Mats Olsson
Det har aldrig funnits nån logik i Jerringpriset.
Det var en gång när Magdalena Forsberg åkte skidor och sköt utan att nå de olympiska framgångar hon längtade efter, men det fanns ingen hejd på kärleken som strömmade till henne från svenska folket.
Den urgamla svenska traditionen av att "... det var roligt att komma fram" har alltid varit svår att ta död på.
Jag jämför inte Lisa Nordén med Magdalena Forsberg, men... i och för sig: Båda utövade och utövar en sport som väldigt få kände till innan "Magda" blev "Magda" och varje svensk blev expert på skidskytte och innan Lisa Nordéns nio tusendelar från ett OS-guld i London i somras fick alla att prata triatlon.
Ingen röstar på Zlatan Ibrahimovic eftersom alla tror att Zlatan Ibrahimovic kommer att vinna i alla fall.
Men, som sagt: Man måste blunda för att Den Långe finns för att riktigt kunna omsluta och ta till sig Lisa Nordéns Jerringpris.
Sen är det en helt annan sak att Lisa Nordén är lätt att älska.
Givet att Sverige älskar en sån tös
Det krävs betydligt mer än sportsliga framgångar för att få folkets kärlek, och det stod ganska tidigt väldigt klart att i Lisa Nordén hade triatlon en ambassadör och ett affischnamn som ingen hade kunnat drömma om.
Visst: De nio tusendelarna som skilde mellan Lisa Nordén och schweiziskan Nicola Spirig (just det, vart tog hon vägen, så stor är den sporten!) var en sak.
Visst: Dramatiken med skadorna, inflammationerna, de jävliga knäna och skoskavet var ytterligare en annan.
Men: Det var när Lisa Nordén ställde sig framför tv-kamerorna och rakt genom rutan gick hem till folk, satte sig i en soffa och började prata som hon blev en värdig Jerringprisvinnare.
Naturlig, chosefri, öppen och glad för sina framgångar - det är givet att Sverige älskar en sån tös.
Och när jag i inledningen skrev att det bara kunde sluta på ett sätt var det en lätt överdrift.
Ridsport är en folkrörelse
När sanningens Jerring närmade sig var Den Långe distanserad och det handlade om Lisa Nordén och hästmänniskan Sara Algotsson Ostholt.
Precis som man inte ska jämföra äpplen och päron ska man inte jämföra olika människor, framför allt inte med Zlatan Ibrahimovic, men Algotsson Ostholt har inte den genuint folkliga framtoningen som Nordén har.
Man pratade om en hästkupp, och där jag satt några våningar upp i Spanish Harlem i New York och tittade på SVT Play var jag för några sekunder övertygad om att den massiva svenska häströrelsen hade lagt en miljon på telefonröster.
Jag har på Twitter förstått att folkhemmet just nu består av många kränkta män.
Men ridsport är en folkrörelse som vi män ofta glömmer eftersom den dyrkas och utövas av unga kvinnor.
Och röstkupper är inget nytt: Per Gessle berättade häromveckan hur Gyllene Tider åkte landet runt och skickade vykort från så många ställen som möjligt för att ta sig in på och hamna överst på den tidens topplista.
När nu reglerna är som de är får man tugga i sig dem.
Motivation gäller även galor
Och jag erkänner villigt att jag inte tog ett andetag när Sara Algotsson Ostholt och Vega skulle rida felfritt, det var så spännande att jag stod upp och skrek "Nej!" när detta ekipage rev en bom på sista hindret.
Häst-Sverige samlade in pengar till hästen Mrs Medicott och Sara Algotsson Ostholt.
Lisa Nordén tog ett VM-guld efter OS.
Jag är så primitiv att jag tycker det är större, och mer idrott, när man springer slut på sig själv än när man låter hästen göra det.
Zlatan Ibrahimovic var i Sverige och jagade i helgen, i går var han tillbaka i Paris och PSG.
Han är inte den förste som har nobbat en gala.
Anja Pärson kunde aldrig eller sällan delta eftersom galan ligger mitt i den alpina säsongen, och det skulle kosta för mycket i kraft och tid för att vara på plats.
Den Långe kan säkert få PSG att flyga honom vart han vill, men det är också så att galornas nyhetsbehag minskar med åren. Han man vunnit allt eller det mesta är man inte lika motiverad att infinna sig som om man aldrig vunnit.
Jag ångrar mig för all tid
Det var bara att titta på Lisa Nordén i går, titta och njuta av hennes helt oförställda glädje, de glittrande ögonen och det breda leendet, när hon klev upp på scenen och tog emot det ena priset efter det andra.
Hon sa att hon hade skaffat lägenhet i Stockholm nu, och att utmärkelserna var bra att möblera med.
Jag tror inte att Zlatan Ibrahimovic har de problemen. Men... vi skulle ju inte jämföra nånting med nånting just nu.
Jag var med när Sara Algotsson Ostholt red under OS, men när Lisa Nordén missade guldet med nio tusendelar satt jag i en simhall för att skaka liv i svensk simning.
SPORT-Expressens Nicolinn Nilsson försökte ihärdigt få med mig till Hyde Park och Lisa Nordéns målgång.
Jag kommer alltid att ångra att jag inte följde med.