Mathias Lühr

Mathias Lühr: Özcan är värd den här chansen

Özcan Melkemichel.
Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN
Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN
Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN

Özcan Melkemichel är värd den här chansen.

Hur det kommer gå?

Det vet ingen.

Men jag kan redan nu slå fast att det aldrig kommer att bli tråkigt att följa Djurgårdens IF under 2017.

Hur ofta har man sagt om tränare som gjort små underverk med små resurser:

- Man skulle vilja se vad hen kan göra i en större klubb!

Nu får vi se.

Özcan Melkemichel är en av landets mest karismatiska fotbollsledare, han "skitit på svensk fotboll" i direktsänd tv och han har slagit sönder sin egen hand under ett brandtal i omklädningsrummet.

För mig är Özcan väldigt mycket show business.

Ett vänligt leende, och ett garv.

Framför allt är han en skicklig tränare.

Men det var som om vi (i alla fall jag) var tvungna att bli påminda om det under 2016.

Att den galna färden till allsvenskan med Syrianska inte räckte, att det inte var riktigt på allvar.

Att lindansaråren i samma klubb, där en budgettrupp aldrig sattes förrän till första våravsparken och ett nytt kontrakt sällan säkrades förrän i sista höstmatchen, inte riktigt räckte som bevis.

Då tog Özcan Melkemichel över ett fullständigt anonymt Athletic FC säsongen 2014 och körde samma väg genom seriesystemet, mot samma slutmål.

Allsvenskan.

Därför är det svårt att ha synpunkter på Djurgårdens val av den tränare som presenteras på en presskonferens under torsdagen, Özcan Melkemichel har gjort sig förtjänt av den här chansen.

Om han tar den?

Det är en helt annan sak.

Få som kan slå Djurgårdens ekonomi

Men förutsättningarna finns där.

Jag har vid flera tillfällen sänt mina hyllningar till det jobb som vd Henrik Berggren och sportchefen Bosse Andersson på relativt kort tid uträttat i Djurgården.

Hur man snålat, värvat billigt men smart, ständigt sanerat ekonomi, men samtidigt utvecklat talang, sålt densamma - och nu kan skörda det man sått.

Det sportsliga resultatet 2016 var inte tillräckligt bra.

Men Djurgårdens ekonomi i dag är det få allsvenska lag (Malmö FF så klart, och Häcken definitivt) som kan slå, vilket ger klubben förutsättningar inför 2017 som det var länge sen man såg.

Visst, laget behöver förstärkas, förmodligen i alla lagdelar utom Andreas Isakssons, för att göra en push mot toppen av tabellen nästa säsong.

Men räkna med att Bosse Andersson med en fetare plånbok kommer att spetsa den befintliga truppen och på så sätt försöka göra jobbet "enklare" för den nye tränaren.

Dessutom kan Djurgården i bästa fall ha knärehabiliterande duon Kerim Mrabti och Haris Radetinac (känns ändå tveksam) tillbaka på var sin mittfältskant.

Klart är, Özcan Melkemichel har trollat med betydligt tamare manskap under karriären.

"Tjena, snögubbar!"

Till sist:

Min favorithistoria med Özcan Melkemichel säger en del om tränaren som till nästa säsong tar över Djurgården.

Det var allsvensk premiär på Södertälje Fotbollsarena, den 1 april 2012.

Den redan uträknade nykomlingen Syrianska mot tungt värvande guldkandidaten Real Göteborg.

Och ett tungt snöfall över Södertälje med omnejd.

När mina kolleger Mats Olsson och Daniel Kristoffersson en halvtimme innan den historiska avsparken närmar sig entrén så ser de Melkemichel lugnt stå och luta sig mot väggen, rökandes på en cigarett.

Tränaren skiner upp när han får syn på Expressen-duon, och hälsar:

- Tjena, snögubbar!

- Men, undrar Olsson, ska du inte vara i omklädningsrummet och förbereda laget?

- Allt är klart, svarade Melkemichel och fortsatte lugnt att röka på sin cigarett.

Han hade inte fel.

För så där två timmar senare hade hans Syrianska chockat både IFK Göteborg och resten allsvenskan med en 2-1-seger.