Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Magnus Nyström

Magnus Nyström: Därför är "Idol"-Daniel Breitholtz ett äkta fan

Jag behöver ingen Swartling eller Kishti när jag ska bedöma hur en riktig supporter ska uppträda.
Jag är jury, domare och bödel på samma gång.
Välkomna till "Nyströms Idol 2008".
Först ut på läktaren:
Daniel Breitholtz.
Sitter man på pressläktaren på Hovet eller Globen är det omöjligt att missa djurgårdssupportern Daniel Breitholtz. Han sitter intill oss reportrar i båda arenorna och jag lovar – han både hörs och syns.
Men är han en riktig supporter?
Är han värd att ”gå vidare”?

Häng med!

Detta är inte bara en närstudie av Breitholtz, utan även en guide till hur en riktig supporter kan och ska uppträda.
Häng med här.

1) Engagemang på läktaren.

De största supportrarna håller vanligtvis till på ståplats, Breitholtz har en sittplats. Hm, inte bra. Men han klarar sig med godkänt betyg eftersom han står upp väldigt ofta och när klacken skriker ”Stå upp om ni älskar Dif”, så flyger Breitholtz omedelbart upp som i givakt. Varje gång.
Han kan själv skrika, applådera och heja så han får andra med sig.

2) Rätt lag.

Han har en uppsyn som... hm, hur ska jag uttrycka mig... utstrålar självförtroende. Han ser helt enkelt ut som de pojklagsspelare från Stockholm som jag minns hemifrån Eskilstuna, när de kom till oss för att spela fotbollscup och gick runt på stan och frågade efter närmaste tunnelbanestation. Breitholtz känns lika mycket Stockholm som Sergels torg och Gröna Lund. Alltså är Djurgården helt rätt lag för honom. Breitholtz skulle inte klä i lila och gult, och att höra honom stå och gapa ”Kom igen, Cluben” är fullständigt otänkbart.

3) Klädsel.

På midsommarafton såg jag en annan tv-kändis – halvpackad, med vit hatt på svaj – dansa i otakt, motsols runt midsommarstången i Vita Bergsparken och hela han utstrålade det motbjudande ”titta på mig, jag är en kändis”.
Breitholtz skulle kunna klä upp sig till tänderna när han går på hockey. Det gör han inte. Han har T-shirt och klassisk djurgårdshalsduk virad runt halsen.
Respekt.

4) Uthållighet.

Ingen riktig supporter lämnar arenan före slutsignalen. Breitholtz smiter till och med in på presskonferenserna efter matcherna.

5) Show off.

Många gapar på läktare för att de inte får synas och höras någon annan stans. Breitholtz reagerar hela tiden instinktivt på vad som händer på isen. Han är äkta.

6) Onödiga fasoner.
Som de flesta supportrar är Breitholtz ibland ruskigt enögd och han gnäller alldeles för mycket på domaren. Jag har hört honom skrika saker jag aldrig skulle kunna skriva i tidningen.
Nej, här kan han bli bättre. Framför allt coolare.

Slutbetyg:
Breitholtz är snudd på fem getingar. Lite mindre domarhets och det är full pott. Många kändisar åker gärna snålskjuts på ”favoritlag” och kommer till arenor mest för att få synas själva.
Breitholtz är i en liga ihop med brynäsaren Rolf Lassgård och andra djurgårdare som Ulf Elfving och Lars-Gunnar Björklund.
Supportrar av bästa sort.
Som jag gärna vill se fler av.