Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mathias Lühr

Lühr: Ett värdigt slut för nationalarenan

Foto: Anders Wiklund / Scanpix

Vi glömmer den där sista sekunden av tappad fokus.

Och minns i stället en sprakande match där AIK åter visade att svensk klubbfotboll kan skaka även de största lagen i Europa.

Vi minns framför allt ett mycket värdigt slut för nationalarenan Råsunda.

För det var som att kastas tillbaka till den värsta derbyhysterin under 2000-talet.

Fullsatta läktare, pumpande adrenalin, mäktigt tifo, galen sång under 90 minuter - och hänsynslös dramatik in i slutsekunderna.

Det var någon som i katakomberna efter matchen sa att Napolis megastjärna Edinson Cavani i mixade zonen sagt att han fått gåsgud av stämningen på Råsunda i går kväll.

Då kanske ni fattar.

AIK-fansen tog ett imponerande farväl av "sin" arena, och på planen gjorde AIK-spelarna allt som stod i deras makt för att göra detsamma.

De var också väldigt nära att lyckas.

För efter att under 85 minuter kämpat hårdare och spelat mer än jämnt med Cavani & Co på den knaggliga och sandiga gräsmattan - så hade AIK skaffat sig ett drömläge för ett Hollywoood-slut.

Det stod 1-1 när Salvatore Aronica drog ner en friställd Mohamed Bangura och domaren Ovidiu Alin Hategan från Rumänien visade Napolis lagkapten det röda kortet.

AIK, som desperat behövde en seger för att hålla Europa League-drömmarna vid liv, öste då på framåt - men det man hade i offervilja saknade man i udd den här kvällen.

I stället fick storspelande mittbacken Per Karlsson klä på sig en orättvis roll som syndabock när han fällde just Cavani i straffområdet på tilläggstid.

En straff som matchhjälten Cavani (vem annars?) själv placerade in för 2-1 bakom Ivan Turina, och såg till att förvandla den svart-gula extasen på Råsunda till ett bittert antiklimax.

För en stund i alla fall.

Men jag tror ändå inte att det är avgörandet i matchen som man kommer minnas från den här värdiga avskedsföreställningen.

Lika lite som AIK-fansen minns Champions League-matchen mot Barcelona 1999 för att man även den gången förlorade med 1-2. Man minns i stället Nebojsa Novakovics makalösa lobb över Ruud Hesp.

 

Då tror jag Helgi Danielssons läckra 1-1-lobbskarvnick på Viktor Lundbergs hårda inlägg i den 35 minuten smäller högre.

Eller mittbackarna Karlssons och Niklas Backmans Stålmannen-lika försvar, Ibrahim Moros respektlösa mittfältsspel - och de stundtals bländande anfallarna Mohamed Bangura och Celso Borges kombinationer.

Och jag är helt säker på att den totala upplevelsen från den här råa och regniga november-kvällen om ett tag kommer att handla om en "jag-var-där-mot-Napoli-när-vi-tog-farväl-av-Råsunda"-känsla.

Det var som sagt en internationell elektricitet på Råsunda i går kväll som är oerhört sällsyn i svensk fotboll.

I europeisk fotboll också för den delen.

Punkt.

 

Den här Europa League-resan har säkert också gett svensk klubbfotboll blodad tand.

AIK har visat att man trots ett svårt ekonomiskt och ett på papperet spelarmässigt underläge både kan skaka och slå europeiska storklubbar som PSV och Napoli.

Den usla och tidigare så uträknade allsvenskan känns allt mer fräsch och revanschsugen - och allt mer redo att ta nya kliv i den europeiska ligahierarkin.

Råsunda bjöd på en emotionell avskedsfest som lovar mycket gott för framtiden.

Även om AIK inte fick sitt Hollywood-slut.

Råsunda-mål 2: Sista AIK-målet på Råsunda prickade Helgi Danielsson in mot Napoli i går.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!