Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mathias Lühr

Lühr: Hade gärna sett Mjällby i landslaget

Comebacken i landslaget bjöd inte på några överraskningar alls.

Om det är bra eller dåligt?

Det får vi se i höstens EM-kval.

Allt var som vanligt.

Det var sådär två år sedan jag senast besökte en presskonferens med förbundskapten Erik Hamrén och det svenska landslaget.

Men allt var precis som vanligt, även om det numera "händer" på Friends arena.

Kaffet, frukten och kanelbullarna var på plats.

Liksom större delen av journalistkåren som jag har lärt känna och uppskatta genom åren.

Förbundsbasen Karl-Erik Nilsson parerade på patenterat politikersätt tuffa frågor med svar som man efteråt undrade vad de egentligen betydde.

Och när en glad trio i form av Hamrén, spelaransvarige Marcus Allbäck och landslagschefen Lars Richt glatt hälsade välkommen tillbaka (tack så mycket!) så kändes det nästan som om tiden stått stilla.

Man rubbar inte cirklarna i det svenska fotbollslandslaget.


Det står ännu mer klart efter det utvärderingsmöte ledningen hade i Turkiet i mars - när Sveriges VM-kvalmisslyckande skulle analyseras och nya eventuella EM-vägar stakas ut.

Men det blev inget nytt då heller. Det blev som vanligt.

- Vi tror att den idén vi jobbat med hela tiden är en framgångslinje - trots att vi inte tog oss till VM, förklarade Richt.

Därför blir till exempel inte någon assisterande förbundskapten.

I stället fortsätter inkörda scouterna Peter Wettergren och Reine Almqvist att bistå Erik Hamrén vid samlingarna.

Lite synd kan jag tycka.

Nej, inget ont om Wettergren eller Almqvist, men när man nu ändå talade om en förändring i landslagsledningen så hade jag gärna till exempel sett en Johan Mjällby ta plats i den organisationen.

Varför?

Mjällby är ledig omgående, han är en vinnare och han står för något nytt.

Mjällby kan landslaget, han är krävande och stark i sin tro på det han anser är rätt.

Mjällby har skaffat sig en för svenska tränare mycket ovanlig erfarenhet av europeisk toppfotboll från Celtics säsonger i Champions League.

Och - inte minst - Johan Mjällby har en näsa för bra försvarsspel. Det behöver det svenska landslaget.

Men - det hade inte varit som vanligt.


Talanger är något annat landslaget behöver.

Spelare som kan ta de nödvändiga kliv i klubblag och landslag som vi behöver se för att inte få plågsamma magsmärtor när tankarna far till en framtid utan Zlatan Ibrahimovic i blågult.

Sett till den trupp Hamrén presenterade i går så lär det tyvärr inte dölja sig några av dessa där (även om AZ Alkmaars ytterback Mattias Johansson är ett nytt välkommet namn).

Det ser ut att bli ett mycket tufft, om än långt ifrån omöjligt, EM-kval för Erik Hamrén.

Men ett långsiktigt talangarbete pågår, förklarar Lars Richt.

En del av detta är ett nyplanterat samarbete med popnationen Belgien och det är såklart positivt att man söker inspiration utifrån och inte utgår från att Sveriges framgångslinje är den enda framgångslinjen.

Belgien ÄR spännande!

Men finns det inte inspiration på närmare håll?

Jag vet att jag är långt ifrån den enda som undrar över vad Jonas Thern skulle kunna göra med den svenska talangutvecklingen försedd med rejäla förbundsresurser.

Men - då skulle heller inte allt vara som vanligt längre.