Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mathias Lühr

Lühr: Får vi inte tycka något är roligt längre?

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

Det känns som om det var i går jag stod inne på Stadion och höll ett skandalpäron i handen.

De mörka krafterna kväver svensk klubbfotboll snabbare än någon beslutsfattare förmår begripa.

En alldeles underbar cupfinal på Friends Arena pissades i går kväll ner av huliganer och handlade efteråt om allt annat än det underbara som vi fick avnjuta under 120 minuter fotboll och efterföljande straffdrama.

Kommer det någonsin att sluta?

Jag vill börja med att skriva att jag under dess korta livstid aldrig upplevt ett bättre drag på den nya nationalarenan.

21 819 av Djurgårdens och IFK Göteborgs supportrar drev upp en ruggig ljudnivå på läktarna, en ljudvägg som också höll i sig så länge något stod på spel under den dramatiska matchen.

Det var verkligen en fest.

Vilket gjorde att man kunde ha visst överseende med bengaler och rökbomber som försenade avsparken med femton minuter, samt en kass och dyngsur gräsplan som fick en att mardrömma sig tillbaka till leråkrarna i England på "Tipsextras" tid.

Får vi inte gilla det här längre?

För fotbollsförbundets nya cupupplägg med gruppspel och en "kort väg" till Europa kröntes av en mycket värdig final på planen mellan två klassiska och formstarka allsvenska lag.

Genom 90 minuter av välorganiserad och jämn kamp, 30 minuter av mer chansartad förlängning - samt en avslutande straffläggning som fick en välförtjänt hjälte i IFK Göteborgs målvakt John Alvbåge.

Men det verkar inte som om vi ska få tycka något är riktigt roligt längre.

Samme Alvbåge fick nämligen minuterna senare vädja via högtalare till de egna fansen att lämna planen, men hans försök till skämt ("Siste man som lämnar planen är en gaisare") skar sig svårt med den senaste skandalen i svensk fotboll som redan var ett faktum.

Det var slagsmål inne på planen, vakter och poliser tvingades värja sig mot kastade föremål - och chockade åskådare bevittnade när Blåvitts supportrar stormade planen efter Pontus Farneruds avgörande straff för att provocera besvikna Djurgårdssupportrar.

En smula ödmjukhet, kanske...?

Upploppen fortsatte sedan utanför arenan.

Det var oförlåtliga skandalscener som plågade en redan svårt groggy blågul klubblagsfotboll och det var också givetvis ett stort arrangörsfiasko. Bara en sån här sak - varför var alla poliser inne på arenan vid Djurgårdens kortsida?

Man kan inte låta bli att undra, eftersom förbundet var en av arrangörerna den här kvällen - ska man bötfälla sig själva nu?

Djurgården slog efteråt omedelbart på stora skandaltrumman, och jag säger inte att något av det man förmedlade inte hade en poäng - men en smula ödmjukhet hade ändå varit önskvärd.

Det var ju inte så länge sen klubbens egna fans stormade en plan efter ett vunnet allsvenskt kval, och passade på att misshandla motståndarspelare i Assyriska på samma gång.

Näe, om några fingrar ska pekas så är det mot dem som verkligen bestämmer och kan göra skillnad.

Och då krävs mer än PR-kupp... f'låt hastigt inkallade presskonferenser, statsminister Fredrik Reinfeldt.

Finns mycket bra att bygga på

Men jag vill ändå avsluta med det som var roligt i går.

För det var mycket. Mycket bra att bygga vidare på för fotbollförbundet och det tidigare så jobbiga sorgebarnet Svenska cupen.

Finalen - så länge man spelade - var även den en succé.

Ser man till det förlorande Djurgården så visade man än en gång prov på disciplin, vilja och en formkurva som går åt helt rätt håll.

1-1 efter full tid var med mersmak - ja, sett till målchanser låg blåränderna till och med närmast segern.

Att förlora ett lotteri som en finalstraffläggning är, det svider säkert en hel del.

Men en tröst för Djurgården är att Per-Mathias Högmo kommer fixa det allsvenska kontraktet.

Det är jag helt säker på.