Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Nyström

Skellefteå har problem – han borde spolas direkt

Bud Holloway och Mathis Olimb firar. Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN
Holloway. Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN

Äntligen seger.

Men det är klart att Skellefteå har problem.

En spelare borde spolas direkt.

Sen gäller det för ledare och spelare att stänga ute skitsnacket. 

För det här är inte så illa som det ser ut.

 

FÅ BÄST KOLL! Alla nyheter om Skellefteå – direkt i Messenger 

I sista minuten av matchen kvitterade Jimmie Ericsson (vem annars?). 

I förlängning fixade Emil Djuse en välförtjänt seger för Skellefteå när han satte 3-2.

Efter sju raka förluster för laget som varit i SM-final sju av de åtta senaste säsongerna, blev det äntligen seger för Skellefteå.

Så oerhört viktigt.

Även om jag inte varit överens med alla som hojtat KRIS!

Det har sluggats vilt mot de gamla mästarna.

Sant är att sportchefen Mikael Lindgren misslyckats med flera av sina värvningar. 

Men lika sant är att Skellefteå spelat bra hockey - men slarvat för mycket i defensiven och varit för ineffektiva i avgörande lägen offensivt för att kunna vinna matcher.

Det har påståtts att spelarna tröttnat på Bert Robertssons utskällningar och att Jimmie Ericsson borde lagt av.

Ericsson fick nog tyst på det skitsnacket med sin kvittering mot Färjestad.

Viktigast av allt för spelare och ledare i Skellefteå är att skita i skitsnacket och bygga upp en känsla av: 

- Det är vi mot hela världen.

Bert Robertsson. Foto: OLA WESTERBERG / BILDBYRÅN

Beror på dåligt självförtroende

I andra perioden i Karlstad var målskillnaden 0-13 i andra perioden innan Färjestad sköt sitt första skott på mål med fem minuter kvar att spela innan paus. Skellefteå spelade med fart och fantasi (precis som i gamla goda tider). Hemmalaget var fullständigt utspelat.

Problemet var återigen svårigheten att få in pucken, trots alla chanser.

En del av impotensen beror förstås på dåligt självförtroende.

Fortsätter Skellefteå spela anfallshockey med samma konsekvens och minimerar misstagen i defensiven, då kommer ännu fler segrar.

Att Bert Robertsson skulle vara en belastning, det tror jag inte ett ögonblick på.

Att man som spelare kan bli trött på honom ibland och vilja slippa höra hans röst, det förstår jag.

Men Bert Robertsson sätter aldrig sig själv före laget. Ingen i Skellefteå kan komma undan med att "köra sitt eget race" och trycka ner andra, inte i ett lag med ledare som Jimmie Ericsson och Tommy Samuelsson.

Ericsson och Samuelsson skulle inte blunda för det.

Vad som däremot är problem på riktigt är en brist på kompetens.

Nyförvärven har inte producerat som förväntat. Där har sportchefen Mikael Lindgren misslyckats.

Mathis Olimb gjorde förvisso mål mot Färjestad och har sju poäng på 14 matcher, men han måste spela bättre.

Det gäller ännu mer för Robin Alvarez och Juhamatti Aaltonen, som fått ihop sex poäng tillsammans. Det är en poäng mindre än defensive backen Johan Alm bidragit med.

Mathis Olimb. Foto: JOSEFINE LOFTENIUS / BILDBYRÅN

 

En skilsmässa är en väg framåt

Sedan ser det tyvärr ut som att Bud Holloway är slut.

Nej, det kan inte uttryckas på annat sätt.

Två assist på 14 matcher berättar bara en del av den bistra sanningen. Holloway såg otränad ut redan i fjol och det har inte blivit bättre. Han kommer fel i positioner, han misslyckas med passningar och passningsmottagningar. Mot Färjestad gjorde han några hyfsade byten och fick bra med istid - men det blev återigen noll poäng.

En skilsmässa med Holloway är en väg framåt för Skellefteå.

Bud Holloway. Foto: OLA WESTERBERG / BILDBYRÅN