Mathias Lühr
Man kan kanske påstå att Disciplinnämnden fattade rätt beslut enligt det underlag som då fanns att ta del av den 25:e augusti.
En avbruten match i den 88:e minuten vid ställningen 1-1 blev då hastigt och inte alls särskilt lustigt 0-3.
Alltså, Jönköpings Södra noll, Östersunds FK tre.
Allt på grund av en attackerande 17-årig åskådare som fick för sig att ge sig på ÖFK-målvakten Aly Keita. ja, ni kan historien vid det här laget.
Men jag tycker beslutet var skräp då, och jag tycker det är skräp i dag.
I bland måste man nämligen lägga bort papper, paragrafer och all annan byråkrati och i stället lyfta blickarna från bordet för någon sekund.
Visa bollkänsla, som det heter.
Titta på varandra och fundera:
Vad är sunt förnuft här?
Vad är egentligen bäst för svensk fotboll?
Då skulle nog Disciplinnämndens nio ledamöter gemensamt kunnat komma fram till att det i n t e är att lämna över resultatmakten i matcherna till "supportrar" som inte känner av några moraliska gränser, eller knäppskallar i stort. Och därmed även bjuda in andra galningar i framtiden till liknande vansinnesdåd.
Men 1-1-resultatet - som nu Besvärsnämnden lyckligtvis korrigerat det tillbaka till - skulle ju ha "klubbats" igenom långt tidigare.
Nämligen den femtonde augusti på Stadsparksvallen i Jönköping.
När mötet mellan Jönköpings Södra och Östersunds FK skulle ha spelats klart.
***
Jag kan inte säga att jag är imponerad över Östersunds FK:s deltagande i den här olyckliga härvan, även om ordförande Daniel Kindberg i sak har rätt då han rasar över riksombudet Artur Ogelids ovilja att ta upp bristerna i J-Södras ansvar för säkerheten under evenemanget.
Men för mig är det obegripligt att med näbbar och klor slåss för en trepoängare som man samtidigt vet på längre sikt kan vara skadlig för svensk fotboll.
Att vara sig själv närmast, trots att den redan insamlade poängskörden gott och väl ser ut att räcka till nytt kontrakt samtidigt som eventuella Europaplatser aldrig varit nära.
Osnyggt.
Vi har sett mer nobla uppgörelser i allsvenskan, som jag säger så.
Vi har till exempel upplevt ett sunt förfarande i en långt värre kristid, nämligen vid den tragiska dödsmisshandeln i Helsingborg 2014 då matchen mellan HIF och Djurgårdens IF på Olympia avbröts i den 41:a minuten vid ställningen 1-1.
Det fick stanna där.
Ett-ett. Delad poäng.
Det fanns en ömsesidig respekt, och det fanns inga krav på omspel eller skrivbordssegrar.
Det var två parter som agerade med förnuft, respekt och känsla.
Helsingborgs IF gör detsamma i dag, hyllar Besvärsnämndens beslut trots att det kan betyda att klubben åker ur allsvenskan.
Det är att tänka på svensk fotboll bästa.
***
Jag säger samma sak om den avbrutna matchen mellan IFK Göteborg och Malmö FF på Gamla Ullevi.
Spela klart matchen.
Visst, ingen enskild händelse är den andra lik och skälen till att avbryta matcher är aldrig desamma.
Det var otäcka scener i Göteborg den gången, den 27:e april i år.
För jävliga.
Men jag anser att man ska göra precis allt för att spela klart de allsvenska matcherna, och jag anser att man ska ta till alla medel för att driva igenom detta.
Inte bara säga det.
■■ Det fanns en fjärdedomare då (Antti Kanerva) som kunde tagit över uppgiften på Gamla Ullevi efter att den chockade assisterande domaren Mathias Klasenius - fullt förståeligt - inte orkade fortsätta.
■■ Eller, städa ur hela arenan på åskådare om det skulle krävas.
Men, lira klart matchen.
Jag fattar traumat, jag hatar skiten lika mycket som någon annan, men vi får aldrig lämna över fotbollen och resultaten i fel händer.
Två matcher har alltså avgjorts på skrivbordet i år.
Jag hoppas vi aldrig vi får se en till.