Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mathias Lühr

Lühr: Hamrén har gjort sitt i landslaget

Foto: Maja Suslin/Tt

Det handlar inte om känslor.

Inte på den här nivån.

Här handlar det bara om business.

Då tycker jag att Erik Hamrén har gjort sitt som svensk förbundskapten.

Erik Hamrén är en bra man.

En bra människa.

Det vet jag på ett personligt plan. När jag under en period befann mig i ett mörkt livshål så lyfte förbundskaptenen luren för att fråga hur jag mådde.

Bara sådär.

En liten gest, men ändå så stor. Den omtänksamheten kommer jag aldrig att glömma.

Det betydde oerhört mycket där och då.

Men det här handlar som sagt inte om känslor, det handlar enbart om affärer. Om utveckling och resultat.

Om Sveriges A-landslag i fotboll.

Då räcker inte Erik Hamrén till.

På senare år under Hamréns ledning har Sverige sakta men säkert dalat på Fifa-rankingen, dalat riktigt djupt och befinner sig i dagsläget på en 36:e plats. 13 platser bakom Lars Lagerbäcks Island. Många vill vifta bort Fifa-rankingen, och visst har den brister - men den är också väldigt talande.

Kvaliteten i den svenska truppen, kvaliteten på spelet - allt h a r devalverats av olika orsaker.

Visst, Hamrén har tagit Sverige till ett EM-slutspel (2012), men bara för att i Ukraina få respass efter bara två matcher. Olle Nordin fick bryskt sparken efter ett liknande slutspel i VM 1990.

VM-slutspelet 2014 missade Hamrén, men fick ändå fortsätta på posten.

Nu riskerar han att köra i diket med sitt Sverige i tidernas enklaste EM-kval.

Svensk A-landslagsfotboll ÄR inte på rätt väg. Har inte varit på väldigt länge.

Då tycker jag att det räcker nu.

 

Två poäng av tolv möjliga.

Det är vad Sverige har tagit mot gruppens två toppkonkurrenter - Ryssland (rankat 32:a i världen) och Österrike (13:e) i det pågående kvalet.

Två poäng.

Och även om Österrike är formstarkt så är det inte mot några av Europas elitnationer.

Det duger inte på något tränarjobb, och allra minst där ambitionerna är att ta sig till mästerskap och sen hota om medaljer.

Efter den taktiska kollapsen och det passiva spelet borta mot Ryssland senast, så kom Sverige ut med adrenalinet sprutande ur öronen inför Friends arenas fullsatta läktare.

En galen jakt på revansch.

En frustrerad kamp för att nå EM i Frankrike nästa sommar.


Då dröjde det bara åtta minuter innan känslorna tog överhanden, och Kim Källström slarvigt kapade Zlatko Junuzovic efter en inkastvariant.

David Alaba är en superstjärna i Bayern München, och den iskalla chippstraffen tog en hög lyra in i mål samtidigt som Andreas Isaksson låg vid sin högra stolpe.

Och när Sverige ökade tempot ytterligare så tappade man samtidigt strukturen i sitt spel, och även om man skapade målchanser, bra chanser - så släppte blågult återigen in ett billigt mål i den 38:e minuten.

En ny inkastvariant, den här gången lång - nickskarvades av Marc Janko och på bortre stolpen missade en blek Martin Olsson sin markering och Martin Harnik nickade in 2-0 i öppen mål.

Det var en match där Sverige ville massor, precis som Erik Hamrén brukar trycka på.

Problemet var att Österrike ville minst lika mycket, kunde mer och dessutom hade en taktisk plan, en tät defensiv och effektiva avslutare.

Det var en klinisk bortaseger för ett land som är på väg åt rätt håll i utvecklingen och är klart för EM-slutspelet 2016.

 

Det var kaos i alla svenska huvuden.

Det fanns inga linjer, varken offensivt eller defensivt.

Det var galenskap nere på en fuktig höstgräsmatta.

Det blev österrikiskt 0-3 och 0-4 och det blev förnedring.

Sekvensen i den 40:e minuten var talande för hur den här kvällen artade sig. Och hur stämningen är just nu i A-landslaget.

Högerbacken Larsson valde då att rulla en frispark bakåt i stället för att lyfta långt, dit de svenska spelarna flyttat upp.

Erik Hamrén gestikulerade besviket och sa kanske även något. Men svaret var tre gånger så hårt från Larsson.

En rytande hårtork, en duktig utskällning av den egna chefen. Man kan säga att sådant händer i stridens hetta, men jag har i alla fall aldrig sett Sebastian Larsson göra det i landslaget.

Eller någon annan svensk för den delen.

Erik Hamrén har under den här samlingen konsekvent valt bort hjältarna från U21-EM i somras.

 

I går spelade en tydligt trög Kim Källström i stället för Oscar Lewicki på det centrala mittfältet. Mot Ryssland var det Pontus Wernbloom som gick före.

Vänsterbacken Ludwig Augustinsson togs inte ens ut i truppen, i stället spelade en matchotränad Martin Olsson som inte var i närheten av någon form.

Isaac Kiese Thelin fick bara göra inhopp, och Abbe Khalili fick ingen tid alls.

Och så vidare.

Erik Hamrén har satsat på sina lojala krigare och det slutade med två förödmjukande förluster och ett EM-slutspel som plötsligt känns rätt avlägset.

Visst stinker det känslor även om den här krönikan, hur kan det inte göra det med DEN matchen på näthinnan? Men jag tycker det svenska fotbollförbundet har en skyldighet att se över vilka alternativ som finns till Erik Hamrén.

Redan till nästa samling, den mot Liechtenstein och Moldavien.

Se om en Henrik Larsson, med all den respekt och vinnarmentalitet han bär med sig, kan fungera som den injektion det här landslaget behöver. Fråga om Helsingborgs manager Larsson kan göra en Leonid Slutskij och ta både klubb och landslag en kort period.

Sen inser jag kanske också det orimliga i att detta ska hända, att sparka Hamrén redan nu, menar jag. För det ett konservativt förbund som genom åren stått bakom sina förbundskaptener.

Kicken nu vore en skräll.

För EM-hoppet lever ju fortfarande.

Även om det är oerhört svårt att ta till sig en sådan här kväll.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!