Marcus Birro

Birro: Spanjorerna går ju att rubba - faktiskt

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

Det sägs att ett hjärta vilar längre tid än det slår sina slag.

Det är säkert sant.

Men inte när Italien spelar fotboll, och definitivt inte när Italien ska slå straffar i ett mästerskap.

Italien har genom hela sin historia slutit sig samman som land och nation vid motgångar och utmaningar. När man varit uträknade har man varit som allra bäst. Man vann VM 1982 och 2006 efter att ha lämnat en krater av mutor och skandaler bakom sig och rest till Spanien respektive Tyskland.

Så här långt i Confederations Cup har det varit rätt galna svängdörrar i den italienska backlinjen, mot Spanien är man så gott som uträknade på förhand.

Men räkna aldrig ut Gli Azzurri.

Tickitack på mittplan

Det är med stolthet jag ser Italiens första halvlek mot Spanien. Bortsett från tio förvirrande minuter i defensiven i inledningen av matchen är det ett stolt, modigt och tydligt italienskt landslag som möter de spanska världs- och Europamästarna.

I första halvlek lyckas Italien få Spanien konfunderade. De står och tickitackar på mittplan och bara vid sällsynta tillfällen lyckas de på sedvanligt spanskt maner tråckla sig fram till någon farlig målchans. När Spanien blir konfunderade går allt väldigt långsamt och det blir rätt enkelt för Italien att organisera sig.

Italiens första halvlek i går är det bästa jag sett Italien spela sedan semifinalen mot Tyskland förra sommaren.

Om spanjorerna har en överlägsen teknik märks det inte. Italien är klart bättre än Spanien i första halvlek och det svider rejält att man inte lyckas sätta någon av sina många klara chanser.

Kravet: Lång startsträcka

I andra halvleken sjunker tempot en aning. Prandelli plockar ut Barzagli och sätter in Montolivo. Det medför att De Rossi går ner och spelar försvarare, precis som han gjorde under Italiens gruppspelsmatch mot just Spanien (1-1) i förra årets EM.

Spanien kräver lång startsträcka. Först en bit in i förlängningen vaknar man till och sedan äger Spanien de sex sista minuterna av tillägstiden.

Det sägs att historien aldrig upprepar sig och det är både sant och inte sant.

Båda lagen sätter iskallt sina fem straffar men när Leonardo Bonucci missar sin straff ser man bläcket från historiens fruktansvärda penna klottra ner ännu ett uttåg ur en stor turnering på straffar för Gli Azzurri.

Men Italien förlorade den här matchen redan under ordinarie tid. Det håller inte att missa sådana klara chanser.

Jodå, det går att rubba Spanien

Spanien vann utan att dominera och kanske är det så att det är Prandelli som kommer gående genom skogen för att sno den där gläntan från Spanien, den som jag skrev om i går.

Grattis, Spanien. Och grattis, Italien för att ni visade världen att det går att rubba detta Spanien.

FAKTA

CONFEDERATIONS CUP

Semifinal

SPANIEN-ITALIEN

7-6 efter straffar

0-0 efter förlängning