Mats Olsson

Mats Olsson: Man ska lyssna på Lagerbäck

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Rúnar Mar Sigurjósson
Foto: Illustration: Helén Rasmussmen

JONSTORP. Tänker följa Island i fotbolls-EM.

Förutom Sverige, förstås.

Lite svårt att förstå, men ändå inte.

Det är ju det där med Lars Lagerbäck.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt, sägs det.

Och jag vet inte ens om det handlar om att sakna.

Vi var rätt många som skrek både högt och högst om att vi fått nog av Lars Lagerbäcks fotboll i Sverige och vi välkomnade en vältalande charmör.

Men det vi ser nu, här hemma, är ett ganska futilt och/eller patetiskt försök att göra nånting av ett fotbollslandslag i ett nytt mästerskap.

Jag var med när Erik Hamrén ledde Sverige i Kiev i Ukraina för fyra år sen, det är ingen av mina stora sportupplevelser, inget av mina bästa minnen med svenska fotbollslandslaget.

När jag fastnade för Island minns jag inte vilken match det var, men jag såg den på tv i USA. När en match var slut bytte man snabbt över till en annan och det var Island, och den förste jag såg i bild var Lars Lagerbäck.

Det kändes så hemtamt.

Det handlar inte om att sakna, det handlar om att det är härligt med revansch.

Lars Lagerbäck är den siste som (offentligt) skulle prata om en sorts revansch, men vi utomstående betraktare kan kalla det vad vi vill, och min romantik kring fotboll och fotbollshistorier är av sånt slag att det skulle var enormt häftigt att se Lars Lagerbäck ta Island vidare från gruppen i fotbolls-EM.

Han har redan gjort en prestation med att leda Island till själva turneringen.

Han har av den anledningen redan blivit årets islänning och han låg rätt långt fram i kandidaturen till att bli statsminister, när Sigmundur David Gunnlaugsson avgick efter avslöjandena om pengarna i Panama.

Panama och Lagerbäck?

Finns inte.

Men å andra sidan håvade han in lite kosing när han tog över Nigerias landslag några timmar, den kunde jag inte se komma.


En väldigt bra, udda och tragikomisk film från Island heter ”Bland män och får” och när jag diskuterade den med Expressens Mats Bråstedt sms:ade han:

”Islänningar är inte som vi”.

Men kanske ändå.

Eller som svenska fotbollsspelare var förr, lite kantiga, solidariska, tystlåtna och hårdjobbande.

Det är som om jag alltid ser en klassisk, gammaldags mittback – hårdför, stor, hård – framför mig när jag tänker på en fotbollsspelare från Island.

Men min favoritislänning i Sverige var Gunnar Heidar Thorvaldsson som öste in mål för Halmstads BK och sen IFK Norrköping och Häcken.

Jag delade en gång ut Expressens pris som ”Årets spelare” till Arnor Gudjohnsen i Örebro. Han var en fantastisk spelare - hans son Eidur, 37, är med i Islands EM-trupp i år - och den bäste islänning jag sett sen Arnor Gudjohnsen är Gylfi Sigurdsson i Swansea i Premier League, men vi ville ha en som spelar i Sverige som teckning i dag.

Det blev Rúnar Mar Sigurjósson i Gif Sundsvall.

’Eftersom jag i New York har lättare att följa Premier League än allsvenskan frågade jag Lühr vad som är så bra med Sigurjósson. Lühr skrev:

”Han är sån spelare som du och jag gillar: En gnuggare, en stenhård slitvarg, lagets ryggrad och nav. Han är begränsad, men han vet om det och gör det han kan till hundra procent.”

Right on!


Sju spelare från allsvenskan är med i Lars Lagerbäcks EM-trupp, förutom Sigurjósson: Ögmundur Kristinsson och Birkir Mar Saevarsson i Hammarby, Kári Árnason i Malmö FF, Haukur Hauksson i AIK, Hjörtur Hermannsson i IFK Göteborg och Arnor Traustasson i IFK Norrköping.

Den stora skrällen i EM-kvalet var att Island slog Holland i båda mötena, 2-0 och 1-0, och de matcherna kunde jag se i New York. Med tanke på att Holland därefter gick bort sig helt, och missar EM, var det kanske inte en så stor skräll som vi trodde, men ändå.

Lagerbäck gjorde alltid ett korrekt, men lite tråkigt, intryck.

Men Lagerbäck gillar rampljuset mer än vi anar, och jag vet att han kommer att njuta i Frankrike.

Det är möjligt att jag tänker med hjärtat, men… det är inte en speciellt svår grupp som Island har i EM. Så här:

14 juni: Portugal-Island i St Etienne.

18 juni: Island-Ungern i Marseille.

22 juni: Island-Österrike, i St Denis, 22 juni.

Om spelarna lyder order och följer den gammaldags taktiken, som alltid med fötterna i det som Bob Houghton och Roy Hodgson skapade, är det ingen omöjlighet att Island går vidare, tvärtom.

Det var det som var grejen med Nigeria i Sydafrika-VM.

Spelarna löd inte order och följde inte den överenskomna taktiken.

Det ska man göra, man ska lyssna på Lars Lagerbäck.


