Mathias Lühr
Kalle Holmberg stod i klacken och firade.
Nordin Gerzics leende var värt minst ett Europa League-kval.
Jag vet inte om Örebro SK överraskade sig själva med den extremt disciplinerade och effektiva 2-0-segern över Elfsborg på Behrn arena i går.
Det såg lite så ut.
Lyckan var total efter slutsignalen.
Och kanske en smula oproportionerlig.
Så tagga ner lite, Gerzic & Co.
Missförstå mig rätt nu, ett avancemang till en final i "den nya och på riktigt"-Svenska cupen är stort. Att äntligen känna dofterna av Europa.
Wow, liksom!
Men om Örebro SK fortsätter att leverera insatser av den här kalibern så kommer firandet i staden snart att trötta ut både spelare, ledare och publik.
De kommer vara utmattade innan april är över.
Så bra ser tränaren Alexander Axéns lagbygge nämligen ut just nu.
Ja, när vi samlar ihop lite snabbfakta så kan vi konstatera att ÖSK avfärdat de regerande mästarna Malmö FF (borta) och tungviktaren Elfsborg (hemma) i de två senaste cupmatcherna utan att släppa in en enda boll.
Jag är övertygad om att IFK Göteborgs tränare Jörgen Lennartsson nu ber till högre makter för att finalen ska lottas till Gamla Ullevi.
Näe, det var ingen ensidig semifinal den här söndagseftermiddagen.
Elfborg har ett bra lag 2015. Ett lag för den allsvenska toppstriden och ett lag som fortfarande kan nå Europa om nu bara "Blåvitt" vinner finalen.
Långa stunder tryckte också Borås-laget tillbaka Örebro med snyggt passningsspel och en annars fantasifull offensiv.
Längst bak styrde Anders Svensson från sin mittbacksposition, slog precisa crossbollar som ingen av de uttagna EM-kvalmittbackarna kan leverera.
Men det var uddlöst i offensivt straffområde. Och när de stora chanserna dök upp - som för Victor Claesson i den andra halvleken vid ställningen 1-0 - så var avsluten för veka.
Eller så stod Oscar Jansson i vägen.
ÖSK-keepern är en personlig favorit. En målvakt som sprider trygghet i det egna försvaret, verkar ha kontroll på sina backar och mot Elfsborg så behövde han därför inte briljera på mållinjen.
Så jobbar de bästa målisarna.
Så lite som möjligt, alltså.
Det jag tycker mest om med dagens Örebro är dock karaktären.
Det var en tuff match mot Elfsborg, ofta välspelad men emellanåt frän och heta känslor var ofta nära att koka över.
ÖSK vek inte ner sig i en enda närkamp.
Och laget verkar sannerligen ha förmågan att agera hjärtstartare åt storklubbsspelare som ratats.
Jag menar, en spelare som Daniel Gustavsson vågade aldrig konsekvent spela ut i AIK.
Nu äger han plötsligt ett galet självförtroende.
1-0-målet i den trettonde minuten kom efter en retur på Robert Åhman Perssons närskott, då Gustavssons vänsterkanon exploderade uppe i Kevin Stuhr Ellegaards kryss.
Den fysiske Åhman Persson, även han ratad i AIK, är för övrigt ÖSK-lagkapten i dag och ett fantastiskt komplement till Blåvitt-oönskade Nordin Gerzic på det centrala mittfältet. Gerzic har för övrigt lite seriefigur över sig. Clark Kent i IFK Göteborg och Stålmannen i ÖSK.
Skillnaden i prestationerna i de båda städerna är lika obegripliga som häpnadsväckande.
2-0-smällde Kalle Holmberg ostört in efter ett läckert anfall i den 73:e minuten, och det kom i ett känsligt läge då man återigen var hårt pressade av Elfsborg.
Det var också knocken.
Och samme Holmberg kunde redan då börja sjunga upp för en gedigen insats i klacken efter matchen.
---
Bara 1 851 åskådare på Behrn arena?
Kom igen, Örebro!
Den här semifinalen var värd mycket mer än så.
---
Fattar att förbundets finallottning får kritik av de inblandade.
Hemmaplan är ju en ruggig favör i en sådan stor och - inte minst - viktig match.
Å andra sidan, som Lars Lagerbäck säger: "Vad är det i livet som är rättvist?".
Bara att tugga i sig alltså.
Och att spela en final på ett halvöde Friends arena känns ju inte som den sexigaste avslutningen på en cup som bara växer i styrka och prestige.
Här måste man tänka till ordentligt till nästa år.