Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Nyström

Även sportchefer måste chansa och våga ibland

Jhonas Enroth Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN
Nick Ebert Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Bara fyra omgångar kvar innan slutspelet och här kommer en mening jag inte räknat med att få skriva:

Örebro känns hetare än Djurgården.

Djurgården, som förlorade när Joakim Lindström hade uppvisning på Hovet, riskerar plötsligt att tvingas spela åttondelsfinal. 

Örebro tappade poängkungen Aaron Palushaj och många räknade nog med att laget skulle bli sämre och vara chanslöst att gå till slutspel.

Men som bekant kan vissa lag bli ännu bättre när största stjärnan försvinner.

Svenska fotbollslandslaget gick till kvartsfinal i VM utan Zlatan.

Och Örebro är plötsligt ifatt både Brynäs och Linköping i SHL.

Streckstriden sista fyra omgångarna blir rafflande när tre lag på samma poäng just nu slåss om en slutspelsplats.

I Örebro har flera andra spelare klivit fram och tagit större ansvar sedan Palushaj försvunnit.

Nick Ebert är en av ligans absolut bästa spelare.

Och sedan liknar värvningen av världsmästaren Jhonas Enroth just nu ett genidrag.

Han är säkert väldigt dyr.

Men om Örebro klarar en slutspelsplats är han förstås värd varenda krona.

Även sportchefer måste chansa och våga ibland. Helst utan att äventyra föreningens ekonomi, såklart. 

Niklas Johansson har chansat en del i sin ledarroll genom åren och gått bort sig rejält några gånger.

Det är en del av jobbet och förhoppningsvis har han lärt av sina misstag.

När det gäller Enroth förtjänar Örebros sportchef bara hyllningar.

Dessutom gjorde Johansson helt rätt som sparkade förre coachen Niklas Sundblad. Assisterande coachen Niklas Eriksson tog över som huvudcoach och Jörgen Jönsson plockades in om assisterande coach. 

Även detta liknar ett genidrag just nu.

 

Joakim Lindström var kung på Hovet 

Det blev seger för Örebro den här kvällen också, efter viss möda mot Timrå.

Själv var jag på Hovet och såg Djurgården-Skellefteå.

I höstas kändes Djurgården närapå oslagbart. Robert Ohlsson fick full utdelning för sin optimistiska och offensiva spelidé och motståndarna hade svårt att hänga med i svängarna.

Det är ett helt annat läge nu för tiden.

Motståndarna har lärt sig att det lönar sig att forechecka hårt mot Djurgårdens backar.

När flera av Djurgårdens stjärnor tappat både fart och klass så är det inte samma risk för snabba spelvändningar.

Robert Ohlsson matchade Dick Axelsson flitigt mot Skellefteå.

Det var snällt av Ohlsson.

För Axelsson hade problem. Han kom ofta fel i spelet på isen, gav bort pucken flera gånger i vad som troligen var en desperation över att göra det oväntade. Det var uppenbart att Axelsson var frustrerad - och det gjorde honom inte bättre.

Vill man uttrycka det förhoppningsfullt kan man säga att här har Djurgården ett ”sparkapital”. Detsamma kan sägas om Axel Jonsson-Fjällby, som fortfarande inte gjort ett enda mål på 32 SHL-matcher.

Ska Djurgården hålla sig kvar topp sex och slippa spela åttondelsfinal och framför allt, ska Djurgården gå långt i slutspelet - då måste Axelsson och Jonsson-Fjällby hittat tillbaka till toppformen.

På tal om toppform: 

Joakim Lindström var kung på Hovet när han gjorde två mål under ordinarie speltid och två straffmål. 35 år ung är han fortfarande en av ligans absolut bästa spelare.