Ludvig Holmberg
Vi har en omtumlande vecka bakom oss.
Armand Duplantis skakade först om hela friidrottsvärlden när han hoppade 6,17 i polska Torún och raderade ut Renaud Lavillenies sex år gamla världsrekord.
Sen åkte han till Glasgow, Skottland, skickade upp ribban på 6,18 – och gjorde något ofattbart.
Det här var i lördags. Snart 48 timmar har passerat. Men bilderna från hoppet snurrar fortfarande runt i sociala medier.
Detaljen som alla fastnat för: Duplantis var så högt över ribban.
Experter har försökt bedöma exakt hur högt hoppet var, vilken marginal han egentligen hade ner till ribban i den där historiska passagen, och svaret verkar vara ”runt sju centimeter”.
Han hade alltså kunnat klara 6,25.
Någon protesterar säkert nu och hävdar att Duplantis hade nära tre decimeter ner till ribban. Ja, det är helt sant, på den högsta punkten i hoppet. Men här måste vi titta på den lägsta punkten eftersom ribban också måste ligga kvar för att hoppet ska bli godkänt.
Vad det här innebär för framtiden? Att 6,18 knappast kommer vara världsrekordet särskilt länge till. ”Mondo” vet om vilken potential han har och vilken otroligt form han är i just nu – och siktet är så klart inställt på att göra ett nytt rekordhopp så snart som möjligt.
Just nu tävlar han inte mot några rivaler, utan enbart mot sitt eget avtryck i historieböckerna.
Nästa tävling väntar redan på onsdag. Då kommer världens blickar att vändas mot franska Liévin och alla hoppas så klart på ett nytt monsterhopp från Armand Duplantis.
I sociala medier är det många som vädjar om att ”Mondo” borde lägga upp ribban på 6,25 eller kanske till och med 6,30, för att sätta ett rekord som har potential att bli oslagbart. Han är ju uppenbarligen i tillräckligt bra form för att kunna lyckas med något sådant.
Men ni kan sluta drömma, det kommer tyvärr inte hända. När han väl tagit sig över sex meter så kommer ribban ganska snabbt att åka upp på 6,19.
Planen är att höja det här världsrekordet – centimeter för centimeter.
Varför? Det är rimligt ur ett rent sportsligt perspektiv, för att fortsätta ha en positiv utveckling i sitt hoppande och inte hamna i ett läge där man ofta kommer hoppa klart sämre än sitt personliga rekord. Men framför allt finns det ekonomiska skäl till det här.
Varje rekord ger honom flera hundratusen kronor i bonus.
Själv ser jag mest fram emot tävlingen som väntar i sommar. Det ligger ett OS-guld och väntar på Armand Duplantis i Tokyo.