Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Olsson

Olsson: Inte alls säkert att NHL överlever

Illustration: HELÉN RASMUSEN

NEW YORK. När Anze Kopitar skrev på för Mora i allsvenskan i hockey kändes det sensationellt.

Från NHL-mästarna Los Angeles Kings till Mora.

Wow, liksom.

Men övergången var bara starten på en vansinnig karusell.

När det i fredags blev klart att hockeyligan inte kan stoppa NHL-spelare från elitserien öppnades dammluckorna och vi kan se fram emot en höst med virvlande värvningar, hisnande ekonomiska vågspel och - förhoppningsvis - förbannat bra ishockey.

Men det är också som Timrås tränare Tomas Montén sa i SPORT-Expressen i fredags:

- Det blir en jävla soppa av det här.

Men det blir en härlig soppa innan grytorna töms och vi får blanda bark i surdegen.

Grattis - på kort sikt

Den som i längden drabbas är supportrarna. Så är det alltid, så kommer det alltid att vara.

Den amerikanske sportkrönikören Mike Lupica skrev 1996 boken "Mad as hell" som handlade om hur supportrarna för längesen tappat makt och inflytande över sporten de älskar.

Han tog filmen "Deltagänget" som liknelse där en ung Kevin Bacon i en av dessa obegripliga, förödmjukande inkilnings- ceremonier står framåtböjd medan de andra i universitetets broderskap slår honom med en träbräda, en så kallad paddle.

Efter varje slag måste han säga:

- Tack, kan jag få ett nytt.

Det där är vi, sportfansen, enligt Lupica.

För varje ny betalkanal, för varje ny höjning, för varje ny låst fotbollsmatch, för varje ny arena, för varje ny öronbedövande ljudanläggning, för varje ny popcorntunna eller läskdunk, för varje ny nymodighet står vi där tåligt och säger, "tack, kan jag få ett nytt".

Rent kortsiktigt är svensk hockeypublik att gratulera, medan den amerikanska och kanadensiska sitter med Svarte Petter.

Nu står de där på tundran med sina biljetter

Lupica hade en rad förslag på hur vi som publik skulle kunna protestera mot klubbägares och spelares girighet, men han överskattade supportermakten och underskattade det faktum att kapitalet alltid vinner.

Jag skriver under på det som Hockeykrönikören hävdat i några veckor nu: Blir det inget NHL-spel 2012-13 är det okej om nordamerikanska spelare kommer hit; blir det spel här borta efter jul eller nyår är det ren katastrof att lägga en förenings budget, och spoliera dess ungdomars framtid, genom att kasta sig över varje ledig NHL-spelare.

Mina tankar går till Winnipeg Jets.

Det var i svenska ögon en klassisk förening när Thomas Steen spelade där. Sen såldes Jets nedåt floden för att komma tillbaka den här säsongen. Hockeysvultna invånare på den kanadensiska tundran köpte upp biljett­erna för all framtid, läs det igen: för all framtid.

Och nu står de där, på tundran, med sina biljetter.

Det är inte säkert att NHL överlever en lång konflikt.

Pengar, pengar, pengar...

För supportrarna är det en tragedi, för klubbägarna är det bara en skakning på nedre däck.

De som äger klubbar i den här delen av världen är alla mångmiljonärer vars affärer mer handlar om olja, IT, fabriker och export/import än om några hockeylador där män i olika åldrar åker skridskor med käppar i händerna.

De älskar inte hockey.

De älskar pengar.

Det är därför de, än en gång, vill ha en större del av NHL-kakan än vad spelarna får.

Men det ligger en fara i alla konflikter.

NFL, den amerikanska fotbollsligan, bråkar om pengar med domarna, och de som dömt hittills i år är reserver.

Tidningskrönikörer och en del av mina vänner skrattar högt år hur amatörmässig domarstandarden är.

Det finns ingen logik i domslut eller matchavgörande ögonblick och till och med de stora vadslagningsbolagen i Las Vegas har börjat reagera på underliga resultat.

Vissa av reservdomarna är dessutom så imponerade av att vara på samma plan som en Eli Manning, en Ben Roethlisberger, Aaron Rodgers eller Drew Brees att de nästan ber om autograf.

En rädsla att bli bortglömda

De äldre, rika NHL-spelarna kan nog tänka sig en timeout den här säsongen, medan de yngre jagar speltid.

De gör det av olika anledningar, av kärlek till sporten men också en rädsla för att bli bortglömda och av ren nödvändighet: Heter du inte Sidney Crosby, Alexander Ovetjkin, Pavel Datjuk eller Henrik Zetterberg har du ingen fantasilön.

Jag hoppas Anze Kopitar kommer att trivas i Mora.

Säga vad man vill om denna metropol i Dalarna, men... det är inte Los Angeles. Anze Kopitar, 25, hävdar att han ville spela tillsammans med sin lillebror, Gasper Kopitar, 20, och att han av den anledningen skrev på för Mora när hela den upplysta hockeyvärlden ville ha honom.

Själv undrar jag när nån berättar att om man betonar första stavelsen i hans efternamn låter det... lustigt.

 

 

VECKANS...

 

...NOLLA

Karl-Johan Johnsson

Nu har Halmstads målvakt hållit nollan fem matcher i rad. Tänk att klubben ställde Karl-Johan Johnsson åt sidan i den där misslyckade spanska satsningen. I morgon möter HBK Trelleborg borta. Sjätte raka?

 

...INTE ROPA HEJ!

