Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Marcus Birro

Birro: Det är vackert för att det är sorgligt

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Foto: Alberto Saiz

Få sammanhang är lika inkluderande och solidariska som en fotbollspublik som sörjer.

Plötsligt sträcker sig kärleken, solidariteten och värdigheten över alla klubbgränser.

I dagarna har vi sett fotbollsvärlden visa sin aktning för Barcelonas Tito Vilanova.

Det är sorgligt men vackert.

Det är vackert för att det är sorgligt.

Tidigare på dagen vinner Atlético Madrid med enda målet och sätter därmed press på ett Barcelona i sorg som senare på kvällen möter Villarreal.

Det mesta handlar inledningsvis om Tito Vilanova. Många spelare gråter öppet. Det är inte så att fotbollen känns ynklig eller betydelselös. Det är faktiskt tvärtom. Fotbollen känns ännu viktigare. Den binder samman människor. Också, framför allt kanske, i sorg. Dessutom var fotbollen en stor del av Tito Vilanovas liv.

Barcelona har ju varit så överlägsna de senaste åren att alla genast börjar leta efter sprickor i den katalanska mosaiken när spelet inte stämmer. Samtidigt glömmer världen motståndarna.

Det går att utmanövrera Barcelona. Allt fler lag har förstått och insett det.

Barcelona har klättrat ner en bit ifrån den fulländning man befunnit sig på under flera år.


För att på allvar bli bäst i världen igen måste Barcelona köpa en mittback i världsklass (Thiago Silva) och en distansskytt av god klass (Romas Pjanic, även om jag gråter om vi säljer honom).

Barcelona spelar utan glöd, utan mod, utan allt egentligen. Det är som att se ett perfekt blodomlopp bli attackerat av bakterier; kaos, sönderfall, apati och tristess.

I 64 minuter vill säga. Sedan bjuder Villarreal in Barcelona i matchen genom att skänka bort ett självmål.

Efter det känner vi äntligen igen Barcelona.

Men jag kan tänka mig hur spelarna i Atlético Madrid ställer sig upp och frustande spottar ut kvälls-paellan när Villarreals Manu Trigueros till synes ostörd nickar bollen i eget mål. Pang! Pang! Barcelona har inte gjort mål och ändå har de kvitterat till 2-2.

Säga vad man vill om Dani Alves, men när Villarreal-fansen kastar bananer på honom vid en hörna och han iskallt skalar och äter en, utan att röra en min, är det faktiskt hur coolt som helst.


Jag tror ju på Gud och hans änglar. Men när Messi får bollen mitt framför mål och stöter in 3-2 tror jag även den suraste ateist, till och med i de rödvita delarna av Madrid, kan acceptera den här segern. Om inte annat till Tito Vilanovas minne.

Det skiljer fyra poäng mellan Atlético Madrid och Barcelona. Två poäng bakom Barça skuggar Real Madrid.

I sista omgången möter Barcelona Atletico Madrid. Läge för gruvlig revansch för katalanerna?

Hoppas allt fortfarande står på spel till den matchen. Vilken avslutning det i så fall blir!