Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Olsson

Är det största löftet sedan Patrik Sjöberg

Armand Duplantis. Foto: Helén Rasmusen
Patrik Sjöberg under OS i Barcelona. Foto: JENS ASSUR
Armand Duplantis, svenskt medaljhopp på EM i Berlin. Foto: MAJA SUSLIN/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jag vet vad Ulf Lundell ska göra i veckan.

Ledtråd: i morgon börjar friidrotts-EM.

Det var när jag plöjde Ulf Lundells senaste bok, ”Vardagar”, som jag påmindes om hur idrottsintresserad och –kunnig han är.

Hela boken är väldigt bra och underhållande och det gäller också det han med stor glädje skrev framför tv-n om friidrotts-VM i London i fjol.

■■ Vi försökte faktiskt få Ulf Lundell att skriva sport i Expressen.

Jag minns inte vilken regim det var, men jag tror det var när Joachim Berner var chefredaktör som vi på sportredaktionen hade en sida i veckan där en utomstående ombads skriva.

Eftersom jag läst allt som Ulf Lundell skrivit kom jag ihåg att han mycket engagerat och välformulerat brukade skriva om VM, EM, OS, fotbollslandskamper och Champions League och jag föreslog honom.

■■ Det gick inte så bra, Lundell svarade aldrig.

Men jag gick en dag förbi Riche på Birger Jarlsgatan i Stockholm och såg honom äta lunch. Jag gjorde det mest förbjudna: jag gick in, avbröt hans samtal med en kvinna och berättade om vad jag och sportredaktionen ville.

Han lyssnade, fick mitt och sportchefens mobilnummer och han lovade höra av sig.

■■ Lundell hörde aldrig av sig, det var tråkigt.

Men i ”Vardagar” nämner han en artikel han skulle skriva för Aftonbladets kultursida och hur många gånger han rev upp igenklistrade och frankerade kuvert innan han var nöjd, om han nu nånsin blev det.

Man ska inte glömma att Ulf Lundell skriver på papper på gammal skrivmaskin och skickar manus med post.

Han gjorde för många år sen en POP-sida åt mig och hade slagit så hårt på tangenterna att varje o, e och a inte var en bokstav utan ett hål.

■■ Det om det, jag skulle fortfarande läsa Lundell om sport.

Fördelen med att ha varit med ett tag är att man kastas mellan hopp och förtvivlan i idrottens värld, man tror sig se slutet på en epok bara för att uppleva en ny och – och detta älskar jag mest: man får ständigt se och uppleva unga, tonåriga talanger som gör det man aldrig trott dem om eftersom ingen sagt åt dem att det är omöjligt.

Jag var med i OS i Aten 2004.

■■ Det var där svensk friidrott nådde sin topp.

Vi jublade hem artiklar och bilder eftersom Christian Olsson, Stefan Holm och Carolina Klüft tog guld.

De tog guld!

I ett OS!

Tre svenskar!

Då hade jag upplevt en miserabel vandring i dödsskuggans dal med svensk friidrott, en tid när det enbart var Patrik Sjöberg som vann, slog rekord och skapade rubriker.

Jag tror jag skrev i Expressen och sa i tv att så här bra som 2004 blir aldrig svensk friidrott igen.

■■ Jag älskar att ha fel.

Svensk friidrott går mot en ny storhetstid och det kommande europamästerskapet blir ett stort internationellt genombrott för några eller ett par av svenskarna.

Ta en ung man som Armand Duplantis.

Bara namnet.

Bara namnet Armand Duplantis fick mig intresserad av denne 18-årige stavhoppare.

Att han dessutom är född i Lafayette i Louisiana gjorde mig inte mindre intresserad. Jag gillar Louisiana, och Lafayette var och är ett hem för många musiker; jag såg förresten Los Lobos där för några år sen.

Duplantis har en amerikansk pappa och en svensk mamma. Han talar stapplande svenska, men tävlar med stolthet för Sverige och har lovat lära sig språket.

■■ Armand Duplantis är det största svenska friidrottslöftet sen… sen… Patrik Sjöberg.

100 meter är själva ostronpärlan i varje friidrottsmästerskap, men jag kom, mycket tack vare en gammal suverän som Sergej Bubka, att lockas och fascineras av stavhopp.

Det finns nåt i taktiken, det psykologiska spelet, chansningarna och det faktum att en människa häver sig fem meter upp i luften och faller till marken som ett fladdrande löv som griper tag i en.

Det är ett långskott, men jag tror Armand Duplantis tar medalj. Det är skillnad mellan ett internationellt mästerskap och finnkamp, SM eller Diamond League-galor. Duplantis har visserligen slagit världsmästaren Sam Kendricks, men tävlar i Berlin nästa vecka mot suveräne fransmannen Renaud Lavillenie, men Duplantis har hittills visat sig orädd och verkar ha en nerv av stål.

■■ På tal om stål.

Diskuskastaren Daniel Ståhl tar medalj.

Det är idiotiskt att utfästa den sortens löften, men Daniel Ståhl är i osviklig form och hans jättekast på 69,11 i Karlstad förra helgen bör vara en stadig grogrund för hans medverkan i EM.

Angelica Bengtsson är en evig favorit och kanske kan Andreas Kramer överraska på 800 meter. Men jag håller på Duplantis och Ståhl.