LÄS ÄVEN: Bakom kulisserna – så blev Zlatan mäktigast.


VECKANS...

…VILA I FRID 1

Nils Schwartz

Det har skrivits så mycket om den briljante skribenten Nils Schwartz de senaste veckorna, men få eller ingen har tagit upp det faktum att han alltid var en välkommen gäst på både nöjes- och sportredaktionerna på Expressen. Schwartz var intresserad av all sorts kultur, populär som sport.

…MÅNDAG HELA VECKAN

Ida Odén

Allting upprepar sig: När Sävehof och Skuru möttes i årets handbollsfinal var det tredje året i rad. Och för tredje året i rad vann Sävehof, den här gången med 27-22. Det betydde också att Ida Odén tog sitt tionde SM-guld. Detta är förstås en prestation som kan sakna motstycke.

…NEJ, INTE HON!

Anna Tjitjerova

Egentligen borde jag inte bli förvånad över uppgifterna om att denna suveräna höjdhopperska var dopad under OS i Peking 2008. Jag har alltid varit förtjust i Anna Tjitjerova, som verkade för spröd och fin för en brutal verklighet, men… ingick man i det ryska friidrottslandslaget så gjorde man.

…MÅLVAKT

Nebojsa Simic

Vet inte om det är rätt att göra om handbollsfinalerna, nu när det är sånt drag i Sir Percys arena i Malmö. Kristianstad körde över Alingsås med 27-18 och målvakten Nebojsa Simic var den store hjälten. Som den idrottsman han är lovade han att ”dricka all alkohol som finns i Malmö.”

…VILA I FRID 2

Guy Clark

Min vän Lennart Persson försökte alltid få mig att lyssna på Guy Clark, en legendarisk sångare och låtskrivare från Texas. Jag kom in sent i Clarks liv, men sörjer nu hans död. Jag tycker verkligen mycket om den sentida, skrovliga och livserfarna musiken på ”My favorite picture of you”.

Inte ens nära

Den alldeles utmärkta ”Miles ahead”, Don Cheadles respektlösa och roliga film om jazzgiganten Miles Davis, går inte upp i Sverige. Det är en sak, den finns inte att köpa eller hyra digitalt heller. Undergången är nära.

Till sist

Efter 0-0 borta mot Perstorp Bälinge på Ybbarps idrottsplats …

Här kommer text lördag eftermiddag.

Anja Lundqvist med en bärlik på Twitter: Scarlett Johansson=en ung Christopher Walken.

Min beundran för Sarah Sjöström saknar gränser.

Man vet att det är nya tider när Johanna Larsson är den enda från Sverige i årets Franska öppna i tennis.

Sirius-Degerfors 6-0, Gais-Ängelholm 7-0. Resultaten börjar se märkliga ut i superettan.

Det är lustigt med lag. Såg Oskarshamn-Trelleborg förra sommaren och upptäcker att ögonen numera alltid söker sig till Oskarshamn i resultatbörserna.

Meraf Bahta fortsätter slå sina egna rekord. Vid Diamond League-galan i Rabat sprang hon till exempel 5 000 meter på 14.49,45. Det är personbästa och nästan tio sekunder bättre än hennes eget rekord.

Håller tummarna för att Novak Djokovic tar en äkta grand slam i år.

Caroline Wickmark är tillbaka på sportsidorna i Helsingborgs Dagblad. Tack för det.

Beundrar Therese Alshammar för att hon aldrig ger upp, men ibland kan inte ens en tävlingsmänniska som hon rå på tiden och dess gång.

Det är bara i amerikanska marinkåren och maffian man kan skrämma folk till att prestera.

Det är lite mer än en vecka sen, men jag skrattar fortfarande åt Ville Welin som skrev på Twitter:

”Tre Kronor åkte ut mot Kanada, måste dom kvala mot Tingsryd nu?”.

Det verkar bara vara jag som tycker att den tyske hårdrockaren på Liverpools bänk, Jürgen Klopp, är för mycket. Har alltid varit svag för Liverpool men i Europa League-finalen höll jag på Sevilla, som vann, mycket tack vare den elegante, värdige och stilrene tränaren Unai Emery.

Man byter nu konstgräs på Tele2 arena. Hade det inte varit bättre om man la rätt sorts gräs från början?

Skador ingår i en idrottares verklighet, men jag lider ändå med Emma Hawia Svensson som missar både OS och EM i handboll efter ett avslitet korsband.

Både Erkan Zengin och Lasse Eriksson går till hård attack mot Nanne Bergstrand i Dagens Nyheter. Nu kan man säga att det brinner under fötterna på Hammarby-tränaren, långsiktighet har aldrig varit ett honnörsord i fotbollen i Stockholm.

Lite häftigt att Blåvitts Martin Smedberg Dalence ska spela för Bolivia i Copa America.

Manchester Uniteds före detta tränare, Louis van Gaal, är inte vatten värd i klubben längre, men… det var väl nån som anställde honom? Han kom väl inte bara in och tog plats?

Whitey Morgan är den bästa nya countryn jag hört sen… tja, Sam Outlaw.

Jag är så barnslig att jag älskar åskeffekterna på Koh Phangan på Nybrogatan i Stockholm.