och en titel som "Mamma, jag har gjort så mycket som du inte vill veta om" borde de få nån sorts pris för.
        ...å andra sidan var han väldigt hes i Sportspegeln...
          Halmstads begåvade Dusan Djuric påminner om – en ung Fredrik Ljungberg.
            ..fast ingen har nånsin varit så hes som Kim Källström efter Djurgårdens guld för två år sen.
              Som John, 12, brukar säga: – Alla säger att dom bara gör filmer om fjortonåringar men – hur många filmer gör dom egentligen om vuxna?
                Idén om kantiga fotbollsspelarfrisyrer är briljant men "Fotbollsfrisyr – en hårresande historia" är i Annika Grälls, Tomas Ekmans och Thomas Nordahls version varken rolig eller så hårresande som boktiteln hävdar.
                  Det här är överkurs men: gillar ni Norah Jones lika mycket som jag...det finns en "DeLuxe Edition" av "Feels like home". Bland extraspåren: en himmelsk version av "Sleepless nights" och en knäckande bitterljuv "I turned your picture to the wall".
                    Gillar verkligen Bobby Bare Jr.
                      Det är nog bara Geraint Watkins som kan göra pubrock av Beach Boys komplexa "Heroes and villains" och komma undan med det. Cd-n heter "Dial W for Watkins" och är alldeles hemmagjort ljuvlig.
                        Nu får vi se om Royal League funkar i praktiken och inte bara i Theorin.
                          Orups "Bästa" är en lysande påminnelse om vilken stor sångare och låtskrivare han är. Men där skulle varit två-tre spår till från "Orupean songs", en av Sveriges mest underskattade cd-skivor.
                            Namn att lägga på minnet: Angelo Vega i Örgryte och Patrice Kwedi i IFK Göteborg.
                              I nya frisyrer: Zlatan Ibrahimovic och Thomas Johansson. Thomas såg för första gången ut som en vuxen man men – vem var det Zlatan hälsade till när han strök sig längs de nyklippta sidorna?
                                På tal om vodkan Black Death skriver "Lars-Göran B" att den finns också med dödskalle utan hög hatt på etiketten. Men då tillverkas den i – Polen.
                                  Jag tror Zlatan gör större avtryck i svensk fotboll än Brolle Jr.
                                    Hammarbyspelarna hade fått höra att uppköpare till Leeds var i Stockholm och ville förstås visa upp sig från sina bästa sidor.
                                      ...förlåt?...vadå?...var det inte Brolle Jr som dissade Zlatan? Lars "Brolla" Svensson, säger ni. Aha, han! Ja, då förstår jag.
                                        Bert Karlsson i Expressen i veckan: – Bush och hans parti saknar social kompetens. Ja, Bert om nån bör veta.
                                          Just ja! Brolle Jr är ju han som hjälpte fallen kvinna på Stureplan en natt.
                                            Allra sist: snart måste Zlatan visa att han håller internationellt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!