Magnus Nyström

Magnus Nyström: Det borde ha stannat där

Tingsrätten dömer alltså Jakob Lilja för misshandel.

Det är dåliga nyheter för svensk ishockey - och för svensk idrott.

Den här typen av "brott" ska hanteras av idrottens rättsinstanser.

Nu riskerar vi att få en utveckling som ingen vill ha.

Åtalet i sig var märkligt och rättegången förstärkte den känslan. Åklagaren ställde frågor till Malmös back Jens Olsson om hur han upplevde matchen den 5 mars 2015, då Jakob Lilja på den tiden i Rögle, slog sin klubba i nacken på Olsson i det allsvenska derbyt i Malmö Arena.

Kammaråklagare Michelle Stein undrade om Olsson kände smärta och om smärtan var stark.

Hon undrade också om det fanns en irritation mellan spelarna.

■■Bara i dessa rader sammanfattas det galna med åtalet och domen.

■■Hockeyspelare känner smärta i varje match och det är irriterat mellan spelare i varje match. 

I sportens värld blir det också fel ibland i stridens hetta.

Detta var ett sådant exempel.

En spelare som både känt smärta och var irriterad gick för långt i stridens hetta och han blev sedan avstängd i tio matcher av ishockeyförbundets disciplinnämnd.

■■Det borde ha stannat där.


Men Malmö tingsrätt dömer Lilja för misshandel till villkorlig dom och dagsböter.

Chefsrådmannen Lennart Strinäs förklarar genom att bland annat skriva i domen: "En ishockeyspelare anses generellt ha gett sitt samtycke till att under spelet utsättas för sådana fysiska angrepp som faller inom ishockeyns regelverk, t.ex. hårda men regelrätta tacklingar."

Så långt är rådmannen överens med målsägare Jens Olsson, som inte alls tyckte åtal var befogat och inte ens ville medverka vid rättgången utan helst gå och träna och lämna detta bakom sig.

Men tingsrätten ger sig själva tolkningsföreträde för Olssons skull och i domen står det: "En sådan gärning ryms inte inom det generella samtycket till fysiska angrepp och spelaren har därför gjort sig skyldig till misshandel.”

Visst, jag vet att tv-bilderna på angreppet har betydelse och det går att argumentera för att det i rättslig mening är en misshandel.

■■Men det är även en vanlig tackling.

■■En schysst hockeytackling på isen är en misshandel på stan eller i en skolkorridor.

■■Ingen av oss får tackla någon hemma på gågatan, även om det är en reglerätt tackling.


Det är här det blir juridiskt snårigt och det är därför tingsrätten resonerar kring vad hockeyspelare kan anses ge sitt samtycke till.

Men här borde finnas utrymme för att se verkligheten i sportens värld och begripa att är du elitidrottare så ger du även samstycke till att det i sportens värld inträffar regelbrott och överfall.

Det är också en del av sporten

Vare sig vi vill eller inte.

Och jag tycker det är konstigt att inte tingsrätten begriper det när målsägande helst inte  vill delta i någon rättegång och inte begär någon form av skadestånd.

Jens Olsson gav samtycke till att hockey är hockey och ibland spårar det ur.

Tingsrätten accepterade inte det.

Och nu riskerar vi en utveckling med flera fall av "idrottsvåld" i rättsalar.

Sedan begriper naturligtvis alla att det alltid finns en gräns.

Extrema fall av grov misshandel kan naturligtvis inte tillåtas någonstans och då är åtal oundvikligt.

■■Men detta var inget extremt fall av misshandel

■■Det var en crosschecking i nacken.

■■Det borde kostat tio matcher - inte mer.