Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mats Olsson

Är dags att lägga av nu, Alexander

Alexander Gustafsson. Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Foto: KYUSUNG GONG / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: KYUSUNG GONG / AP TT NYHETSBYRÅN

Det vilar en förbannelse över Alexander Gustafsson.

Han har varit så nära, nära, nära så många gånger nu, men står aldrig som segrare i de riktigt stora matcherna.

Jon ”Bones” Jones vann hur lätt som helst matchen i Los Angeles i morse svensk tid och Gustafsson måste tänka över sin framtid och sitt liv.

Jag är en stor beundrare av Gustafsson, men vägen tillbaka till en ny stormatch är för lång och hård.

Det är dags att lägga av nu.

Som vi hade hoppats på revansch.

Som vi hade hoppats att Alexander Gustafsson skulle vinna returmötet mot Jones och få revansch för den knappa förlusten för fem år sen, om han nu förlorade, vi var många som tyckte att Alex vann den gången.

Som vi hade hoppats att Alexander Gustafsson skulle visa att det inte lönar sig att dopa sig.

Som vi hade hoppats att han genom en seger skulle skapa nån sorts rättvisa för de svenska fans som satt med fiollådor till ansikten när hela galan flyttades från Las Vegas till Los Angeles över en natt.

Det blev ingen revansch eller rättvisa.

Efter fler skandaler än en normal idrottare ska kunna överleva är Jon ”Bones” Jones tillbaka som mästare i lätt tungvikt.

Det har handlat om narkotika, om smitning från bilolycka och det har handlat om den förbannade dopingen.

Dana White, som är UFC-kung, sa för nåt år sen att Jones inte hörde hemma i en oktagon i UFC:s regi.

Men Jon ”Bones” Jones är en personlighet.

Jon ”Bones” Jones säljer biljetter… fast det är strunt samma: Jon ”Bones” Jones säljer pay-per-view-abonnemang över hela världen.

Jag var på den legendariska och mytomspunna matchen mellan Jones och Gustafsson i Toronto 2013 där de två kämparna slog varandra sönder och samman bara för att enas i en kram på sjukhuset där båda hamnade.

Det var en match som fick UFC – och Alexander Gustafsson – att bli känt hos en stor publik och den har kallats världens bästa fajt.

Men det tog fem år för en returmatch.

Det blir inte fler.

 

LÄS MER: Alexander Gustafssons besked om framtiden.

Jones  fälld för doping tre gånger

Där Alexander Gustafsson i morse gjorde en blek figur trädde Jon ”Bones” Jones in i Forum i Los Angeles som om han ägde arenan, som om han ägde Los Angeles, Kalifornien, ja hela, jävla världen.

Han hade varit borta i ett och ett halvt år och att matchen flyttades från Las Vegas till Los Angeles över en natt beror på att man vid ett dopingprov hittade spår av doping som var lika små som vissa av djuren i en Olle Adolphson-visa, så små att de inte syns, men finns ändå. Boxningskommissionen i Las Vegas ville inte släppa upp Jones i till match förrän man tagit ett nytt prov, men det hade man inga problem med i Los Angeles.

Jones har fällts tre gånger för doping, men välkomnades ändå som en hjälte i oktagonen.

Och ja, nä: mannen kan vara charmig, öppen och social – och är en förbannat bra fajter.

Där Gustafsson fick in några slag som träffade hårt, men inte skakade Jones, utmärkte svensken sig mest genom att vid ett tillfälle köra fingrarna i Jones vänstra öga.

Jones höll Gustafsson ifrån sig och med en spark på vänster ben och några knän mot kroppen var det bara naturligt att han fick Gustafsson i golvet i tredje ronden. Gustafsson fick försvarslös ta emot några otäcka slag mot huvudet innan domaren Mike Beltran bröt matchen och förklarade Jones vinnare på knock.

Jaha, liksom.

Pengar snackar

UFC är förmodligen lika mycket eller mer show och brutal underhållning än sport och frågor om hur länge en person kan ha nytta av doping viftas bort. När reportern Isabelle Kostic på en presskonferens frågade varför Jones fick fajtas när andra stoppats blev Jones förbannad och Kostic fråntagen mikrofonen.

I Toronto för fem år var Jones poängseger kontroversiell.

I morse var det inget snack.

Det vi kan prata om är hur rätt eller fel det var att flytta matchen och låta Jones fajtas.

Det var förstås fel.

Men… pengar snackar.

Vi hade ytterligare en svensk på galan i Los Angeles.

Ilir Latifi, ”Lyftkranen från Rosengård”, förlorade på poäng mot amerikanen Corey Anderson. Latifi tog första ronden, men sen var det inget snack.

Största sensationen var Amanda Nunes seger över den oövervinneliga Chris Cyborg. Nunes vann på knock. Det tog bara 51 sekunder.

Och vi kan snacka oss blå i ansiktet om den här typen av våldsamma spektakel, men… de har en lockelse och tjusning som är svår att stå emot.

Jag kan fortfarande sakna resorna till Las Vegas när Mike Tyson höll på. Den här typen av evenemang drar både Hollywood-kändisar, rockmusiker, rappare och gangsters och det finns en elektricitet i luften som man inte hittar nån annanstans.

Konferencieren Mike Buffers smoking, till exempel.

Eller bäst, häftigast, märkligast av allt: domaren i Gustafssons match, Mike Beltran, hade halvmeterlånga mustaschflätor.

Alexander Gustafsson har varit tuff i kommentarerna kring Jones doping, men efter matchen kramade de om varandra och till och med skrattade.

Sen tackade Jones Gud och sa:

- Utan Gud hade jag inte varit nånting.

Herre signe du och råde, liksom.

 

LÄS MER: Här kvinnorna som räddade "The Mauler" 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!