Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Olsson

Olsson: Ingen kan dölja vad de känner

Foto: Nils Jakobsson / Bildbyrån

– Allt kan hända.

– Vi åker till Solna för att försöka vinna matchen.

– Kan Örebro kryssa här kan Åtvidaberg kryssa i Borås på söndag.

Alla sa alla de rätta sakerna.

Men det var sättet de sa dem på.

– Vad var det som for förbi utanför Swedbank stadion?

– Det var guldchansen.

– Får vi en ny?

– Inte det här året.

Tunga, långsamma steg, det var blickar i marken och väldigt tryckt stämning i MFF-regionerna efter 1-1 mot Örebro.

Alla sa de rätta sakerna för alla vet att de ska säga de rätta sakerna.

Ingen kan dölja vad de egentligen känner.

Tränaren i Malmö FF heter Rikard Norling. Han vill inget hellre än att bli manager och jag förstår inte riktigt vad skillnaden är mot tränarjobbet, det är kanske titeln han är ute efter, makten. Men han är ju en mjuk, poetisk och kanske flummig figur.

Vi får ta det en annan gång.

I går handlade eftersnacket om att det inte var offside på Wilton Figueiredo när han gjorde vad alla trodde var 2-1.

Markus Halsti fälldes och borde ha fått frispark momentet innan Örebro gjorde sitt överraskande, och Norling satt på podiet efteråt och vred sig besvärat och sa att han inte ville prata om domaren Martin Hansson, men han sa också:

– Men det bultar inombords, det gör det.

Det är fortfarande så att man behöver tolk när Rikard Norling pratar. Eller också säger ett bultande inombords mer än tusen ord.

Jiloan Hamad försökte på sitt sätt:

– Ett tag var det Elfsborg som skulle ta det (guldet), sen var det Häcken, och ett tag, när vi låg fyra, sa alla att vi var borta från det, men nu var vi helt plötsligt favoriter, så...

Ja, nä.

En legendarisk spelare

Allt kan hända, men jag tror verkligen inte att Åtvidaberg kan straffa Elfsborg på Borås arena i en match som handlar om guld. Kunde Elfsborg bemästra Mjällby på en vindpinad och sönderregnad Strandvallen i Hällevik kan Cissi, som tar hand om oss mediehundar på Borås arena, verkligen få rätt. När jag åkte därifrån i måndags sa hon:

– Välkommen tillbaka på söndag, då spelar vi om guldet.

Själv stod jag före matchen med Hockeykrönikören i hans tv-buss-show och pratade vad som visade sig vara gallimatias med legendariska spelare som Krister Kristensson och Mats Magnusson.

Vi var överens om att Örebro inte skulle kunna rubba Malmö FF, laget var för starkt och självklart just nu.

Straffen var vek och lättläst

Vi vet ingenting, ingen vet nånting i förväg, det är bara efteråt som alla "monday morning quarterbacks" påstår att dom hade full koll hela tiden.

Men det var det där med den missade straffen.

Daniel Larsson fälldes, Miiko Albernoz skulle slå straffen, målvakten Tomer Chencinski var redan då retfull och... man kunde se på närbilderna på storbildsskärmen att Albernoz var nervös.

Straffen var vek och lättläst, Chencinski tog den vid stolproten och blev så småningom utsedd till Örebros bäste spelare.

MFF gick ned sig efter det, tveksamheterna spred sig och det som tidigare i höst var ett sprudlande, effektivt lag fick en knock till när Alhassan Kamara klackade in 1-1.

Även om Malmö hade ett massivt tryck och ett bedövande bollinnehav var de riktigt stora chanserna få.

När Tokelo Rantie blev helt fri lyckades den märklige Tomer Chencinski få upp höger fot och sparka ut bollen till hörna.

Hockeykrönikören sa att det var en Tommy Salo-räddning. Han kan sånt.

Lasse Nilsson twittrade om en glad bussresa hem från Strandvallen för Elfsborg.

Det förstår jag. Mjällby hade 2-2 och den typen av siffror kan välta vilken jätte som helst i Blekinge.

Elfsborg kan nu gå ut och ta det där guldet som jag redan i våras sa var vikt åt dem. Det var korkat av mig. Det blev betydligt tuffare än jag trodde och jag var en av dem som Jiloan Hamad pratade om att än var det den favoriten och än en annan.

På slutet var det alle man framåt för Malmö FF.

Det blir så ibland när paniken sprider sig och klockan tickar fortare än vad som är möjligt och en taktik som man jobbat med i månader eller år inte är vatten värd.

Mittbacken Pontus Jansson sattes upp i anfallet och till och med målvakten Johan Dahlin var uppe vid en hörna i slutminuterna.

Inget hjälpte denna mörka, blåsiga kväll i Malmö.

Staden var annars laddad för folk- och fotbollsfest.

Redan före klockan sex var parkeringsplatserna runt Pildammsparken slut och det var köer till biljettautomaterna på parkeringen vid den gamla Kulan utanför Swedbank stadion.

När vi stod vid vår tv-buss hördes vrålet ut från O'Learys när Craig Henderson gjorde 2-2 för Mjällby: Då var Swedbank stadion möjligheternas arena.

Det slutade visserligen regna men natten var lika mörk som Malmös möjligheter att stå för ett mirakel på Råsunda på söndag.

Inte för att det betyder nåt just nu, men Simon Thern var fullständigt fantastisk.

Jag vet inte när jag har sett en spelare vara så dominant, så påhittig och så dribblingsvillig och bollsäker som Simon Thern var i första halvlek.

"Jonas påg, Jonas påg, Jonas påg".

Ja, det finns mycket talang i detta Malmö FF. Vi får se vilka som är kvar 2013.