Foto: Nordlund Robin
 Foto: Nordlund Robin
Mats Olsson

Sundhage – en av mina hjältinnor

Publicerad
NEW YORK. Lars Lagerbäck blir förbundskapten för Frankrike och hela den svenska mediavärlden exploderar av denna smällknallsensation.
Pia Sundhage blir förbundskapten för USA och hela den svenska mediavärlden är - tyst.
För jävligt.
Pia Sundhage, 47, är en av mina hjältinnor.
Inte bara för att hon haft en sagolik fotbollskarriär som började i en tid när det var öppen jaktsäsong i hånets och bespottningens namn på damfotboll.
 Det som imponerar minst lika mycket är våghalsigheten, nyfikenheten och modet att söka sig världen runt i fotbollens namn.
Så ofta handlar verkligheten för svenska idrottare om att möjligen dra in lite kulor medan man kan, för att så snart som möjligt flytta hem till den timrade lilla stugan med röda knutar på stranden vid sjön för att barnen ska kunna gå till den fina svenska skolan där flaggan vajar på vitmålad stång och fröken är snäll.
USA är ett av världens två-tre bästa fotbollslandslag på damsidan.
 Att USA nu har en svensk förbundskapten är i sanning både märkligt och imponerande.
Snabb repetition: Pia debuterade i landslaget 1975, då var hon femton år. Hon har gjort 71 mål på 146 landskamper som slitstark och uppoffrande mittfältare/anfallare. Förutom Hammarby, Vallentuna och AIK tränade Pia Philadelphia Charge, Boston Breakers och Kolbotn innan hon blev assisterande förbundskapten till Marika Domanski Lyfors i Kina.
Här är damfotboll mer uppmärksammat
Vi har haft en konversation de senaste dagarna där jag har mejlat och Pia svarat via sin Blackberry. På frågan om vad det är som gjort henne till en sån nomad och globetrotter svarade Pia:
– Det är en blandning av intresse för fotboll och att fotbollen kan ta mig vart som helst.
 Hon har just kommit hem till Los Angeles efter en turnering i Kina där USA vann sina tre matcher och förutspås enorm succé i sommarens OS.
Hon blev förvånad när hon fick jobbet eftersom hon inte trodde att en utlänning skulle vara aktuell, men nu vill hon se hur långt hon kan ta det amerikanska landslaget med sin svenska ledarstil.
Och om svenska media viskar om Pia Sundhage, jämfört med om Lars Lagerbäck skulle hamnat i en liknande sits, talar man desto högre här.
Hon har fått beröm för att hon läkt såren i ett lag där målvakten Hope Solo petades i VM efter att ha kritiserat den förre förbundskaptenen, och det är faktiskt rätt häftigt när det står ”coach Pia Sundhage” i artiklarna.
 Det lustiga är att damfotboll är mer uppmärksammat här än herrfotbollen.

Eller...det är kanske inte så konstigt: damfotbollen är framgångsrik, herrfotbollen lyckades inte ens under sitt hemma-VM 1994.
Eller så kommer det.

Zlatan – en given favorit

Efter att ha plöjt jeans- och skoaffärer på nedre Manhattan några dagar har jag pratat mer fotboll än jag nånsin gjort i det här landet.
Det beror förstås på att nittiofem procent av de anställda har afrikanskt ursprung.
En man från Senegal sålde två par jeans (470 spänn! för båda!) till mig och började tala om VM i Japan, om Henri Camara och hans mål på Magnus Hedman som skickade hem oss och fick Henrik Larsson att sluta i landslaget.
När jag i en skoaffär på åttonde gatan kom med en kommentar om Ghana undrade genast den unge försäljaren om jag följde afrikanska mästerskapen och vilket som var mitt favoritlag
i Europa, om det var Real, Barça, United, Milan, Arsenal...
– Äh...jag har inget...jag såg Inter på Nevada Smith’s förra helgen, men det är mest för att jag är svensk och...
– Sverige!?! Zlatan! Är du från samma land som Zlatan Ibrahimovic? Han är bäst i världen. Han har spelat i både Ajax och Juventus, nu är han i Inter.
– Ja, jag är född i samma stad...
– Malmö?
– ...ja, och jag har träffat honom några gånger.
Den unge mannen kom fram, tog mig högtidligt i hand och ropade ut i skoaffären:
– Här är en som känner Zlatan!
 Jag hade, som jag skrev redan i söndags, aldrig trott den dag skulle komma när jag skulle prata om Zlatan på Manhattan, i New York, i USA.
Om jag inte förstått det blir det varje dag allt tydligare hur stor och världsomspännande fotbollen är, på gott och ont, förstås. Det finns en samlande och helande kraft i de unga afrikanska männens intresse för fotboll, men när jag sitter på Lucky Strike på Grand Street pratar bartendern Mark bara om Bill Bufords klassiker ”Bland huliganerna” och hur gräslig fotbollssvansen är i Europa – det är ju en verklighet det också: samlingen kring våldet i fotbollens namn.
Men jag blir glad av de unga afrikanska männens lite naiva entusiasm.
 Och lika glad över att Pia Sundhage låter fotbollen ”ta henne vart som helst”.

TILL SIST...

