Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Mats Olsson

Mats Olsson: Jag är också omåttligt stolt

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

I kväll är det spelarnas tur.

Fram till nu har allting handlat om Pia Sundhage.

Jag har aldrig sett en förbundskapten sälja in ett mästerskap som Pia Sundhage har sålt in EM 2013.

Men det är när Pia Sundhage pratar som man lyssnar.

Det är svårt att inte bli imponerad av hennes pondus, utstrålning och självförtroende.

Pia Sundhage är förbundskaptenen som är större än sitt lag.

Sen jag landat från New York och några veckor har rört mig i Folkhemmet har jag sett Pia Sundhage överallt.

Det har varit en vecka i Almedalen, det har varit allsång både här och där, men Pia Sundhage har dominerat medierna.

Det har varit Pia Sundhage i sportbilagor, Pia Sundhage på kultursidor, Pia Sundhage på scen med gitarr, Pia Sundhage i tidningar, Pia Sundhage i tv, Pia Sundhage i radio, Pia Sundhage på tv-tidningarnas framsidor och Pia Sundhage på förstasidan på en eller annan korsordstidning.

Jag vet ingen annan förbundskapten som sålt sig själv och sin sport inför ett mästerskap som Pia Sundhage.

Hon kom till presskonferens på Gamla Ullevi i Göteborg i går. Hon kom tillsammans med Lotta Schelin, som är Sveriges bästa i sin sport - hon är faktiskt en av världens bästa, och även om Lotta Schelin och i viss mån Kosovare Asllani har synts i många sammanhang säljs det här mästerskapet, detta fotbolls-EM 2013 på Pia Sundhage.

Jag kan ibland skämmas eller bli beklämd över mitt land.

Det är när främlingshatet och inskränktheten slår sina vidriga spikar i nationen.

Men jag kan också bli omåttligt stolt över mitt land.

Ett land där en öppet homosexuell och kommunistisk förbundskapten kan få folkets kärlek är ett bra land.

Låter bäst när hon pratar engelska

Även om spelare som Schelin och Asllani har slagit igenom internationellt finns det ingen spelare i det svenska EM-laget som har haft tillnärmelsevis lika stora och fantastiska framgångar som Pia Sundhage.

Jag har hört och läst hur de svenska spelarna pratar om kaxighet och hur de ska tro på sig själva i detta hemmamästerskap men det känns ändå som papegojsnack jämfört med när Pia Sundhage säger samma saker.

Hon vet.

Hon har varit med.

Hon förstår hur mycket som krävs.

Och det låter nästan bäst när hon pratar engelska: Orden får en annan, mäktigare och tuffare, innebörd då.

I går sa hon att det var ett nöje ("a pleasure") att spela under press, hon sa att det var ett privilegium att göra det och hon sa att "we shall embrace pressure", och det lät som om hon inte enbart lyssnat på Bob Dylan utan dessutom läst Ernest Hemingway i vars machovärld det enda, sanna modet var att visa elegans under stor press.

Så mycket av alla dessa ord är bara ord, de finns bara för gallerierna och för att fylla alla dessa kanaler som ska fyllas.

Som det där om att "njuta av ögonblicket" och "gå ut och ha roligt", som man har hört till leda.

Men jag tror på Pia Sundhage. Hon säger förstås det här för att ingjuta mod i spelarna, men hon menar det, på riktigt.

Det är inget spelat, inget konstlat eller onaturligt.

Pia Sundhage är brutalt ärlig, och läste man Johanna Reimers story om henne i SPORT-Expressen fick man också klart för sig att Pia Sundhage gör som hon vill och "skiter i" om hon trampar nån på tårna.

Det är i den ärligheten man kommer undan med mycket.

Hon kom, som förbundskapten och OS-guldmedaljör, i USA undan med att nobba både George Bush och Barack Obama. Så gör man bara inte i det landet.

Men minnet är lika kort som vägen mellan framgång och fiasko och då kommer man inte undan nånting.

Det är i kväll mot Danmark som det svenska landslaget ska visa att det är värdigt all denna uppmärksamhet, alla förhoppningar och alla krav som ställs både inifrån och utifrån.

Pia Sundhage hade makalösa framgångar med USA:s landslag, men vi ska inte glömma att hon hade världens bästa spelare att jobba med... Abby Wambach, målvakten Hope Solo... inget ont om Schelin eller Asllani men det är och var klasskillnad.

Lika cynisk som Sundhage är ärlig

Och när nu så mycket har handlat om Pia Sundhage är det i kväll det ska handla om spelarna.

Det är bara ibland jag är lika cynisk som Pia Sundhage är ärlig, och jag tror ju inte att vägen fram till en semifinal eller final är krattad för Sverige, det bara verkar så.

Men det är som det är: Matcher är till för att vinnas, även om vi möter beskedliga lag.

Vi som var med på hela den makalösa, sagolika VM-resan i USA 2003 vet hur underbart det är med ett framgångsrikt svenskt landslag.

Inget emot när Pia pratar svenska

Laget som Marika Domanski Lyfors coachade i det mästerskapet känns som ett bättre lag, men man kan aldrig jämföra på det viset: Alla matcher är olika, varje ny turnering innebär nya utmaningar, en annan typ av motståndare och andra situationer och - jag har inget emot när Pia Sundhage pratar svenska heller, slår det mig.

Frågan gällde nåt mycket större än bara vårt hemma-EM, den handlade om damfotbollens framtid, men det lät bra när Pia Sundhage lutade sig fram och sa:

- Vi är bara i början på nånting.

Jag hoppas verkligen det.