Liam Gallagher

Inte nog med att Beady Eye-sångaren åkte ut från Bernabeu när han firade Alexander Kolarovs 1-2, därefter gjorde Karim Benzema 2-2 och den fenomenale Cristiano Ronaldo 3-2 till Real Madrid mot Manchester City.

 

...SEXA

Zlatan Ibrahimovic

Det finns fortfarande romantiska drömmare som tror att en spelare ska ägna hela sitt liv åt samma förening. Nu har Zlatan Ibrahimovic gjort mål för sex klubbar i Champions League, och det är en prestation.

 

...BILFÖRARE

Lindsay Lohan

Alla skämttecknare och komiker har gått bananas sen Lindsay Lohan körde på en person under en bilfärd på Manhattan. Jag har ingen koll på om hon var nykter eller inte, men en sak är klar - den flickan är Trubbel.

 

...JUKEBOX

Jones

Bill Judkins, manager på Jones på Great Jones Street, håller fortfarande imponerande klass på vinylsinglarna i jukeboxen. Mest spelat: Bessie Banks original på "Go now" och en het instrumentalare med James Browns Famous Flames.

 

Inte ens nära

Jag som precis betalade in en ny halvårsprenumeration på Svenska Dagbladet.

 

 

TILL SIST...

Åke Ahrsjö är den häftigaste tidningsman och direktör jag har mött. Vila i frid.

 

Mörarp gjorde ett självmål, Pontus Berg Nilsson gjorde två mål och Martin Kovacs ett när Jonstorp förlorade borta mot Mörarp med 5-4. På grund av spelarbrist fick målvakten Martin Kovacs spela ute.

Jonstorp hade chans att nå övre kvalplats för några veckor sen, men befinner sig nu i ett ingenmansland och får fortsätta i division 7 Skåne nordvästra nästa säsong också.

 

Piraterna-Vetlanda i speedwayfinal, och det känns som om det snart bara är tre-fyra lag kvar i elitserien, som om de kan köra final direkt och så är säsongen slut.

 

Nya tider: Vid bardisken på Lupa på Thompson Street var jag den ende som läste en bok, alla andra fotograferade sin mat, sitt vin och sina efterrätter och la ut på nätet.

 

Efter en hjältematch för Denver Broncos mot Pittsburgh Steelers var Peyton Manning teckning. I senaste NFL-omgången var hans bror, Eli Manning, hjälten när New York Giants slog Tampa Bay Buccaneers på Met Life Stadium.

 

Boken på Lupa var "Creole belle". Det är den bästa Dave Robicheux som James Lee Burke skrivit på länge.

 

Att Sverige, efter förlusten mot Belgien i Davis Cup, är ute ur tennisens elitdivision är en sak. En helt annan är att jag inte tror att vi kommer tillbaka.

 

Det är visserligen några söndagar sen som jag skrev om bordtennis, men det här mejlet är så bra att det får vara med i dag. Leif König i Nyköping skriver:

"Min bror och jag spelade på ett Perstorpsbord hemma i köket, en planka på högkant fungerade som nät. Vi hade bara ett racket, av okänt märke, som vi turades om att spela med. Motståndaren fick hålla till godo med bokpärmarna till Vilhelm Mobergs "Rid i natt" som racket. Där ser man vad litteraturen kan betyda i unga år.

Värst var när bolluslingen råkade studsa i springan till Perstorpsbordets uppfällda klaff - svårreturnerat om man så säger.

För övrigt anser jag att pingisen i Sverige tappade i trovärdighet när Stiga lanserade gula bordtennisbollar. Pingis ska spelas med vita bollar precis som fotboll ska spelas i svarta Adidas-skor. Kulörta eller vita fotbollskor är statusmässigt att jämföra med Foppa-tofflor."

 

Sankan mejlar: "Jag vet inte om det är sant, men den ende spelaren i Barcelona som aldrig bär T-shirt är Gerard Piqué.

 

En tillförordnad kommunikationschef vid namn Johan Seidefors på Stockholm Globe Arenas tror inte att försäljningen av AEG, som äger Hammarby, kommer att innebära förändringar. Själv tror jag vad jag vill om det.

 

Om Kate Middleton inte vill fotograferas topless kan hon behålla överdelen på när hon badar.

 

Har aldrig trott på Håkan Ericson.

 

Pablo Piñones-Arce ska, som alla spelare, givetvis få fira när, var och hur han vill på en fotbollsplan.

 

AIK blir nog hellre jagat av vargar än av Vargas.

 

I dag spelar mina killar, New Orleans Saints, hemma mot Kansas City Chiefs. Lührs killar, Green Bay Packers, spelar i morgon borta mot Seattle Seahawks. Inga av våra killar har inlett säsongen imponerande.

 

Missa nu inte detta: På onsdag kommer ett nytt, briljant album med Fatboy. Den här gången heter det "Love Creole" men innehåller samma lyxiga blandning av country, Chris Isaak, storslagna ballader, rockabilly och brustna hjärtan.

 

 

Ur Olsson-arkivet: 1 oktober 2006

 

Det är svårt att undvika Elvis i Memphis. Det är faktiskt omöjligt. Det var i Memphis som Elvis Presley gick in till Sam Phillips på Sun Records, det var här han slog igenom och det var här han bodde. Memphis turistindustri är uppbyggd kring Elvis och - jag undrar om Malmö nån gång kommer att bygga upp en liknande kult kring Zlatan Ibrahimovic.