Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ludvig Holmberg

Ludvig Holmberg: Vi måste titta på fakta

OSLO. Therese Johaug sitter och gråter här inne i förhörsrummet.

Det skär i hjärtat, så klart.

Men alla känslor måste läggas åt sidan just nu – och Johaug måste straffas.

I vanliga fall sker förhör i dopingskandaler bakom stängda dörrar, under stort hemlighetsmakeri. Men det här är inget vanligt fall.

Jag sitter tre meter ifrån Therese Johaug när hon blir utfrågad av domare och advokater inne i ett av alla konferensrum på Ullevålkomplexet i Oslo.

Jag hör hennes andetag, jag ser hur tårarna balanserar på kanten av hennes ögonlock och jag känner tydligt hur frustrationen sprider sig i hela hennes kropp när förhörsledaren Ivar Sölberg frågar henne hur hårt slag det vore att bli avstängd i 16 månader.

– Då skulle jag missa hela OS, säger Johaug med gråten i halsen.

Sen blir allting bara alldeles för personligt när Sölberg vill veta mer om Therese Johaugs återkommande problem med läpparna.

– Jag har herpes, svarar hon.

– Men i det här fallet handlade det inte om det, utan om en solbränd läpp.

Vi är 15 journalister som sitter här och vi håller andan för en sekund.

■■Det här är ren tortyr.

 

Till slut sätter Ivar Sölberg punkt och vi vandrar hemåt i ett becksvart, kylslaget och smått omskakat Oslo.

Om vi blev något klokare? Ja, några nya saker kom ändå fram under den första dagens förhör.

Framför allt fick vi äntligen reda på hur mycket clostebol Therese Johaug egentligen hade i kroppen när hon testade positivt klockan 06.00 den 16 september 2016. 13 nanogram per milliliter var det – och enligt experterna är det ett relativt lågt värde.

Vi fick också reda på att analysen inte visade några som helst tecken av ett större intag av clostebol.

Med andra ord: Vi kan skrota teorierna om att Johaug suttit och injicerat anabola steroider hela sommaren och blivit avslöjad precis när halterna sjunkit ner till miniminivå. Allting tyder på att hon faktiskt fått i sig clostebol genom den där hudsalvan, som hon använde efter att ha bränt sönder läppen.

■■Frågan är nu bara: Vilken skuld har hon i det här dopingfallet?

■■Det är det som kommer att avgöra hur lång avstängningen blir och hur många skidfester hon kommer att missa.

 

Jag förstår alla som menar att Johaug borde frias rakt av och det är omöjligt att inte bli berörd när hon sitter och gråter precis framför en – kanske är det därför de har hävt sekretessen och öppnat upp dörrarna för media – men vi måste lägga känslorna åt sidan här.

■■Vi måste titta på fakta.

Therese Johaug ska bli behandlad på precis samma sätt som alla andra som blivit avslöjade med dopingpreparat i kroppen. Har hon dopat sig medvetet? Jag tror inte det. Men hon har till viss grad varit oaktsam. Och hon är inte helt utan skuld i det här fallet, även om det verkar som att landslagsläkaren Fredrik S. Bendiksen vilselett henne rejält.

Hon hade kunnat kontrollera förpackningen och upptäckt varningssymbolen med texten ”DOPING”. Det gjorde hon inte.

Hon hade kunnat göra en sökning på antingen trofodermin, som salvan heter, eller på clostebol, vilket stod på tuben och förpackningen och snabbt upptäckt att det handlade om dopingklassade substanser. Det gjorde hon inte heller.

Johaug har till viss grad varit oaktsam och när domen kommer, vilket är ”inom en månad”, utgår jag från att hon blir avstängd i 12-16 månader.

■■Slipper hon undan bestraffning helt hamnar vi i en väldigt märklig situation då nästa idrottare – säg en medeldistanslöpare från dopingnästet Ryssland – testar positivt och pekar på sin ångerfulla läkare.

■■Ska vi fria och förlåta även då?

I dag sätter sig Therese Johaug ner i konferensrummet igen för ytterligare sju timmars förhör och bland annat Fredrik S. Bendiksen och Marit Björgen är kallade som vittnen.

Vi journalister sitter kvar, tre meter ifrån dem.

■■Tortyren fortsätter.