Att Kaisa Varis var korkad nog att fuska igen ändrar ingenting i sak: så länge mördare och våldtäktsmän inlemmas i samhället efter avtjänade straff ser jag ingen anledning till att införa livstids avstängning för doping.
 Låt mig se: Oskar Rönningberg är en högerfotad mittback i HIF, men när han fick sin landslagschans mot USA var det som vänsterback. Tack för den, Lagerbäck.
 Det kvittar hur mycket vi dyrkar Henrik Lundqvist, vi får inte glömma att New York Rangers är mitt uppe i en riktigt patetisk säsong.
 Abbas Hassan är en lysande målvakt...
 Här och nu börjar 2008 års kampanj: Behrang Safari i EM-truppen!
 ...men jag undrar om Manchester Citys kontrakt med Hassan är ytterligare en
”Svennis”-spark på Anders Isakssons stolthet, den som redan ligger ner.
 Felix ”Tito” Trinidad var chanslös mot Roy Jones Jr i Madison Square Garden förra helgen. Jones var lysande: smart, snabb och snärtig. Men det säger en del om boxningen när Roy Jones Jr, 39, är dess största namn.
Newcastle–Bolton, 0–0, en härlig start för Kevin Keegans målrika fotboll.
 Men nu ska Oscar de la Hoya, 34, boxas igen.
 Säga vad man vill om fotbollsintresset i USA men det var en fröjd att höra hur tv-kommentatorerna till USA–Sverige förra helgen uttalade alla svenska namn rätt, till och med Rade Prica (prittsa). Det var bara Pontus Wernbloom de hade lite problem med, det lät som ”vörnörbloom”.
 Daniel Day-Lewis är magiskt bra i ”There will be blood”. Förstår Oscarnomineringen.
 Kändisspotting 1: var på en fantastisk storbandssession på Birdland (fullsmockat!) en fredag före maten. Tv-prataren Dick Cavett var i publiken. Det var stort för oss som torkade ut framför svensk tv och suktade efter hans pratshow på 70-talet.
 Det enda som stod i New York-tidningarna om USA–Sverige, 2–0, var några rader i Daily News fotbollsspalt i tisdags.
 Libby Lenton vs Therese Alshammar kan bli spännande OS-fajter...
Mordhoten mot Lennart Johansson kunde blivit en bra thriller.
...och vilket tufft smeknamn: ”Libby the lobster”.
Linus Thörnblad är aldrig så bra som när det är långt till nästa mästerskap.
Tommy Sjödin tillbaka i laget. Tacka frun för det?
 Svensk handboll klev ut ur Bengan-skuggan i Norge. Mot OS-guld!

  Kändisspotting 2: Robert Plant på Lakeside Lounge på Avenue B. ”Thank you, luv”, sa han när Mia höll upp dörren åt honom.
 Så det enda Fredrik Sundfors var ute efter var lite högre lön?
 Nicklas Bäckström är betydligt bättre än jag hade väntat mig.
 Det är inte bara Novak Djokovic och Ana Ivanovic, det känns som om det är ett tennisunder på gång i Serbien.
 Kändisspotting 3: Ethan Hawke i livlig diskussion i hörnet av Tredje Avenyn och 18:e gatan. Det är fjärde gången vi sett Hawke de senaste två åren.
 Med tanke på hur mycket Henrik Larsson plussat för Bosse Nilsson är det inte svårt att förstå vem som ligger bakom HIF:s val av ny(gammal) tränare.
All respekt för New York Rangers Brian Leetch, men jag blir våldsamt illamående av de sentimentalgråtfyllda tröjceremonierna i amerikansk idrott.
 Av alla dödsfall kändes Heath Ledgers extra onödig.
 På tisdag tar Lars-Roland ut truppen till matchen mot Turkiet den 6 februari. Jag bara förutsätter att Behrang Safari är med i den.

VECKANS...



...tennismatch:
Federer–Tipsarevic
  *Redan i tredje omgången av Australian Open stötte Roger Federer på sällan väntat motstånd i serben Janko Tipsarevic. Nervångest ända ner till den allra sista bollen. Federer vann, men det kunde slutat hur som helst.

...Beatles:
Smithereens

  *Tro det eller ej: New Jerseys pophjältar finns igen. Spelade på BB King Blues Club på 42:a gatan förra helgen och var lika mäktiga som förr. Cd-n ”Meet The Smithereens” är en låt-för-låt-cover av ”Meet The Beatles”.

...SCHACK och Matt:
Bobby Fischer

h Jag kan inte spela schack, men var lika tagen av matcherna mellan Bobby Fischer, USA, och Boris Spasskij, Sovjetunionen på det krigskalla 70-talet. Fischer dog i Reykjavik som en bitter och ensam USA- och judehatare.

...JÄTTAR:
New York Giants

  *Nederlagstippade som få sprang de ut i femton minusgrader på den arktiska tundra som kallas Lambeau Field i Wisconsin och slog favoriterna Green Bay Packers med 23–20. Nu möter de New England Patriots i superbowl.

...OSTRON:
Jones

  *Är helt nere med friterade ostron, Louisiana-style. Normalt gillar jag små och fasta ostron, men minns att jag ätit en ”fried oysters po’ boy” i New Orleans för längesen. På Jones är de lätt friterade, serveras med ljus och stark sås.


Inte ens nära
  *Att ingen importerar grönt te på flaska till Sverige. På Eden Farm, på Tredje Avenyn, finns hur många sorter som helst. I love.

 

RYDELLS HÖRNA

o Vem är Björn och vem är Benny? Och vem är Abbas Hassan?
o Nytt kulrekord av Helena Engman som inte alls känner sig stött.
o Man tager vad man haver, sa Kaisa Varis.
o Sydafrika fick ordning på fårskocken, tacka van Heerden för det.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag