Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Olsson

"Jag glömmer aldrig Mikaels fina ord"

"Men minnesbilden är ett snällt leende, en guldmedalj i band runt en hals och ett par öron som på sitt sätt bevisade vilken stor brottare Mikael Ljungberg var", skriver Expressens Mats Olsson efter beskedet om brottaren Mikael Ljungbergs död.
Fysisk styrka behöver inte betyda att man är en gigant inombords.
Att man i själ och tanke är lika stark som man ser ut.
Det är inte alls självklart.
Men Mikael Ljungberg var en stark brottare och en stark person.
Men å andra sidan: vem har sagt att livet är lätt att förklara?
Mikael Ljungberg var både mjuk och stilfull i en brottningsvärld som ofta domineras av väldiga hulkar eller små och vasst elaka lättviktare. Ingen kan säga att svensk brottning varit speciellt stilfull, den liknar därvidlag, på många sätt, svensk hockey.
  • Svensk brottning har varit stormar, bråk, konflikter och en del rättsfall.
  • Mikael Ljungberg stod över det som vi annars förknippar med brottning.
  • Ingen kan säga att brottning är på topp fem-listan över Sveriges mest populära sporter, det är inte så att barn väljer bort boll, häst, puck eller speedwaycykel för att gå ut på en matta och kasta folk i den.

    Värdigheten gick utanpå det mesta

    Det hindrar ju inte att svensk brottning varit folkkär genom åren. Den har varit väldigt framgångsrik och framgång är grogrunden för all popularitet. Säg vad ni vill om Pelle Svensson. Thomas Johansson – och hans eviga kamp mot Alexander Karelin. Frank Andersson. Det har alltid hänt mycket i svensk brottning.
  • Men Mikael Ljungberg hade en mjukhet och stilfullhet – kalla det gärna värdighet – som gick utanpå det mesta.
  • Få svenskar har varit så framgångsrika i sin sport som Mikael Ljungberg. Han vann EM-guld och VM-guld och till slut också ett OS-guld i Sydney 2000. Men för en tänkare – eller ännu värre: en grubblare – är inte den typen av framgångar nog för att skapa ett starkt självförtroende. Jag hade ingen aning om Mikael Ljungbergs ohälsa. Jag var tvärtom övertygad om att Mikael Ljungberg var lika stark inombords som utombords. Det krävdes en stark personlig övertygelse och ett väldigt civilkurage att, som Mikael Ljungberg, inte bara delta i utan dessutom initiera och gå ut och vara talesman för kampen mot både doping, våld och rasism. Men jag köper vad Martin Lidberg sa i Expressen: – (Han var) också en ganska otrygg människa i sig själv, en enstöring. Han behövde trygghet runt omkring sig och tydde sig till väldigt få personer.

    Hur tänkte brottningsförbundet?

    Det var som det kan vara på Manhattan, en varm kväll som mer lovar en gryende vår och kanske sommar än en väntande höst och vinter, och jag satt vid bardisken på Jones på Tragedi. På Öis-gården i Göteborg vajade flaggan på halv stång i går när beskedet kom om Mikael Ljungbergs tragiska död. Great Jones Street när jag fick beskedet om Mikael Ljungbergs död och det kom många tankar – bestörta och helt ologiska men den första var ändå:
  • Hur kunde brottningsförbundet utse Mikael Ljungberg till ny sportchef?
  • Det hände mycket i Mikael Ljungbergs liv som kanske eller kanske inte triggade hans sjukdom och det hette till och med att kritiken mot honom som blivande sportchef i brottningsförbundet var en bidragande orsak till hans ökade depression. Visste inte brottningsförbundet hur han var som person, hur han resonerade, hur han reagerade?
  • En sportchef i svenska brottningsförbundet måste ha en hud av läder och ett sinne av betong.
  • Modern internationell brottning är inte så lätt att förstå. Där den som fick motståndaren på rygg förr var en given vinnare är det numera en blandning av domarresonemang och ren och skär korruption som avgöra var medaljerna hamnar. Mikael Ljungberg visste det och när jag pratade med honom sista gången förklarade han tålmodigt varför Ara Abrahamian dömts bort i guldmatchen i OS i Aten i somras. Jag kan inte säga att jag begriper riktigt varför men Mikael Ljungberg visste.

    En vardagsfilosof

  • På samma sätt – med ett lakoniskt lugn – tog han sina framgångar.
  • Det handlade om att göra sitt bästa och sen var det bara att vänta.
  • Rättvist eller orättvist, det var inte så mycket att orda om, det var som det var.
  • Jag var med när Mikael Ljungberg uppnådde sina drömmar, när han kämpade sig till sina framgångar och han sa ofta att han inte var så bra på att prata, att han inte hade nåt att säga eller att han inte kunde klä känslor i ord. Men i en tid när prat och resonemang är detsamma som gapighet var Mikael Ljungberg en vardagsfilosof.

    Jag minns det snälla leendet

    Vi satt, efter OS-guldet i Sydney, i ett litet rum med stark luftkonditionering. Mikael Ljungberg satt vid ett skrivbord och guldmedaljen låg framför honom. Han hade en stor blombukett i sin väldiga vänstra hand och det låg en oöppnad flaska champagne på golvet bredvid honom. Han sa då: – Den stora skillnaden mellan förr och nu är att jag är lugnare och mer stabil, jag är mer avslappnad...i livet och i brottningen, jag har kommit fram till att det finns två lägen, antingen vinner man eller så förlorar man men livet går vidare ändå. Det var väldigt bra sagt och jag har aldrig glömt det och kommer aldrig att glömma det. Men Mikael Ljungberg hade fel den gången. Hans liv gick inte vidare. Mikael Ljungbergs liv slutade på en psykavdelning på Mölndals sjukhus.
  • Men minnesbilden är ett snällt leende, en guldmedalj i band runt en hals och ett par öron som på sitt sätt bevisade vilken stor brottare Mikael Ljungberg var.
  • Logga in för att följa

    Det är gratis och går snabbt!