Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Nyström

Nyström: Ni är bara avundsjuka

Foto: / BILDBYRÅN
Foto: OLA WESTERBERG / BILDBYRÅN

Jimmie Ericsson är tillbaka.

Ingen borde vara förvånad.

Den här envisa gubben tänker bestämma själv när han han spelat färdigt.

Och alla som hojtar att "han är slut" tänker egentligen "han hade jag velat ha i mitt lag".

Få spelare i svensk hockey väcker så mycket känslor som Skellefteås lagkapten.

- Han filmar!

- Han delar ut tjuvsmällar!

- Han är överskattad!

- Han är slut!

Jag har hört allt.

Det är svårt att neka till att det har hänt någon gång att han fallit lite för enkelt framför Skellefteås klack så att hela arenan exploderat i ett vrål som få domare kan stå emot.

Men alla vet att sanningen är svår att svälja för supportar till andra lag.

Alla skulle helst se Jimmie Ericsson i sitt eget lag.

Han är en skicklig hockeyspelare, men framför allt är han en vinnare.

SM-guld, VM-guld, Gagarin Cup...

Precis som andra av de allra största stjärnorna drivs han framåt av en känsla som är svår för oss vanliga människor att begripa.

Ericsson hatar att förlora mer än han älskar att vinna.

Drivkraften är att driva hatet att förlora så långt som möjligt.

Ericsson har vunnit två SM-guld med sitt kära Skellefteå, ett VM-guld och när han drog till KHL för att casha in under en säsong så blev han naturligtvis mästare även där. Han har vunnit Guldpucken.

Jimmie Ericsson är sällan matchens lirare under grundserien.

Däremot älskar han de största matcherna.

Han trivs som bäst när många andra helst skulle vilja gå och gömma sig.

Han har utöver titlarna spelat ytterligare en VM-final, en OS-final och tre SM-finaler.

Ericsson är inte nöjd med vad han uträttat

Han vill inte sluta på grund av skada som 37 åring.

Han är inte nöjd med allt han uträttat.

Det brinner fortfarande en eld i den här tjurskallen.

Han är inte klar. Känner att han har mer att ge. Vill vinna ännu ett guld med sitt Skellefteå.

Han inser också sin status i den här upplagan av Skellefteå. Han kommer ha en mer undanskymd roll i laget jämfört med tidigare, men har inga problem med det.

För Ericsson kommer laget alltid först.

Hans ego kommer aldrig stå i vägen för Skellefteås framgångar.

Han kommer göra allt som krävs för att göra laget bättre och bara hans blotta närvaro kommer stjäla uppmärksamhet från moståndare och skapa utrymme för lagkompisar.

Vägrade att ge upp

Att han skulle komma tillbaka tog jag för givet redan i somras, trots att Skellefteå pratade om att gå vidare utan honom och att han var utanför truppen och rehabtränade för sig själv.

Visst, vissa skador går inte att styra över. Men är det någon som kan trotsa sin egen kropp, så är det Jimmie Ericsson.

När vi pratade med varandra i juni var det också något som fick mig att reagera med ett leende.

Jag frågade: 

- Vad ska du göra om spelarkarriären är över?

– Det är klart jag tänker lite på det. Men mer på ett "freestylande" sätt. Om du börjar tänka för mycket och planera för mycket, då är det som om du mer eller mindre har gett upp.

Just den sista meningen var så typisk Jimmie.

Han var inte redo att ge upp.

Så var det bara.

Och nu är han tillbaka.

Hela Skellefteå jublar.

Alla andra muttrar lite ilsket.

Men egentligen är ni bara avundsjuka.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!