Ludvig Holmberg
Jag stod på Dundrets skidstadion i Gällivare och pratade med Ebba Andersson i samma sekund som kaoset startade. Det plingade till i telefonen: ”Rikard Grip slutar”.
Efter tio år i längdlandslaget med 35 mästerskapsmedaljer och 300 pallplatser i världscupen valde landslagschefen att kliva åt sidan.
– Oj, är det sant? Ska Grip sluta?, sa Ebba Andersson och spärrade upp ögonen.
– Det kommer bli en omställning.
Men det var bara början. Kort därpå valde även längdchefen Johan Sares att tacka för sig och dessutom meddelade vallachefen Urban Nilsson att han fått nog av jaga glid och fäste och ville ha en ny utmaning (i dagarna blev det klart att han ska börja sälja brandhandskar i Karlstad).
När nu även Jonas Peterson, mannen som ersatte Grip för fem månader sen, bestämde sig för att sluta… ja, då börjar det kännas ganska så rörigt.
Hur hamnade vi egentligen här?
Turbulensen kring landslaget har skapat rubriker i hela skidvärlden och en person som fått kritik den senaste tiden är förbundsdirektören Ola Strömberg. Han är den som drar i nästan alla trådar just nu, eftersom han tillfälligt är både förbundsdirektör och längdchef (Johan Sares har ännu inte blivit ersatt).
Landslagets tidigare presschef Torbjörn Nordvall menar att Ola Strömberg visar upp ett svagt ledarskap när han sparkar ut Jonas Peterson 143 dagar efter att han fick jobbet, men jag tycker faktiskt att Nordvall är ute och cyklar där.
Vi vet inte exakt vad som har hänt, men Jonas Peterson (som handplockades av Johan Sares) och Ola Strömberg var uppenbarligen inte överens om hur landslaget skulle utveckla sin verksamhet. Bland annat ska det ha varit några några diskussioner om vallateamet.
Det enkla valet för Strömberg hade så klart varit att vika några tum och försöka hitta en kompromiss. Men han valde den väg som han trodde på och tog det obekväma beslutet att klippa banden med Jonas Peterson.
Jag tycker det är starkt ledarskap.
Nu har han visserligen dragit upp en mindre storm kring landslaget – men det här kommer blåsa över inom några veckor.
Vi ska också komma ihåg att det här är en individuell idrott och laget består av en samling individualister som är extremt skickliga på att fokusera på sitt eget och inget annat. Flera av dem har dessutom tränare som står utanför landslagets verksamhet. Stina Nilsson har ingen tränare alls.
Däremot gäller det att Ola Strömberg så snart som möjligt får ihop en organisation som kan utveckla landslaget på sikt. För det finns problem, framför allt på herrsidan. Lars Selin och Karin Ersson har kommit in som landslagschefer nu, men jag skulle tro att det är tillfälliga lösningar och att Ola Strömberg letar efter både en längdchef och en landslagschef som kan ta över på sikt. Förhoppningsvis kommer de stanna kvar längre än 143 dagar.
Snart är vi förresten tillbaka på Dundrets skidstadion i Gällivare. Det är där den nationella premiären arrangeras om knappt tre månader.
Sveriges landslag ser urstarkt ut, åtminstone på damsidan. Det blev 35 pallplatser i världscupen i fjol och nu kommer dessutom supertalangen Frida Karlsson vara med från start.
Norge får se upp.