Magnus Nyström
Det här med sport och ishockey är ganska underligt ibland. Efter Djurgårdens seger mot Växjö träffade jag Jimmie Ölvestad och Tony Zabel.
Ölvestad har gjort över 500 elitseriematcher och spelat både VM-hockey och i NHL.
Tony Zabel är juniortränaren som tagit över efter Hardy Nilsson och som inledde sin elitseriekarriär med en seger på sina första sju matcher, innan vinsten mot nykomlingen Växjö.
Vem av dessa tror ni var coolast i går kväll?
Vem tror ni såg gladast ut efteråt?
Vem tror ni sov bäst i natt?
Rätt svar:
Zabel.
Zabel.
Zabel.
Jag har svårt att förstå hur vanligt det är med rutinerade spelare som förvandlas till nervvrak i pressade lägen. Kyle Klubertanz är inte den ende spelaren i Djurgården som ser livrädd ut på isen. Han liknar blygaste pojken på skoldiscot som inte vågar bjuda upp någon.
Djurgården behöver självsäkra typer som dansar fram till snyggaste bruden direkt - och om de får nobben säger:
– Du fattar inte vad du går miste om.
Och sedan bara bjuder upp nästa tjej.
Det är ungefär så Jimmie Ölvestad spelar hockey när han är som bäst.
Då är han så där självsäker som bara en stockholmare kan vara och då tänker han aldrig att han ska ta sig runt någon försvarare, utan då är enda vägen rakt fram och rakt igenom alla som står i vägen.
Som han uppträdde när han dödade matchen med sitt 2-0.
Därför blev jag förvånad över hur han såg ut efter matchen.
– Är du inte glad?
– Jag är sammanbiten, sa han.
– Du ser inte så glad ut, fortsatte jag,
– Jag vill inte visa det för er i medierna.
Ölvestad var till och med lite... vad ska jag kalla det (?)... stingslig.
– Det här är du inte van med, började jag...
... innan han avbröt mig.
– Vi har haft tuffa säsonger tidigare, du får kolla fakta bättre.
Han var verkligen sammanbiten och medgav att han tänker sig för var han visar sig utanför rinken och han snackade mycket om att "kriga" och att "det måste vara fullt fokus i varenda jävla byte".
Jag hann tänka: "om alla i Djurgården är så här pressade, då är det illa..."
Vi fortsatte någon sorts duell en liten stund till, innan jag sa:
– Hur var det att spela i ny kedja då, jag tycker det fungerade väldigt bra med John Norman och Mika Zibanejad?
Ölvestad såg fortfarande lika tjurig ut och började:
– Hur det var?
Sen fortsatte han:
– Jag har bytt ut en 36-åring och en 33-åring mot en 19-åring och en 21-åring... så vad tror du?
Sen log Ölvestad för första gången.
Sitt varmaste leende.
Han hyllade både gamla och nya kedjekompisar och orutinerade Zabel, för hans lugna stil och självförtroende.
Zabel är typen som alltid har bjudit upp vem han velat.
– Det är ishockey det här. Det är inte liv och död. Jag förstår allvaret, men om jag stressar upp mig så ger jag bara dålig energi till laget. Jag skiter i alla förväntningar och trycket som är. Jag har bestämt mig för att ha roligt. Och det har jag.
Det har Gustaf Wesslau också. Han snackade inte bort sin dumma utvisning, utan medgav att han "fick frispel" och efter matchen kom han inte ens ihåg varför han blev så arg. När jag frågade om han kunde ha kul i det här läget, så sa han:
– Det är alltid kul att vinna matcher, men att vinna en sån här match, när så mycket står på spel - då njuter man verkligen. Så JAA, det går att ha kul just nu.