Mathias Lühr

Lühr: Hoppas att det bästa blir till i sommar

Foto: Jonas Ekströmer/Tt
Foto: Alex Livesey

Jag tänker inte skriva något om mitt bästa minne med Zlatan.

Jag hoppas i stället det bästa blir till i sommar.

Sen vänder vi blad, rakt in i en ny spännande era.

Vi visste att den här dagen skulle komma.

Eller, den är ju inte här ännu.

Och nyheten från Dagens Nyheter kommer ju heller inte som någon bomb, snarare en bekräftelse.

Många tecken har pekat på just detta, att Zlatan Ibrahimovic har gjort sitt i landslaget efter det stundande EM-slutspelet i Frankrike och möjligen - säg förhoppningsvis - ett OS i Brasilien.

Ett skäl är åldern, Zlatan är trots allt 34 år gammal.

Ett annat är den oerhört svåra VM-kvalgruppen Sverige hamnat i, med Frankrike och ett revanschsuget Holland som favoriter, och blågult som en ruggig högoddsare att ta sig vidare till slutspelet i Ryssland 2018.

Ett tredje är den nya klubbadressen, hur den skulle påverka eventuellt landslagsspel. Nu doftar det rätt mycket Manchester United för tillfället, men en tripp till USA eller Kina (Gud förbjude!) skulle kunna betyda svårigheter.

Och ett fjärde skäl, och ett man inte ska underskatta, är att landslagschefen Lars Richt - Zlatans allra mest förtrogne ledare i landslaget - har signalerat att han är redo att kliva av landslagsbussen inom kort.

Som sagt, och jag kanske är luttrad, men det här beskedet kom inte som en förödande knock out.

Inte för mig.

Det var givetvis tråkigt.

Extremt tråkigt till och med, att föreställa sig ett landslag utan den allra störste.

Det givne rubrikmakaren.

Men någonstans kan jag också se fram emot nästa era.


Zlatan Ibrahimovic har slutat i landslaget tidigare.

Han gjorde ett uppehåll efter att Lars Lagerbäck kastat ut honom, Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson efter en beryktad utgång i Göteborg under VM-kvalet 2006.

Zlatan tog ett nytt brejk efter missen i VM-kvalet 2009, och det krävdes duktiga övertalningssamtal för att Erik Hamrén skulle locka tillbaka superhjälten till landslaget och dessutom göra honom till lagkapten.

Han har alltså kommit tillbaka förr (och nu har Zlatan ju inte ens hunnit sluta).

Så om vi (läs jag) ska stänga Zlatan-dörren helt - och då menar jag HELT - till landslaget, så måste följande saker hända:

** Zlatan slutar helt med fotbollen efter EM, alternativt OS.

** Zlatan väljer helt enkelt att varva ner i en liga där landslaget förmodligen inte är ett alternativ längre. USA kanske, eller något ökenland  - eller kanske Kina då, men jag kommer ändå inte vara övertygad.

Jag vill tro att lockelsen kan komma tillbaka.

Jag tänker hoppas.

Om ett ungt svenskt landslag, lett av John Guidetti och Oscar Lewicki börjar överraska i ett VM-kval, så kanske, kanske att känslorna från 2006 kan infinna sig på nytt.

Ni vet, då Zlatan bojkottade Lagerbäcks landslag, men där Sverige också svarade för en av sina starkaste landskamper i kvalsammanhang då Spanien slogs tillbaka på Råsunda med 2-0 i en heroiskt laginsats.

Ett LAG som Zlatan uppenbarligen ville vara en del av.

Om det inte blir så, så är det inte hela världen heller.

Jag tänker njuta av de sista veckorna i hans sällskap, men jag kan också se fram emot när den nya generationen på riktigt tar över det svenska fotbollslandslaget.

Den nya eran.


Men nu är det nyheten om "Zlatans slut i landslaget" som ska bearbetas.

Och gåshudsframkallande och tårdrypande minnen från år av underverk kommer säkerligen att spelas upp i många tv-kanaler och rabblas i ännu fler tidningsspalter.

Inga konstigheter alls.

Men jag väntar lite med det.

Ja, jag kommer att sörja tids nog.

Men nu är vi bara några veckor från ett ännu EM-slutspel, ännu en show där världsartister kommer lösa av varandra - och ingen kommer vara större än Zlatan.

Ingen.

Så jag väntar med mina "best of"-minnen med Zlatan ytterligare någon månad, och hoppas i stället på nya.

Den mannen har ju visat att han kan spara det bästa till sist.

Gå ut på topp.