Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Marcus Birro

Birro: Juve är Italiens dammiga, solkiga fana

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

Den ständigt baktalade, föraktade, hånade och ifrågasatta serie A ligger kliniskt död på Estadio del Luz i Lissabon efter 45 minuter.

Sedan kliver doktor Contes mannar in och dominerar andra halvlek med eftertryck och när Carlos Tevez äntligen får göra mål i Europa igen, efter fem års ökenvandring, är vi många som hoppas att Juventus ska få fortsätta vara Italiens dammiga, solkiga, fransiga fana i den europeiska vinden.

Våren 2006 öppnades dammluckorna. Det som sedermera kom att kallas Calciopoli började vevas upp av italiensk polis. De största klubbarna var alla inblandade. För att riktigt komplicera sakernas tillstånd vann Italien VM samma sommar. Kaos och eufori. Skam och stolthet. Allt på samma gång, som alltid i Italien.

Det är ingen slump att den inhemska fotbollen började tappa samma år som skandalen vevades upp. Under hela nittiotalet var serie A rankat som Europas bästa liga.

Ändå har italiensk fotboll haft sina största framgångar efter det. Semifinal i EM 2000, seger i Champions League för Milan 2003 (i final mot Juventus för övrigt) VM-guld 2006, Guldbollen till Fabio Cannavaro samma år, Guldskon till Francesco Totti 2007, seger i Champions League för Milan 2007, seger i Champions League för Inter 2010, EM-final för Italien 2010...

Viktig och underbart glittrande statistik?

Inte alls.

Förflutna segrar lika stendöda som grus.


För nu är det så att om Benfica slår ut Juventus kommer serie A att passeras av Portugal och halka ner på Uefas femårsrankning.

Den är i sig själv mest en våt dröm för plågade matematiker, men det går inte att bortse ifrån att italiensk ligafotboll tappat i kvalitet de senaste åren. Åtminstone om man enbart ser till spel och segrar i de europiska cuperna.

Tro inte att allt detta passerar Italien utan reaktioner. I Italien är man världsbäst på att klanka ner på sin egen liga och i min tv sitter många bekymrade ansikten och nickar tyst åt den egna fotbollens totala sönderfall.

På många sätt handlar det om inställning. Italienska lag har föraktat Europa League eftersom deras självbild bara godkänt Champions League. Portugisiska lag har hela tiden sett med stor respekt på EL och Benfica har god tradition att gå långt där.

I serie A ser vi aldrig Juventus jaga ett mål som vi såg i kväll under andra halvlek. Hemma i Italien är man ju helt överlägsna. Nu lyckas man göra det där viktiga bortamålet men lyckas däremot inte med att sedan spela av sig matchen utan åker på ett rätt surt 1-2 med sex minuter kvar...

Men underskatta aldrig en italienare i underläge. I kriser reser sig italiensk fotboll alltid som mest och bäst.


Det blev en riktigt fin match, med chanser åt båda håll, inramat av en fantastisk publik som på slutet bar sina hjältar till en knapp seger.

Både returen och finalen spelas i Turin. Detta är första akten i antingen en dödsmässa eller en uppståndelsegudstjänst. Lever liket? Eller är det bara en illusion?

I Italien finns det dock ingen som håller på Juventus för att det är bra för den inhemska ligan. Man är allt för uppvridna lokalpatrioter för att orka tänka riktigt så långt.

Själv inser jag dock betydelsen av att Juventus tar sig till final.

Fortsättning följer således...

Matchfakta, Europa league:

Benfica-Juventus 2-1 (1–0)
1–0 Ezequiel Garay (2), 1–1 Carlos Tevez (73), 2–1 Lima (84).
Publik: 55 779.
Sevilla-Valencia 2-0 (2–0)
1–0 Stephane Mbia (33), 2–0 Carlos Bacca (36).