■■ För övrigt bör Ulf Lundell börja blogga igen. En man som han behövs i dessa nassefierade tider.

 

VECKANS

...”AMERIKAN”

Ray Davies

Ray Davies och Kinks lärde mig på 60-talet det mesta om England och engelsk politik. På gamla dar skriver Davies om hur han som barn i England fascinerades av USA. Nu finns ”Our country” som är del 2 av hans ”Americana”. Han kompas av Jayhawks och allting är mycket bra. 

 

...LÖFTE

Linn Grant

Inte för att jag följer golf, men jag tycker alltid det är roligt med unga löften. Linn Grant, 19, från Viken i nordvästra Skåne kvalade in till både British och US Open och det har gett eko i golfvärlden. Sverige har tydligen en ny, ung generation där också. Frida Kinhult, 18, är också framgångsrik.

 

...ÄNTLIGEN

Henrik Rydström

Redan när jag träffade Henrik Rydström första gången var jag övertygad om att han en gång skulle träna Kalmar FF. Det tog sin tid, och det krävdes en sjukskrivning för Nanne Bergstrand, men nu är Henrik KFF-tränare tillsammans med Jens Nilsson. Detta ska bli spännande att följa.

 

...HURRA

Andreas Granqvist

Eftersom Andreas Granqvist nu är ”Granen” med hela befolkningen stod nationen upp och jublade när han kungjorde att han fortsätter i landslaget. Det blir säkert bra, men... det är svårt att upprepa succér, han är ingen yngling längre och man kan inte garantera att HIF går upp i allsvenskan. 

 

TILL SIST...

NEJ, DET FINNS INGA LÄTTA LAG

Efter segern...förlåt: efter 1-1 mot Cluj i tisdags är Malmö FF vidare i Champions League-kvalet och får nu möta Vidi från Ungern. Vidi hette förr Videoton , slog överraskande Ludgorets från Bulgarien och beskrivs som ett förhållandevis lätt motstånd. Det finns däremot inga lätta motståndare längre (om man inte räknar Häcken mot Leipzig) och MFF måste än en gång och för alltid upp till och över sin högstanivå för att vidare mot framgångaran, det internationella rampljuset och de ofattbara miljonerna. 

■■ Håkan Pettersson med bärlik: Cecilia Ingman, TV-sporten=Angelica Bengtsson, stavhopp.

■■ Det bästa ni kan se på bio just nu är en libanesisk film som heter ”Förolämpningen”.

 

ROSENBERG BLIR MER ARROGANT

■■ Det är förresten som som Markus Rosenberg blir ännu mer arrogant, malmöitiskt kagig och läckert odräglig när han spelar på internationell klubbnivå. Det är härligt at se.

■■ The Dean Martin Experience spelar i kväll och nästa söndag på Lindgården i Visby. Missa inte detta om ni är på plats, strålande musiker i häftigt Dean Martin-upplägg.

■■ Charlotte Kalla fick beröm för sitt moraliska ställnignstagande att inte göra reklam för spelbolag. Men moralen tillåter henne tydligen att träna med Therese Johaug, som varit avstängd för doping. 

■■...Men när jag ser att Greg Hancock, 48, fortfarande släpar vänsterben som få andra tänker jag också på speedwaysportens framtid, bristen på generationsväxling och svårigheten att överleva.

■■ Man ska inte glömma att Jürgen Klopp är hårdrockare, det förklarar en del. 

■■ Fattar inte var José Mourinho håller på med i Manchester United just nu.

■■ Underbart att Ivo Pekalski, efter en tid i Oxford, är tillbaka i Halmstads BK och direkt slog passningen till Kosuke Kinoshitas 2-1-mål mot Degerfors. Måtte Pekalskis tid som skadornas olycksfågel vara över nu. 

■■ Erik Krång med bärlikextra. Egzon Binaku, Malmö FF=Eric Saade, sångare.

 

KUL ATT TFF VÄGRADE VATTNA

■■ Håller med Patrick Ekwall i vår podcast ”Pådden”: det är är kul när bottenlagen försöker jäklas med topplagen. Detta sen Trelleborg inte vattnade Vångavallen inför matchen mot Hammarby i måndags. Inte för att det hjälpte, Hammarby vann med 3-1, men ändå.

■■ Swansea blir ett svensklag i Championship med Martin Olsson, Kristoffer Nordfelt och Joel Asoro. Jo, jag vet att Graham Potter är engelsman, men efter åren i Östersund räknas han officiellt som halvsvensk. 

■■ Väldigt roligt med Robin Olsen i Roma.

■■ På tal om Trelleborg: jag tror laget legat högre i tabellen om inte anfallaren Salif Camara Jönsson skadats före säsongen.

■■ Både Damjan Djokovics cykelspark och Arnor Traustassons 25-meterskanon var ju väldigt snygga när Cluj och Malmö FF spelade 1-1 i onsdags.

 

DU FÖRVÅNAR MIG INTE, GW

■■ Varför är jag inte förvånad över att just GW visste att stölden av kronorna var ett beställningsjobb.

■■ Dyraste biljetterna till Arsenal-Lazio på Friends i går: 2896 kronor. Ja, jösses. Pengar snackar, om man säger.

■■ Herregud: är det redan dags att tippa SHL?