Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mats Olsson

Mats Olsson: Stig Bodin var kultur, "Dunder-Gunder"

MALMÖ. Den här teckningen föreställer Stig Bodin.

Han dog för några veckor sen.

Han var en av de stora stilisterna i svensk journalistik.

Illustration: HELÉN RASMUSEN

Men Stig Bodin skrev sport. Det är inte värt nåt. Vi är värdelösa, vi som skriver sport. Vi kan inte skriva, vi kan över huvud taget ingenting. Detta har nu, och än en gång, en Gunder "Dunder" Andersson slagit fast. Jag har inte läst vad "Dunder-Gunder" skrivit för det har jag lärt mig av kulturmänniskor att man inte behöver. Det är enklare att skaffa sig en åsikt om man inte tar hänsyn till verkligheten. Men jag har mina källor. Mina källor berättar att "Dunder-Gunder" rasar över vilka idioter vi sportjournalister är. Mest idiotiska är nöjesjournalister som blivit sportjournalister.

Var har kulturkoftan hållit hus? Jag trodde först det var fotbollstränaren Gunder Bengtsson som skrivit men en av mina källor sa att "Dunder-Gunder" är en kulturkofta på Aftonbladet och det förklarar varför jag inte hört talas om honom.  Det är ju så långa artiklar och så få bilder på kultursidorna. (Men Stenmarks bilder kollar jag, tänk att den gamle utförsåkaren kan vara så rolig!) Däremot vet jag inte var "Dunder-Gunder" hållit hus. Det må här komma som en överraskning för honom men - det är 21 år sen jag slutade som nöjesjournalist. 1982 började jag skriva om sport i New York och har nu varit sportjournalist mer än dubbelt så länge som jag var nöjesjournalist. Men det är skit samma för "Dunder-Gunder": kulturkoftor tycker nöjesjournalister är lika usla som sportjournalister, kanske ännu värre. Allra mest korkade är vi som älskar tidskriften Offside eftersom den omedelbart valde att inte anlita de sedvanliga kulturkoftorna som skulle gråta över hur bättre det var förr och hur härligt det är med bandy. Enligt "Dunder-Gunder" försöker vi före detta nöjesjournalister vara roliga. Jag ska omedelbart börja skriva lika tråkigt som "Dunder-Gunder". Irlands före detta förbundskapten i fotboll Jackie Charlton ("Dunder-Gunder" vet inte vem det är för han kan inte läsa, har jag hört) sa en gång till mig: - Det finns inga sanningar i idrott, det finns bara olika åsikter. Det har inte "Dunder-Gunder" fattat (mina källor säger att han är lite trög). Som så många kulturkoftor tror han att hans åsikt är sanning och verklighet. Torsten Tegnér var en allmänbildad man och den som en gång tog idrotten utanför de kritade linjerna. Han skrev om konserter, artister och krogar i sina sportkrönikor. Det var långt innan jag var född. Stig Bodin flyttade i sin tur fram sportjournalistikens positioner och - till skillnad från "Dunder-Gunder" - Stig Bodin kunde skriva. Det är dagens sanning. Med sitt hisnande språk och sitt intresse för människor och miljöer skrev Bodin så lustfyllt att man kände svettdoften från omklädningsrummen och kylan vid bandyisen i helt vanliga sportreferat. Jag är för ung för att ha jobbat med Stig Bodin men det var honom och Alf Montán jag läste i Expressen när jag växte upp i Malmö. När jag flyttade till Stockholm delade Expressens sport- och nöjesredaktioner våning (de satte oss dårar en trappa ovanför de riktiga journalisterna) och Bodin stannade vid mitt skrivbord några gånger men - jag kände honom egentligen inte.

Bodin förändrade journalistiken För sex-sju år sen fick jag ett brev från Stig Bodin. Det var som ett Ulf Lundell-brev. Maskinskrivet. Hårda tangentslag så det var hål i bokstaven o. Stig Bodin skrev att han tyckte om det jag skrev. Jag blev lika stolt över det som brev jag fått från riktiga författare som Stig Claesson och Bodil Malmsten. Stig Bodin förändrade journalistiken. "Dunder-Gunder" har inte och kommer inte att lämna några avtryck. Det kan bero på att han inte kan kultur.

Till sist

  Jävlar! Har glömt fråga Dagens Nyheter vem vi inte får intervjua i dag.  Det kommer så mycket bra svensk jazz att det är löjligt. Efter, på kort tid, Nacka Forum, Torbjörn Zetterberg och Ludvig Berghe spelar jag nu, varje dag, Johnny Mob in Deep City med Patrik Boman Seven Piece Machine. Ett äventyr i Mingus-, deckar- och serietidningsland. Alldeles lysande. Tyson knockade Etienne på 49 sekunder. Det är inte så konstigt. Memphis är en stad som är känd för - hits.  Trodde Alcazars typ av bögdisko dog när Alexander Bard fick kortbyxor.  Annika Duncan är bäst i Sportklubben.  Traffic var ett fantastiskt litet band. Armand Krajnc sjuk; kanske lika bra det.  Ni kan er Pink Floyd: on and on its just another Brink in the wall.  Slaptones kan bli bra, bara farsan håller käften.  Sista Sopranos innehöll de mest skakande scener ur ett äktenskap jag sett. Men eftersom det är tv och gjort i USA saknar det värde. han armbågade mig. Jag grät floder av tårar för han var en ful spelare. Joachim Noah berättar om hur det var att spela basket med pappa Noah.  När Ed Harcourt spelade på O-baren i Stockholm i måndags var det ett tillfälle när trumpetaren Hadrian Garrard bara satt på en stol och rökte. Röken från cigaretten drogs upp mot en strålkastare och blandat med Harcourts piano var det en av de vackraste bilder jag upplevt.  Har skrivit att Nemi är den genom tiderna sämsta tecknade serien menfan vet om inte Pondus är sämre. Båda härstammar från Norge.  I Sverige blir man förlåten om man sonar sina brott. Vårt samhällssystem är uppbyggt på det sättet. Det gäller dock inte för deltagande i Vasaloppet. Ska bli spännande att se om Schweiz båt vinner Americas cup. Om nu verkligen segraren ska arrangera nästa final - var ska tävlingarna hållas?  Bodensjön? Genèvesjön?  Det ska i år hållas ett VM i fotboll för hemlösa i Wien. Det är ett fantastiskt initiativ men - vore det trots allt inte bättre att fixa bostäder? Mika Myllylä sjuk; kanske lika bra det.  Kajsas guldchanser ökar när inte Marina Kuptsova hoppar i Birmingham.  Grandmaster i mejl: Jörgen Brink gav sudden death ett ansikte. Liverpool-Celtic i Uefacupen. Wow. Hoppas Henke kan vara med!  Band of brothers är lysande tv.  Bengt Madsen lovar att MFF ska hålla bättre koll på pengarna i fortsättningen. Fan trot. Niklas Andersson är i kanonform men - men Färjestad tar det i år igen.  Ted Sheringham hade kanske varit ännu bättre om inte alkoholkulturen hört till engelsk fotboll.  Susanna Kallur kan ta medalj i Birmingham.  Allra sist: skulle jag jobba på Kvällspostens redaktion varje dag hade jag ruinerat mig på Nesta.