Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Marcus Birro

Birro: Då tog de över fotbollsvärlden

Jag satt frusen i Kungsträdgården, i Magnus Hedmans täckjacka, och blödde näsblod den kylslagna sommarkvällen som Spanien tog över fotbollsvärlden.

De har inte lämnat den sedan dess. I kväll möts Spanien och Italien igen och jag hoppas det kommer bli annorlunda den här gången - men jag tvivlar.

5 MATCHER I MATCHEN ENLIGT MARCUS BIRRO

Iniesta vs. Marchisio

Iniesta har avgjort en VM-final, bland tusen andra bedrifter. Marchisio dominerar i serie A och i Juventus, vilket man måste vara rejält skadad för att kunna jämställa. Det känns som om det finns mer att hämta och ösa ur Marchisio, medan Iniesta rimligen borde vara på nergång. Men den där nergången kommer ju aldrig...

-

del Bosque vs. Prandelli

Del Bosque är en rejält slipad taktiker vilket inte alltid framträder i det snabba, kvicka spanska spelet. Prandelli har öppnat upp Gli Azzurri till helt nya nivåer och vinner hela världen med sin etiska kod, sin värdighet och sitt offensiva sätt att tänka och förstå fotboll. Det är två vackra psyken och hjärtan som möts vid sidlinjen i kväll.

-

Ramos vs. Chiellini

Båda två är väldigt representativa för sina länders sätt att spela försvarsfotboll. Italien har släppt in åtta mål på tre gruppspelsmatcher och inte ens Ryan Giggs var född när det hände sist. Ramos är underskattad som försvarare, dessutom är han grymt bra vid fasta vid motståndarnas mål. Chiellini med kollegor i den italienska backlinjen har mycket att bevisa.

-

Alba vs. Gilardino

I avsaknad av skadade Mario Balotelli ryktas det att gamle världsmästaren Gilardino ska starta. Mot sig får han förmodligen stekhete Alba som stänkte två mål mot Nigeria. Den här matchen i matchen vinner Spanien rätt enkelt.

-

Xavi vs. Pirlo

Xavi var med redan när Barcelona mötte AIK i Champions League, Andrea Pirlo är tidlös. Han har ingen ålder. Båda är genier. Pirlo återuppstod 2012 efter fiaskot i VM 2010. Flytten till Juventus har gjort honom gått. Xavi har gjort den enkla sidledespassningen till en konstform.

Det var dessutom Italien som var sista vändkorset in i ljuset för spanjorerna. Det var EM i Schweiz/Österrike och TV4 sände live från "Kungsan" i Stockholm dit jag var bjuden med anledning av kvartsfinalen mellan Italien och Spanien. Det blev en osedvanligt tät och fruktansvärd blandning.

Italien stod upp bra, Spanien slet och kämpade lika mycket mot sina egna demoner som ständigt förlorarland, som mot för kvällen vitklädda italienare.

När straffarna skulle slås började näsblodet. Hedman var framme och lånade ut sin täckjacka. Det var kallt och det skulle bli kallare.

Spanien vann den där matchen på straffar och sedan den kvällen har Spanien dominerat världsfotbollen på alla fronter. Förra sommaren dansade Spanien med Italien och vann finalen i EM med 4-0.

 

Egentligen skulle Spanien varit bäst redan 1982 när landet arrangerade VM men till det mästerskapet skickade legendaren Enzo Bearzot en fullständigt perfekt azurblå orkester, en utsökt fotbollssymfoni av kontrollerad brutalitet och finlemmad elegans.

Italien vann VM det året. EM 1988 vann Italien igen mot Spanien och i VM 1994 slog Italien ut Spanien i kvartsfinal.

Länge levde spanjorerna i skuggan av italienarna och som alltid när man är mindre än sin granne vill man försöka växa genom att förminska honom.

Ingenstans är fördomen om fuskande, defensivt spelande italienare starkare än just i Spanien.

Man har ställt den italienska modellen tätt intill sitt eget narcissistiska sätt att spela fotboll och på det sättet har man blivit den vackra svanen som ständigt trängts undan av den fula ankungen.

Tills den där kvällen 2008. Då slet sig tusen ton spöken ur sina gulröda kedjor. Efter det har det inte funnits någon som kunnat stoppa Spanien.

Att bli bäst är en sak. Det är tillräckligt svårt.

Men att befästa sin storhet som Spanien gjort i tre stora mästerskap på raken är häpnadsväckande.

 

Dessutom, och det är också viktigt, så har de yngre landslagen närmast sopat rent bland mästerskapen under flera år. Lägg i den högen några sidor Barcelona under de senaste sex åren och du har en dominans som är närmast overklig. Minns också att samtidigt har faktiskt klyftorna mellan landslagen i världen minskat.

Italien då? Jodå, läget är rätt bra. Cesare Prandelli håller avslappnade presskonfernser och för förklara hur Italien kunnat släppa in åtta mål på tre gruppspelsmatcher under Confederation Cup.

Han har inget bra svar utan tröstar oss med att Italien gjort lika många.

Mario Balotelli har fått åka hem på grund av skada men både Daniele De Rossi och Andrea Pirlo är tillbaka till matchen i kväll.

Inte många i Italien tror att Gli Azzurri ska kunna rubba Spanien. Inte jag heller. Inte ännu. Om ett år? Kanske.

 

Italien är ute på en ny och spännande resa med sitt landslag under Prandelli. Spanien är redan framme och har dukat den där vackraste gläntan efter eget hjärta och huvud rätt länge nu. Snart kommer de få packa ihop och dra vidare, snart vill nya landslag erövra den där gläntan.

Frågan är bara när. Och vilket lag det blir.

Kanske ges vi en fingervisning i kväll.

Xavi var med redan när Barcelona mötte AIK i Champions League, Andrea Pirlo är tidlös. Han har ingen ålder. Båda är genier. Pirlo återuppstod 2012 efter fiaskot i VM 2010. Flytten till Juventus har gjort honom gått. Xavi har gjort den enkla sidledespassningen till en konstform.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!