Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Olsson

Mats Olsson: Plats 12 – det är stort

Jag är med i 100 höjdare i Femman i tv.
Plats 12.
Jag och Frank Andersson.
Plats 12 i "Sveriges hundra roligaste ögonblick genom tiderna" är stort. Men Frank Andersson var stor på den tiden, det vill säga OS i Los Angeles 1984. Det var då han försvann till Las Vegas istället för att träna med de övriga svenska brottarna. När han kom tillbaka från sin lilla utflykt frågade jag varför Las Vegas, så där helt apropå, och Frank Andersson sa (och detta är numera ett klassiskt citat): – Kuken måste ju ha sitt. Detta är väldigt roligt i sig. Men det finns fler dimensioner i den här lilla episoden än vad som framkommer i "100 höjdare" i kväll. Expressens chefredaktör hette Bo Strömstedt på den tiden, en underbar skribent, en sagolik språkbegåvning och en stilist av Guds nåde. Han hade i den vevan en genomgång av tidningens avdelningar för att skärpa språket, för att få alla att skriva bättre, få varje liten skivrecension och nyhetsnotis att bli ett språkligt läsäventyr och – framför allt – få reportrarna att skriva vad folk sa.

"Kuken måste ju ha sitt"

Jag har för mig att vi hade en konferens på en Finlandsfärja där Strömstedt riktade in sig på sportredaktionen och ville, nej krävde, att sporten skulle skriva som folk verkligen sa istället för floskler som "en match i taget", "dra på den gula landslagströjan", "sakta i backarna" eller "bollen är rund". Sa nån att "vi på mittfältet komplicerar varandra bra" så skulle man skriva det. Det var det jag hade i skallen när Frank Andersson stod i den mixade zonen, pekade sig mellan benen och sa: – Kuken måste ju ha sitt. Remy Nilson, som nyss var tv-sportchef och nu är vd för ATG, var då den på Expressen – ja, i svenska media över huvud taget – som hade bäst kontakt med Frank Andersson och när jag sattes att bevaka brottningen i OS 1984 insåg jag snabbt att Remy genom åren hade friserat Frank Andersson ganska bra. Där Frank länge varit begriplig i tidningen kunde jag inte använda nånting mer än – "kuken måste ju ha sitt". Vi diskuterade detta efteråt.

"Men han sa så, sa jag"

– Du kan inte skriva det, sa Lennart Eriksson, han och jag satt intill varandra på vår OS-redaktion. – Men han sa så, sa jag. – Men du kan inte skriva det i Expressen, sa "Lente". – Men Strömstedt har sagt att varje människa har ett språk och att det är viktigt att vi skriver som de säger, sa jag. – Men då ska du skriva det, sa "Lente". – Då gör jag det, sa jag. – Absolut, sa "Lente". Jag skrev det. Det var det enda de tog bort på hemmaredaktionen innan artikeln kom i tryck. Frank var en slags Zlatan långt innan Zlatan fanns men eftersom Frank hette Andersson och inte Ibrahimovic var det ingen i media som var sur för att Frank var som han var, han var ju – Frank och det var kul.

Frank: "Tjena Olsson, läget?"

Ett par år efter OS i Los Angeles var jag hemma i Stockholm från New York och efter ett sedvanligt barhäng på Riche (det var inne på den tiden också) skulle jag framåt halv fyra på morgonen gå runt hörnet till hotell Örnskiöld. Där stod Frank Andersson med sitt ansikte en millimeter från en annan mans ansikte och de två männen skrek åt varandra, röda som nykokta kräftor i ansiktet. Jag trodde inte Frank Andersson kom ihåg mig från Los Angeles men när jag försökte smyga förbi detta trottoarbråk vände sig Frank mot mig och sa: – Tjena, Olsson, läget? – Eh, okej, och själv? – Bara bra. Sen vände han sig mot den andre och började skrika igen. Jag vet inte hur det slutade. Hammar och Wikingsson...

Till sist

  • På tal om "100 höjdare" har Filip Hammar och Fredrik Wikingsson kommit med en bok med samma titel och i samma ämne. På plats 29 finns Bert Karlsson och hans festliga kamrater Ian Wachtmeister och John Bouvin i en glad minnesstund kring det härliga partiet ny demokrati. Aldrig nånsin innehöll svensk politik så mycken intelligens som när ny demokrati förde ut sina budskap, fulla av människokärlek.
  • Bra inslag av Ola Wenström i TV 4 i måndags, kravallkvällen.
  • Jörgen Lennartsson tog upp Häcken i allsvenskan, Sören Cratz är på väg att ta upp Mjällby i superettan – det går bra för sparkade HIF-tränare.
  • Och Patrick Ekwalls udda lilla inslag om Halmstads tränare Janne Andersson var en sån där grej som gör att man – trots allt – ser med en annan förväntan på TV4-sporten än på tv-sporten.
  • Jag hade haft respekt för dom som anmäler spelare för loskor, armbågar, ben, knän och förvirring om dom hade gjort det när det verkligen hände.
  • Blasters "4-11-44" är många gånger bättre än jag hoppats.
  • Alltid lika spännande att leta efter Dagens Nyheters kulturdel; i tisdags kom den tillsammans med nåt som hette Transportbils-extra.
  • Cafu.
  • Cafu, 34, bäst på plan Milan–Barcelona i onsdags.
  • Man ska låta björnar vara i fred.
  • Jag har, i och för sig, alltid gillat Cafu.
  • Minns ni ett väldigt bra Louisiana-band som hette Li’l Band of Gold? Sångaren därifrån, CC Adcock, gör nu hårdstrålande träskrock på "Lafayette marquis".
  • Andreas Jonsson.
  • Wow! En så äkta rospigg som Andreas Jonsson ska bli smålänning!
  • Bosse Ringholm idrottsminister, nu blir det köptvång på bingolotter
  • .
  • Åh...det var potensmedel som Adrian Mutu tog. Kärt kokain har många namn.
  • Om världsmästaren Jason Crump blir klar för svenska mästarna VMS Elit ska han bara köra bortamatcherna. Dribblet i speedway blir allt mer obegripligt.
  • Okej: Dylan har fått sitt, nu kommer recensionerna av den riktiga rockboken – "XS all areas – The Status Quo autobiography" av Francis Rossi och Rick Parfitt.
  • Och på tal om det: spelar Halmstad oavgjort på Olympia och Blåvitt och Malmö FF delar poäng är vi kvar på – status quo.
  • Paul Gascoigne har officiellt bytt namn till G8. Det är i alla fall bättre än Fotbollsspelaren tidigare tidigare Olsson vill gå på baseboll. känd som Gazza.
  • Tänk om Christian Olsson slår Stefan Holm, varje gång.
  • För många år sen älskade jag två LP-skivor med Paul Siebel men har sen dess blivit av med båda. Nu finns "Woodsmoke and oranges" och "Jack-knife gypsy" på en enda cd. Magnifik countryrock innan begreppet ens var uppfunnet, eller om jag ska kalla det folk-country, jag vet inte...
  • Kul om Orionparken i Hallstavik får en Grand Prix-tävling i speedway.
  • ..."Louise" med Paul Siebel är en alla tiders topp 20-favoritlåt...
  • Säg vad ni vill om Island men deras Black Death vodka (med en dödskalle i hög hatt på etiketten) är suverän.
  • ...och Paul Siebel-legenden blir bara större av att han bara gjorde två skivor.
  • Allra sist: Red Sox–Cardinals, jag önskar jag vore där.
  • Logga in för att följa

    Det är gratis och går snabbt!