Ludvig Holmberg

”Mondos” världsrekord kommer stå sig i 50 år

Armand Duplantis tog emot OS-guldmedaljen under natten.
Foto: CHINE NOUVELLE/SIPA/SHUTTERSTOCK / CHINE NOUVELLE/SIPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Armand Duplantis.
Foto: DIEGO AZUBEL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

TOKYO. ”Den är ganska tung och tjock…”

Armand Duplantis sitter nedsjunken i en kontorsstol framför mig och bollar med OS-guldmedaljen.

Samtidigt skenar mina tankar iväg. Hur ska det här sluta? Hur högt kan ”Mondo” egentligen flyga med sina stavar?

Min prognos: Om 50 år har ingen slagit hans världsrekord.

Det är inte ens tolv timmar sen OS-finalen i stavhopp och Armand Duplantis har precis tagit emot sin guldmedalj. Nu sitter han och gäspar i ett konferensrum under en av Olympiastadions läktare.

”Mondo” vrider och vänder sin medalj.

”Det känns mycket mer verkligt när man väl får OS-guldet runt halsen”, säger han och spricker upp i ett leende.

Att han skulle vinna OS-guldet i Tokyo var ingen större skräll för oss som följt hans framfart på nära håll. Han har dominerat totalt under de senaste två åren, vunnit tävling efter tävling och dessutom noterat världsrekord två gånger om: Först 6,17 och sen 6,18.

Men för mig personligen var det här ändå sen smula omtumlande.

Redan den 2 juni 2015 fick jag ett tips om att en 15-årig stavhoppare i USA bestämt sig för att börja tävla för Sverige. Jag ringde upp landslagsledaren Jonas Anshelm var helt lyrisk och nästan skrek i luren att det här var ”helt otroligt” och att Armand Duplantis minsann var en framtida sexmetershoppare.

Jag minns att jag var lite skeptisk. Sånt har man hört förut och det är väldigt sällan det faktiskt blir så. Men ”Mondo” har visat sig vara en helt unik talang.

Och nu sitter han här med ett OS-guld.


Vad det är som gör honom så speciell? En kombination av flera saker.

Han föddes rakt in i en stavhoppsfamilj och började med den relativt ovanliga grenen ungefär samtidigt som han lärde sig att gå. Han fick direkt optimala förutsättningar med en stavhoppsställning i sin egen trädgård (!), tre syskon att tävla mot varje dag och två skickliga tränare i mamma Helena och pappa Greg.

Dessutom råkade han födas med otroliga fysiska förutsättningar. ”Mondo” är en av Sveriges snabbaste män, han kan bygga muskler utan att bli stor och otymplig och han har en perfekt längd för stavhopp.

Och så det mentala: Han har en extrem tävlingsinstinkt – samtidigt som han klarar av att behålla kylan i de avgörande ögonblicken.

Ni hör själva, stjärnorna stod verkligen i linje här. Det är också därför jag tror det kommer ta extremt lång tid innan det kommer fram en lika stor talang som får en lika explosionsartad utveckling och tar sig upp på de här svindlande höjderna.

Mer exakt? Jag tror det tar åtminstone 50 år innan någon hoppar lika högt som Armand Duplantis.

Men... jag slänger med en brasklapp: Nya tekniska hjälpmedel som superskor, superbanor och superstavar kan så klart revolutionera sporten i framtiden och förändra spelreglerna efter att ”Mondo” tackat för sig. 

***

Armand Duplantis är extremt avslappnad när han sitter här i konferensrummet och han berättar om alltifrån det avblåsta firandet (”jag och pappa tänkte att vi skulle ha vin eller champagne, men när vi kom hem så gick vi bara och la oss”) till de hopplösa försöken att gratulera brassen Thiago Braz till bronsmedaljen (”jag ville förklara för honom hur coolt det är att han lyckades, men han förstår verkligen ingen engelska, det var helt kört”).

Sen kommer vi in på det första försöket på världsrekordhöjden 6,19.

Har ni sett bilden?

Foto: Discovery Plus.

Ribban ligger alltså på en höjd som ingen någonsin klarat. Det är fyra centimeter högre än vad legendaren Sergej Bubka hoppade som högst under sin karriär. Och Armand Duplantis är så skrattretande högt över.

Hur högt det är? Det är svårt att säga, men… 6,30? 6,35?

Jag vet, man ska inte dra för stora slutsatser av en stillbild i stavhopp. Discovery Plus skicklige kommentator Tommy Åström brukar alltid tjata om att man ska titta på den lägsta punkten vid en ribbpassage, inte den högsta. Hela kroppen ska över ribban, som bekant. Men i det här fallet tycker jag vi kan kosta på oss att titta på den högsta punkten, med tanke på hur hoppet faktiskt såg ut.

”Mondo” tog sig över ribban. Det var på vägen ner som han touchade den lätt med bröstkorgen och orsakade rivningen.

Hade ställningen bara stått aningen närmare så hade han klarat utan problem.


Armand Duplantis själv har inte hunnit se något klipp på 6,19-hoppet när vi ses dagen efter, bara stillbilden som nu snurrar runt i sociala medier.

”Men jag vet att jag hade höjden, jag kände det. Ärligt talat så kan jag inte förstå att jag rev där. När jag var över ribban tänkte jag: ’Oh my god, jag klarar det’. Men ribban åkte ner…”

I nästa andetag säger han: ”Men whatever. Om jag hade varit tvungen att ta 6,19 för att vinna guldet, då hade jag kanske klarat det. Publik hade nog också hjälpt. Men det var OS-guldet som var det viktiga.”

Jag känner mig ganska säker på att ”Mondo” kommer att klara 6,19 inom de närmsta åren. 6,20 och 6,21 också. Och antagligen kommer vi även att få se 6,22, 6,23 och 6,24.

Gränser kommer att flyttas. Historia kommer att skrivas.

Tidernas bästa stavhoppare är 21 år gammal och har bara börjat sin resa.


LÄS MER: Duplantis guldfirande i natt: ”Vi hade tänkt oss champagne”

LÄS MER: Hälsar till flickvännen efter OS-guldet: ”Jag saknar dig”

LÄS MER: Dramat inför Duplantis final: ”Jag höll på att svimma”

GUIDE: Allt du behöver veta om friidrotten i OS 2021 • Tider och program