Magnus Nyström
Djurgården-Örebro på Hovet. Stockholm bubblade över av förväntningar och på tunnelbanan på väg till Hovet satt förväntansfulla supportar och hojtade till varandra:
- Hur ska Djurgården hantera bröderna Spink? Vilka artister och profiler, alltså!
- Det ska bli så häftigt att se Örebro efter alla klassika matcher mot det laget genom åren.
- Hoppas på fina bilvisningar och lite ponnyridning i paus och sen vore det fräckt att få vara med på kisscamen också.
- Viktig match det här, så att vi placerar oss högt i tabellen och får spela i CHL nästa säsong. Det finns inget finare än Champions Hockey Leauge.
Okej, allt detta är givetvis lögn.
Ingen har undgått senaste debatten om SHL och svensk hockeys framtid, men många verkar glömma att framgång inte går att få för pengar.
Det är naturligt att SHL-pamparna känner sig som om de vunnit högsta vinsten när en tv-kanal som förlorat hundratals miljoner kronor flera år i rad vräker pengar över en hockeyliga som tappar publik i arenorna.
Men högsta vinsten är inte någon garanti för lycka.
Det är som att tro att alla som är rika är lyckliga.
Eller att allt skulle bli bra i ditt eget liv om du bara fick en stor summa pengar.
Så enkelt är det förstås inte.
Vi behöver lag vi bryr oss om
Det var lite ödsligt på Hovet den här kvällen, men de som i vanlig ordning skapade bäst stämning var de som aldrig sitter på stolar, utan står och sjunger för sitt lag. Den mest lojala publiken som SHL-pamparna mest tar för givet och delvis därför gjort sig mest osams med.
SHL gör bort sig som gör sig osams med sina stamgäster och det är förödande för svensk hockey klyftan mellan SHL och allsvenskan blir för stor - det borde alla begripa.
Liksom att SHL behöver lag vi bryr oss om.
Örebro, Karlskrona och Växjö har lång väg att gå till att bli lag som motståndarfansen verkligen vill se.
Det krävs många år, rivalitet som byggs upp av toppmatcher och slutspel, det behövs profiler som lockar folk - om det så är stjärnor eller busar.
Inte ens Linköping trots sina SM-finaler har ännu etablerat sig som ett bortalag som drar publik, förutom i Jönköping.
Sen kan det svänga fort och vissa säsonger drar vissa lag mer än andra av olika orsaker.
Men utan lag som fansen vill se så dör hockeyn.
AIK-Leksand drog 8094 åskådare till Hovet förra veckan.
Djurgården-Örebro lockade 5294 åskådare, då är Djurgården tredje bästa publiklaget i SHL.
Men Djurgårdens fans ser mycket hellre Leksand eller AIK än Örebro.
Det SHL saknar mest av allt är laget som drar mest publik.
Lagen fansen älskar att hata.
Lagen som har en historia, traditioner, profiler och en publik man som motståndare gärna vill täppa till truten på.
Marknadsmässigt på riktigt
AIK snittar 4551 åskådare per match i allsvenskan - vilket är bättre än Mora, Rögle och Karlskrona i SHL.
Leksands snitt är 5195 åskådare, vilket placerar laget före även Linköping, Örebro, Brynäs, Luleå, Skellefteå och Växjö.
Här kan vi snacka om något som är marknadsmässigt på riktigt.
Folk vill inte se ponnyridning, sig själva på någon kisscam eller någon dåre från tyska ligan som försöker köra ihjäl en motståndare.
Supportrarna i SHL vill se sitt favoritlag vinna mot AIK och Leksand.
SHL-pamparna begår kollektivt självmord om man gör det ännu svårare för populära publiklag att gå upp i SHL.
Hur det gick i torsdagens match?
Djurgården vann med 3-1 och René Bourque visade att han förtjänar en plats i Kanadas OS-lag.